Malin Åkerström

Åkte hem på eftermiddagen igår så jag skulle kunna fixa hästarna. Började i mitt stall med mockning, insläpp och allt det där innan jag red ut på Wicky. Ännu ett rätt bra pass blev det och hon var lite lugnare än i lördags. 

Åkte sen till Topanga och red ut på henne med. Det blev dock inget bus för jag hade dressyrsadeln och trimmade för fullt på ett fält inför en clinic jag eventuellt ska vara med på. Hon var magisk och trots att klockan var runt 21 och att jag var extremt trött innan så kändes hela min värld komplett för en stund efteråt. Den där hästen gör underverk! 

Pappa hade mockat och fixat åt Topanga och Pysen på dagen men hade glömt att vi hade Apple så jag fixade åt henne innan jag åkte hem. 

I torsdags var jag och Maria och hoppade för Lotta. Jag tog Topanga och hon var så himla fin. Felfri genom hela träningen och kändes hur fräsch som helst. Kände mig helt fylld av energi efter vilket verkligen behövdes. 

Wicky har haft några jobbiga dagar då hon har stegrat, sprungit på bakbenen och galopperat hem till stallet med mig på utan att jag kunde stanna henne... Kände mig väldigt uppgiven över det. Mamma skulle tömköra henne idag var tanken men jag morgonfodrade imorse och kände att jag ville rida så det gjord jag. Hon var väldigt het men inga stegringar och hon kändes fin igen. Det är snabba vändningar när man håller på med hästar men det är ju också det som gör att man brinner så starkt för de fyrbenta djuren. 

Åsa och Ninni mina favorit dalmasar har bott hos oss i två dagar och livat upp stämningen. 

Princen har nästan blivit hopphäst och både hoppat hinder och studs i veckan. Asta fick studsa lite idag vilket var hur längesen som helst som hon gjorde sist men hon var så duktig. Man vågar ju inte säga för mycket men det känns som att vi blir allt bättre och bättre kompisar. 

Imorgon ska jag tillbaka till friends och då tillsammans med Jenny!

Jag började dagen hos Topanga och red ut på hennes favorit ställe. Hon är så himla pigg, busig och glad på traktorvägen som går i skogen. Mycket roligt hade vi och hon är som vanligt världens finaste. 

Åkte och fixade mina hästar men red inte då Wicky vilar. 

Sen bar det av till Täby galopp för Asta skulle äntligen springa igen. Hon uppförde sig super idag. Tyvärr vann hon inte men hon kom heller inte sist. Hon råkade fälla mig när jag gick med henne efter så därför är jag nu lite halt. Men det är smällar man får ta! 

Åkte till min fina vän Skalman som har sminkat och fixat mig till ikväll eftersom jag är precis värdelös på allt som har med smink att göra. 

Just nu har hon varit så himla fin och reglerbar ett par dagar. Den känslan när man har koll på all den där sprudlande energin är häftig. Hon är häftig och så himla speciell. Men vilken glädje hon ger och så många skratt jag får av henne varje dag. 

Nu går det framåt med henne, vi rider två dagar i veckan i ridhus och hon kommer mer och mer i form även om det är många månaders jobb kvar. Jag har en plan och de där 3 månaderna tills nästa återbesök känns inte så långt borta trots allt. Jag ska försöka sluta oroa mig och njuta här och nu av att jag faktiskt får rida på henne igen. Redan för tre  år sedan trodde jag att jag hade suttit på henne för sista gången.. Jag älskar henne så mycket och ser fram emot att de kommande månadern få trappa upp henne sakta men säkert! 

I lördags tog jag morgonpasset i stallet och red ut en sväng på Wicky. Skönt att någon gång i veckan kunna rida när det är ljust ute. Att det har varit helt fruset i marken gör inte oss någonting heller eftersom vi ska rida på hårt underlag. Efter stallet så åkte jag till mormor och pluggade resten av dagen. Hann i alla fall nästan klart med en hemtenta och gjorde klart de där dumma kompletteringarna.. Avslutade dagen med att åka och kvällsfodra och mysa lite med hästarna. 

Igår jobbade jag på kontoret halva dagen. Sedan red jag Asta och Princen. De var pigga och glada i det kyliga vädret men snäll att rida på. Åkte sen till mitt stall och hade ett bra pass med Wicky ute på fältet. Hon kändes faktiskt nästan inte ens stark utan reglerbar även om hon hetsar fram och låter som ett jetplan. Rundade av kvällen med att plugga lite mer.. 

Contendra får jag egentligen skritta uppsuttet på men jag tycker att hon kan få lite semester istället då vi inte har något viktigt att komma igång till. Hon går ute i en stor hage och springer och busar runt där. Jag vill ta det lugnt och försiktigt igång med henne och låta det ta lite tid eftersom hon var så dum under sista perioden jag red henne. Om en vecka ska hon på återbesök så jag hoppas att hon ska vara bra då! 

Denna vecka tror jag blir lite roligare än den förra. Inga tentautlämningar.. Det är Stockholm horse show i helgen, jag ska träffa Jenny och Asta ska äntligen tävla på onsdag. 

Idag har jag samlat mig lite och åkt till mormor och börjat komplettera de referenser som gav mig underkänt. Eller referenserna var bra men hon vill att jag använder andra också trots att hon i ett mejl skrev till oss sa att vissa räckte.. 

Efter mormor gjorde jag i alla fall något roligt. Jag och Ninni tränade på Täby Galopp. Hon red Asta och jag Princen. Asta gjorde sitt första snabbjobb på länge och ett ord räcker för att beskriva henne, WOW! Princen och jag tog det betydligt lugnare och jobbade med avspändheten. Han hade en sådan power och det var riktigt häftigt. Princen tyckte nog att jag var dum i huvudet när jag styrde upp på upploppet utan att gasa.. Men ibland måste man hitta lugnet och ridbarheten vilket han tyckte kändes fånigt. Han är som Ferdinand hemma men på Täby är han ett lejon och ett ballt sådant! 

Efter Täby blev det en lunch med Emmie innan jag åkte mot mina stall. Kul att att vi kan träffas nu när hon bor nära mig.

Wicky skämde ut sig i ridhuset idag. Jag trodde att 4 väggar skulle få henne bättre men idag var det en ren brottningsmatch att få henne ens lite reglerbar.. Knäppa lilla älskade häst! Hon är lycka för mig i alla fall.

Avslutade kvällen med att rida ut under stjärnklar himmel på Topanga, barbacka dessutom. Vi galopperade fort som vinden och hon är alltid lika fin, lätt, mjuk och rolig! 

Nu ska jag sova, upp med tuppen för att fodra och släppa ut hästar står på morgondagens schema. 

Vardagen rullar på. Det händer inte så mycket. Igår var jag på ID-koll med Wicky och Contendra eftersom man måste göra om alla hästars pass som kommer från utlandet. 

Annars så mockar jag, packar Hö, rider lite, borstar, spolar ben, byter vattenhinkar och sopar. 

Räknar ner dagarna till jul gör jag också. För julen är bäst och den skulle kännas rätt välbehövlig nu för lite mer glädje i tillvaron skulle sitta fint. 

Senan har fortsatt att läka under dessa tre månader vilket känns skönt att den har gjort eftersom att hon är under igångsättning. Att den klarar den belastningen liksom! Men den är fortfarande inte helt läkt.. Jag får dock trappa upp ridningen och lite smått och försiktigt börja vänja senan vid mjukt underlag. Planen är att rida lite kortare pass 1-2 dagar i veckan i ridhus eller på ridbanan och trappa upp lite mer när jag rider ute på hårt underlag. Framåt januari kan jag även lägga in travbommar och sedan små kryss innan hon ska kollas i februari igen. 

Jag känner mig både glad och inte glad efter gårdagen. Glad är jag över att senan blir bättre än vad man trott och att jag får rida på mitt lilla troll och mer och mer som normalt också. Men ändå känns det tråkigt. Det tråkiga är att jag inte har en häst att träna och tävla på. Att framtiden är så svår att svara på för Wicky. Denna vecka sörjer jag lite extra eftersom jag drömmer mig bort till Flyinges tävlingar och så innerligt önskar att jag hade kunnat vara där. Men allra värst är om Wicky aldrig kommer kunna gå en sådan tävling igen.. Ovissheten är svår och speciellt när det är en så utdragen process. Jag försöker ha tålamod men ibland är det svårt. Jag har väntat i över 3 år på att få min Wicky frisk och tillbaka. Det är en lång tid och under tidens gång har hennes otur aldrig slutat visa sig.. Jag vet inte om hon har haft sönder en spegel!? Det ska ju ge 7 års olycka har jag hört eller hur många svarta katter hon har sett gå över vägen.. 

En sak vet jag och det är att jag aldrig kommer att ge upp henne. Hon är värd varenda krona och all tid i världen även om det känns tufft mellan varven. Varje gång jag sitter på hennes rygg glömmer jag bort alla problem och blir påmind om varför jag aldrig någonsin kommer sluta kämpa för henne. 

Igår pluggade jag med mormor och inte ens det gick bra. Hur kan man bara dela ut uppgifter utan att ens gå igenom vad de innebär!? Det är som att man skriver på ett annat obegripligt språk.. Kanske det är nu mitt mål om att inte få underkänt på något kommer att brytas.. 

Fördelen med måndagar är i alla fall att det är en Topanga dag. Livets motivation är hon just nu. Tänk att vi har hängt ihop i 6,5 år och vad mycket som har hänt under den tiden. En fin tid har det varit på alla sätt och vis och med så mycket kärlek och lycka som man aldrig skulle våga be om. 

Nu ska jag hetsa till bussen från tåget..

Jag har ridit på Wicky i tre veckor nu, tiden går så mycket fortare nu när jag får rida. Jag har inte ökat antalet minuter i trav och galopp något under denna tid då jag vill göra allt så långsamt som möjligt och stärka den där senan. Hon hinner trots de få minuterna bli fin i både trav och galopp när jag rider och har varit bra hela veckan. Självklart är hon dock en fartdåre mellan varven också men det är sådan som hon är min knäppa, underbara häst. 

Asta har jag också ridit idag och hon har varit snäll och lugn en längre period nu. Positiv till arbete och allmänt mjuk och lättsam. 

Topanga har jag hoppat studs på och hon kändes så galet fin idag, helt perfekt!! Klippte henne innan jag red och även Apple blev klippt när jag ändå var igång. Min syster har tävlat Pysen idag och vann lätt a och kom 2a i Msv b efter två felfria rundor och är därmed också kvalad till Msv a! Hur grymt?? Tur att hon visar vart skåpet ska stå när jag satsar på rehab med mina djur. 

Avslutade dagen med att kvällsfixa och fodra hos mina hästar. Tänk att jag hinner längta tillbaka och sakna dem under dagen bara.. De är sådana glädjespridare! 

Det är supertråkigt utan Contendra att rida på och 3 veckors vila tills hennes återbesök känns som en evighet. Däremot så är jag så glad över min lilla tjocka, fluffiga och älskade Wicky. Hon har galopperat bra och lugnt i princip hela veckan. Hon är glad och jag blir så glad av henne. Rädslan för att skadan ska gå upp är ständigt närvarande men den känns inte skör som silke längre utan mer som papper. På tisdag ska vi ultraljuda den igen så hoppas att insidan blir lika bra som utsidan. 

Princen sprang på Täby igår, nattlopp kan man kalla det. Jag tror hans sovklocka hade ringt för längesen när han skulle ut och springa för han var inte så snabb. Men han är min snabbaste kompis ändå. Bättre lycka nästa gång! 

 Jag bestämde mig för att kolla allt på henne när jag ändå höll på. Röntgade rygg, nacke, ben, hältutredning, kollade tänder, gjorde ultraljud och tog blodprover. Tyvärr så köper jag nog inte så många julklappar i år för denna räkning blir nog inte så billig.. Men det var värt det. Hon har inga förändringar på röntgen utan är jättefin överallt. Hon är inte halt men vi hittade lite onda ställen som fått sig lite medicin. Ställen som passar bra in på den beskrivning jag hade på hur hon har varit den senaste tiden. Det känns bra att hitta något fel som kan förklara hur hon varit även om Håkan också säger att knäpp det kommer hon alltid vara. Knäpp men bra duger mer än väl för mig. 

Nu väntar lite vila innan ett återbesök. Älskade häst om hon bara visste hur viktig hon är för mig och hur mycket jag tycker om henne. 

Jag tror Wicky kände på sig att hon behövde vara bra idag för hon gjorde bästa galoppen hittills och senan var mindre svullen än någonsin.. 

Min helg på Strömsholm är så långt ifrån så som jag hade hoppats och önskat att den skulle vara men den innehållet så ofantligt mycket kärlek som jag är tacksam över. Contendra fick åka hem igår då hon inte beter sig okej och jag är väldigt orolig över vad det kan vara med henne. Hon hoppade trots det tappert runt banan även om hon rev mer hinder än vad som är tillåtet. Att känna känslan av att hon ändå försöker trots att det är så många faktorer som tyder på att hon inte är okej gör mig ledsen men också stolt. Jag är stolt över det band vi skapat och det förtroendet vi har för varandra. Nu ska jag göra mitt bästa för att hitta felet och en lösning som kan hjälpa min fantastiska häst. Just nu önskar jag att jag var i hennes närhet och kunde berätta för henne att allt kommer att ordna sig. Men jag är kvar på Strömsholm med Topanga. 

Topanga åkte med mig tillbaka hit igår och hoppade en klass imorse. Hon har inte hoppat på en månad så hon är inte i sitt livs form men så tapper hon är. Rundan var superbra men jag red lite klantigt på två hinder så två bommar föll. Men jag är så nöjd och glad över henne. Vilket hjärta hon har och som hon krigar och kämpar för mig. Det är med ren glädje jag vistas i hennes närhet. 

Tova är med mig här också och hon är bäst. Jag är så glad över att ha en sådan fin vän i mitt liv. Hon ställer upp i vått och torrt. Vi har kollat på 150-hoppningen på kvällen och en sak vet jag säkert att till de klasserna vill jag tillbaka och hur lång och svår vägen än kommer att vara så kommer jag inte att ge mig, aldrig någonsin! 

Agneta är på semester så jag har Asta och Princen mycket. Men de sköter sig. Igår var jag på Täby galopp med Princen för att Ninni skulle göra ett snabbjobb med honom. Han var snabb!! Ninni är en fantastisk jockey och väldigt ödmjuk och snäll. Hon har känt Asta och Princen mycket längre än vad jag har så mitt förtroende är stort inför hennes åsikter och tankar kring dem. 

Contendra chillar nu i två dagar så hon ska orka hoppa i helgen. Jag har väl ingen fantastisk känsla men jag ska göra mitt bästa och njuta av lite tävlingsatmosfär. 

Wicky blir bättre och bättre och galoppen mer och mer kontrollerbar. När hon känns som den snälla och trygga hästen att rida ut på dessa mörka höstkvällar vet man att de andra inte är så snälla..hon är en stor glädjespridare i mitt liv just nu. Jag njuter för man vet ju aldrig hur länge det varar. Denna månad ska jag kolla senan igen och jag är nervös men försöker att inte tänka på det.

Nu måste jag packa vidare och börja rida så jag och tendris kommer fram till Strömsholm före midnatt..

Jag har alltid känt att en graman inte ska hjälpa henne vilket är synd men nu tänkte jag prova och det slutade i katastrof. Contendra hoppade den första breda oxern och rev med frambenen på bakbommen och fick lite panik. Hon kände sig låst och efter det hoppade hon inte ens 80cm. Hon kan vara knäpp och har mycket saker som snurrar i sitt huvud men hon har ALDRIG stannat. Nu kastade hon sig bort från hindren och skenade iväg gång på gång.. Jag gick hem helt förtvivlad och så oerhört uppgiven. Men också besviken för att jag inte lyssnade på min magkänsla som säger att jag inte ska hoppa med graman. Också livrädd att det är något allvarligt fel på henne. 

Idag bestämde jag mig för att åka till Vällsta och hoppa lite för att se hur det skulle funka. Hon har inte varit kul hemma den senaste tiden men brukar alltid vara bättre borta. Så var fallet även idag vilket är en stor lättnad. Hon hoppade hinder på 130 och stannade inte även om hon var lite spänd och kanske inte hoppade sitt bästa direkt. Men finare att rida än på länge!! Idag tror jag inte längre att hon har ont, jag tror hon upplevde ett väldigt obehag och blev rädd igår. Hon är så känslig! 

Det är i svårare stunder man verkligen inser hur mycket de där djuren betyder och hur mycket man brinner för denna sport. I alla fall så är det så för mig.

Vi åker till Strömsholm i helgen men sänker kraven och målet är att ta sig runt på ett sätt som inte känns hemskt. Usch vad jag hatar mig själv för detta!! Att förstöra min stjärna och älskade tendris är det sista jag vill! 

Innan jag åkte till Lurbo så tog jag morgonfodringen och utsläpp i mitt stall. Red även ut på Contendra och Wicky. C och jag har kämpat med järnvägen idag då hon inte ens kommer i närheten av den innan hon börjar stegra och vända och bli så sjukt istadig och jag kan inte påverka henne då... Men skam den som ger sig, hoppade av och gick över den först och red på ängen där hon var superfin!! Lycklig över det är jag. Kanske vi kan få koll på grejerna igen. Avslutade med att skritta minst 10 gånger fram och tillbaka över järnvägen. Så den striden står jag som segrare i efter idag. Man kanske tycker att jag inte borde rida där eftersom det blir problem men ju fler ställen jag liksom accepterar att inte vara på ju fler ställen kommer det att bli tills jag inte kan rida alls. Känner mig nöjd med henne idag. Vi hoppade igår och hon gjorde så många fantastiska språng så jag är lycklig över det även om hon var svår mellan hindren. Fick trimma en bra stund när jag hade hoppat klart men jag henne fin då med. 

Wicky har galopperat idag, kändes ungefär som att rida omhoppningen på Honey för hon hoppade ungefär lika högt och sprang lika fort. Var uppe nu på kvällen och myste och kollade senan som inte verkar ha tagit skada..

Efter Lurbo trimmade jag på Princen och red sen dressyr på Topanga. Det heter dressyr när man tar på dressyrsadeln.. Fin var hon min Topanga och kändes mer allert idag. Skönt för henne med en lugnare vecka med mycket uteritter. Hon är mitt älskade lilla hjärta <3 

Nu är familjen hemma igen. Skönt! Jag känner mig trött efter veckan. Men denna vecka ser ut att bli lugn vilket känns skönt men  jag kommer säkert hinna bli uttråkad...