Cara min Cara
Helgen har spenderats på Sundbyholm med min fantastiska Cara. Vi började redan i torsdags med att hoppa en 110cm. Vild som tusan var hon men felfritt hoppade hon. Så kul att hon hela tiden levererar så jämna och fina resultat.




Helgen har spenderats på Sundbyholm med min fantastiska Cara. Vi började redan i torsdags med att hoppa en 110cm. Vild som tusan var hon men felfritt hoppade hon. Så kul att hon hela tiden levererar så jämna och fina resultat.
Igår styrde jag norrut för tävling hela helgen i Falun. Med mig hade jag Isa och lyckan över att det var just hon som var med behöver inte ens beskrivas, den var stor.
Jag sitter på tåget påväg in till skolan för en heldag med föreläsningar. Eftermiddagens föreläsning ser jag verkligen fram emot och den sägs vara bra så jag hoppas på det. Topanga är som vanligt fixad på morgonen och står i sin lilla hage i solen. Maria tar in henne om ca 4h så det blir en bra dag för prinsessan. Hon kämpar verkligen på sitt allra bästa och är så enormt tapper och tålmodig. Igår var det en månad kvar till beräknad fölning.
Tillbaka till vardagen igen efter en hel tävlingshelg på Sundbyholm.
Min fina fantastiska tjej hoppade i torsdags felfritt i 110cm på sundbyholm. Hon kändes så bra och gör som vanligt allt så himla korrekt.
Idag är det tävling för Cara på sundbyholm. Men vi åker vid lunchtid så det är en stund kvar. Jag sitter och vaktar Topanga som står ute en stund. Solen skiner så hon ser ut att njuta. Jag hatar att hennes liv ser ut som det gör. Förmodligen hatar jag det ännu mer än vad hon själv gör... Hon är så himla tålmodig och fantastisk.
Det har varit en tuff vecka men nu börjar det vända till det bättre igen. Topanga har varit så dålig så dålig i sin fång. Hon hittar ingen ro varken i stående eller liggande position. Vi har special skott henne, gipsat fötterna och provat oss fram men inget har hjälpt. Hennes fång liknar ingen annan och min hovslagare har aldrig stött på någon liknande fång. Igår bytte vi medicin och enligt FASS är det inte en medicin man bör ge till ston i senare delen av dräktigheten. Men det finns ingen forskning på den heller och hon har svarat på den medicinen och är idag lite bättre. Idag är hon psykiskt en helt annan häst och vill för första gången på hela veckan gå ut ur boxen. Återigen är jag så tacksam över min hovslagare och veterinär. När jag tackade min hovslagare efter ett av hennes alla besök hos Topanga i veckan svarade hon "klart jag hjälper till, det är ju Topanga vi pratar om". Hon gör avtryck hos folk som kommer henne nära och är som vanligt så vänlig, tapper och fantastisk.
Påskhelgen susade förbi i en väldig fart. I söndags var vi hos familjen Pedersen på middag och det var hur mysigt som helst. Så kul att få träffa Natasha som har varit en vän i hela mitt liv.
Jag sitter i bilen med familjen påväg till mormor får påskfirande med släkten. Älskar verkligen släkten och att fira allt som går att fira tillsammans med dem.
Idag gick jag sista dagen på min praktik. Alltså har redan 5 veckor sprungit förbi. För mig blir vardagen lite lättare med skola istället för praktik eftersom jag jobbar så mycket och vårdar Topanga så många gånger per dag. Men oj vad jag har lärt mig mycket under dessa veckor och vad tacksam jag är till alla som har varit så öppna och tillmötesgående mot mig. Nu börjar jag faktiskt tro på att det kan bli en arbetsterapeut av mig.
Idag är det min dag, min födelsedag. Jag är så glad över alla som tagit sig tid att gratta mig. Allra mest glad är jag över min mormor och min familj som gjort allt för att göra denna dag till den bästa.
Igår hade jag en riktigt bra söndag. Vädret levererade med sol i stort sett hela dagen och hästarna levererade med bra ridpass och enormt mycket glädje. Jag hängde halva eftermiddagen och kvällen med Tova vilket är lika kul varje gång. Hon är härdad med mitt liv och åker med mig runt halva norrort för att sköta alla hästar.
Jag är inne på mitt reservbatteri just nu. Dagarna är långa och nätterna korta. Rehabilitering av hästar tar bra mycket mer tid än hantering av friska. Kanske hästrehab vore en ny business för jag börjar bli bra på att hantera fler och fler åkommor..
Dagarna rullar vidare trots att Topanga står där instängd i sin box. Det skär i hjärtat men hon är inte alls lika smärtpåverkad längre och det om något värmer verkligen. Håkan var och tittade på henne idag igen under kvällen. Han är verkligen en hjälte den där Håkan. Jag har ett enormt stort förtroende för honom och allt han säger, tänker och tycker. Vi skulle aldrig någonsin att klara oss utan honom. Idag när han sa att Topanga såg mycket bättre ut så vågade jag faktiskt tro på det. Jag vill ju så gärna att hon ska vara det så jag vågar knappt hoppas. Jag är så tacksam för alla som hejar på henne och skickar gulliga meddelanden. Jag är tacksam över hennes hovslagare som precis kommit hem från en resa och kommer ut imorgon efter en lång arbetsdag för att titta på henne. Jag är tacksam över all hjälp från Gullbacken där hon står och som gör allt för att underlätta situationen. Sen är jag såklart så oerhört tacksam över allt Håkans engagemang. Vi är ett helt team som jobbar för att hjälpa henne på bästa sätt och det känns fantastiskt mitt i allt det tråkiga.
I fredags vändes hela min värld upp och ner. Jag hittade min älskade Topanga liggandes med svårigheter att ta sig upp ute i hagen på kvällen. Hon kunde knappt gå för hon hade så ont i sina ben. Hon fick sova inne och i lördags morse var hon precis lika dålig så snälla Håkan kom ut och tittade på henne. Han konstaterade fång på alla hennes ben. Någonstans där gick luften ur mig. Fy för fång och fy för att min Topanga har det.
Jag sitter i bilen utanför min praktikplats och ska strax gå in och byta om så jag är redo att starta dagen 07.30. I måndags började praktiken och ska hålla på i 5 veckor. Jag känner mig lite säkrare än sist vilket är tur då vi i princip ska vara självständiga nu. Men med praktik blir mitt schema oerhört hektisk. Jag måste hinna jobba också. Sen har jag ju hästarna förstås.
Jag gillar att ha morgonen i stallet och att rida direkt efter att hästarna har ätit. Det är en skön start på dagen. Idag är jag dock på tok för trött men solen skiner så det känns ändå hoppfullt för en bra dag.
Jag är så glad över hästarna under helgens tävlingar.
Alltså denna dag kommer jag att somna lycklig. Mina hästar har varit magiska!
Jag sitter på tåget och ska hela vägen till Södertälje idag för att göra en undersökning som ligger till grund för en skrivuppgift i skolan. Men jag har precis kollat startlistorna inför helgens tävlingar och är så taggad på tävling istället. Isa ska hoppa på lördag och Cara på söndag.