Malin Åkerström

Igår var jag i skolan för en tretimmars föreläsning. Men det tog bara föreläsaren en timme att gå igenom sina slides så sen fick vi åka hem. Jag satte mig och pluggade en timme hos Asta och Princen innan jag började rida. Det blev en studsserie för båda två. Princen var kung som vanligt men Asta förvånade och gjorde det nästan lika bra. 

Åkte till mina hästar och trimmade världens finaste Contendra. Alltså vilket flow vi har hamnat i. Hon var en dröm! Dock blev hon rädd när hon skulle gå ut ur ridhuset och glömde ducka i dörröppningen = en stor reva i pannan.. Hon är då inte den smartaste men vad gör det när man levererar flera bra ridpass i rad. 

Cara var lite lätt väldigt hysterisk i sin Box för blåsten som gjorde att det skrek i väggarna. Pysslade en stund med henne och då lugnande hon sig något. 

Åkte sen till dagens slutstation, Topanga! Vi tog en tur på grusvägarna i stormen. Men det gör Topanga ingenting, hon är lika glad och busig som vanligt. den där hästen är värd sin vikt i guld för oss.  

Nu börjar det bli dags att släppa ut. Om en halvtimme har jag bokat ridhuset för att kunna hoppa Cara. sen ska Tendran ridas. Jag ska fixa stallet hos Asta och Princen samt rida när jag är klar i mitt stall och sen åker jag och Topanga och tränar för Arnold. Contendra får ta träningen imorgon eftersom risken för travbommar och sådant är stor idag. Lotta och jag har kommit fram till att inte bråka om det och då är det bäst att hon stannar hemma. 

Jag hann plugga i ett par timmar och äta lunch innan jag åkte tillbaka till Väsby för att rida Asta och Princen. Det blev bomjobb idag och Princen är världsmästare på det. Asta håller man mest nöjd, lugn och glad. 

Mina hästar bytte hage idag vilket skapade kaos mellan öronen på Contendra som har varit vild och bråkat med Cara som varken fått dricka eller äta. Stackars liten men när jag kom stod de nöjda och glada vid hölådan i alla fall. 

Contendra var fantastisk att rida idag. Så fin och mjuk och lätt och bra. I vänster varv får hon en 10a på övergångarna!! Höger något sämre men helt okej. När hon är såhär fin så slår det liksom allt annat! Nya skor fick hon också idag. 

Cara var jag ute och tränade lite lydnad med för hand och hon lär sig snabbt. Idag var det inga problem att skritta, trava och stanna bredvid mig. Väldigt roligt det också! 

Igår trimmade jag Asta och Princen direkt efter skolan och båda två var sådär fina som i söndags. Princen är kvick och Asta avspänd precis som jag vill att de ska vara. 

Contendra trimmade jag också på och hon var superconnie igår vilket innebär att hon var mer eller mindre perfekt. Så roligt och en sådan energihöjare. Att sen klippa henne gick därför mycket lätt även om det inte tillhör topplistan på saker att göra i stallet. Cara höll med mig på den punkten för hon for runt som en tornado i sin Box under tiden. 

Idag var föreläsningen i skolan i ett något lugnare tempo och ämnet känner jag mig ganska bra på vilket känns tur efter gårdagen. 

Asta och Princen red jag ut på efter skolan idag. Princen förvandlas från Ferdinand till en tiger när man lämnar inhängnat område för en tur i det fria. Asta var till och med lugnare idag. 

Contendra vilar idag men jag red på Cara. Red i ridhuset och kan inte påstå att jag trimmar för jag över mest på att svänga och stanna. Det som är svårast liksom. Red lite mer idag så hon blev lite flåsig men hon tittade på alla hästar som gick in och ut så det var svårt att fånga hennes fokus. Men lika snäll som tidigare var hon. När vi gick hem tränade vi lydnad vilket behövs mycket av. Hon är så gänglig i kroppen så när hon tittar på något ramlar hon liksom åt det hållet och glömmer bort vart hon har mig och sig själv. Blev simpla övningar för att få henne fokuserad på mig. Hon ska stanna, springa och skritta när jag vill. Det var lite kämpigt men vi löste det bra. Hon är klok och lättlärd så om ett par veckor kommer vi vara experter på det där. 

Rundande av kvällen med mockning och mys hos Topanga <3 

Jag började hos Topanga och tog en lång tur i skogen med mycket bus. Med oss hade vi även Tequila som sprang sitt snabbaste för att hinna med när jag och Topanga susade fram. Skogen och Topanga gör att mitt liv känns komplett för en stund. 

Även Cara fick springa i skogen tillsammans med Sofia och Carola. Det blev inget riktigt flyt i den ridturen men Cara var snäll och jättepigg. Hon ville aldrig sluta springa. 

Contendra fick skritta ut en sväng och sedan jogga på ridbanan lite lätt i snön. Hon kändes ju lite tung i söndags men det gjorde hon inte igår. Men hon äter dåligt och vill inte ens ha sin havre. Hoppas att det vänder. I helgen är det kurs för Arnold och nästa helg är det årsdebut på tävlingsbanorna igen. 

Nu är det dags för föreläsning. 

Helgens hästar har varit fina. Asta och Princen var pigga igår men superfina och superbra idag. Tror knappt att Asta någonsin har varit så avspänd eller Princen så smidig och allert. 

Contendra red jag ut på igår igen och det gick helt okej. Idag trimmade jag och hon var inte så spänd men lite tung på något sätt som hon aldrig har varit förut faktiskt. Men efter lite tragglande så var hon så himla fin och mellan hjälperna helt och hållet. Hon hade sprungit mycket i hagen idag och snön är rätt tung så kanske därför hon var lite tung/trött. Jag är så van vid att hon är spänd så kanske inte var så farligt. Men första tanken som slog mig var ifall hon skulle ha haft feber men det hade hon inte. Kanske hon börjar känna att hon måste börja bli vuxen nu när hon fyller 9 år i år? 

Cara skuttade lite igår. Hoppade över ett kryss ett par gånger och igenom en 5,5a några gånger. Bara lite lätt sådär för att börja någonstans. Hon var lite matt igår men gjorde vad hon skulle med samma positiva inställning som hon har uppvisat hittills. Jag får nog nöja mig med att rida henne 3 dagar i veckan trots allt. Fokus ligger på att stärka hennes gängliga kropp sakta men säkert. Hon är så rolig att jobba med och varje gång jag hoppar av henne så längtar jag tills nästa gång. 

Idag tvingade jag mamma att hoppa studs på Topanga. Mamma tjöt litegrann och var rädd trots att Topanga tog henne så lugnt och stabilt över de små hindren. Nu när det har varit bra att rida ut så tycker jag att det är bäst att jag är ute och galopperar så får mamma studsa lite mellan varven. Dressyrtanter behöver också omväxling i sitt arbete! Tur att jag har min mamma och att vi har våran Topanga som ger oss så mycket glädje. 

Det är i alla fall en helg helt utan studier och med mycket häst i mitt liv här på jorden. Precis så som det ska vara när jag trivs som bäst, men alla dessa kvällstankar drar ju ner stämningen en del. Men det kommer bli lättare med tiden det vet jag eftersom jag gick igenom samma process med min ponny Candy. Idag tänker jag på Candy med ett leende och jag hoppas att den värsta sorgen och saknaden efter Wicky kommer gå över till att känna något liknande. För jag vet ju innerst inne att hon har det bättre nu. Men det är ändå så mycket frågor som jag vill ha svar på och undrar över. Det är så svårt att lära sig att leva utan någon som har varit en så stor del av ens liv och som har varit så levande. 

Min Wicky, för alltid kommer det att finnas en plats för dig här på jorden i mitt hjärta <3

Idag började dagen med tenta. Efter 4 skoldagar förväntade man sig inte en så tuff tenta som det var. Inte heller att man tar med saker som inte togs upp på föreläsningen eller finns med i våra papper. Men det var två tentor och ortopeditentan gick bra men den andra kan de riva mitt itu på en gång. 

Åkte till Asta och red ut på henne efter tentan. Princen var hos tandläkaren så jag red inte honom. Asta var som ett popcorn idag men blev lydig efter en stund. 

Åkte sen till mina fina djur och mockade och fixade innan Contendra fick ridas ut på en lugnare tur. Red lite lätt på ett fält innan järnvägen och hon var bra idag med. 

Åkte sedan vidare till foderby och eftersom min syster var dålig så red jag Apple åt henne innan jag fick ta min älskade skogstur med Topanga. Jag tror att Topanga är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Hur nere eller ledsen man än känner sig så kliver man alltid av henne med ett leende. Hon är det dyrbaraste jag har. 

Trimmade sen på Cara och Contendra. Cara fortsätter att imponera med sin positiva inställning och fantastiska psyke. Men även tendris var super igår. Inte så spänd som hon kan vara och jag kunde välja själv hur länge jag skulle rida henne. I vanliga fall är det hennes spändhet som styr. När hon är fin så är hon så himla fin och det gör mig så glad. 

Åkte sen till kontoret i några timmar och var väl klar runt 23. Då gick jag igenom allt en gång inför morgondagens tenta. Lite saker börjar klarna medan andra inte gör det. 

Idag började jag dagen i stallet för Sofia skulle rida ut så jag och Cara hakade på. Vi galopperade ute idag och hennes galopp är så härlig. Lika snäll som vanligt var hon också utan att vara tråkig för hon är pigg och vaken. Mockade innan jag åkte hemåt gjorde jag också. 

Nu har jag gått igenom allt inför tentan ännu en gång men ska ta en kort paus innan jag gör det igen. 

Ikväll är det årets första hoppträning med Contendra. Eftersom jag inte har hoppat annat en studs och små hinder sen i början av november någon gång så är mina förväntningar väldigt låga. Men det ska bli jättekul att få komma igång igen! 

Jag trimmade på Contendra och red ut på Topanga på kvällen. Mockade och fixade åt de + lilla Cara då. Contendra fick jag till ett bra pass på. Vi tränade på mycket vilket betyder att hon slappnade av relativt fort. Supernöjd med henne och fantastiskt att rida själv i ridhuset klockan 18 en vardagskväll. Topanga behöver man knappt säga något om hon är alltid bäst. 
<3 dig 

Igår var nog inte riktigt min dag. Jag gick upp 05 för att hinna till jobbet men när jag 06 svänger in där så står jag inte med på listan över de som ska jobba så det var bara att vända hem igen. Jag antecknade noga datum när jag blev tillfrågad dessa dagar så jag vet att jag inte har tagit fel.. Surt då min kompis Bell var hemma i helgen för en gångs skull och jag behövde tacka nej att umgås med henne och några andra i lördags för att jag skulle jobba. 

Igår bestämde jag mig för att rida ut på Contendra. Hon har varit ganska spänd i veckan så det kan ju vara bra med lite miljöombyte. Jag gick över järnvägen och red på en äng. Hon var spänd och jag fick galoppera mycket innan det släppte men precis som i princip alla andra dagar så släpper det och hon blir världens finaste häst. Tåget åkte förbi när jag var på ängen så i lugn och ro skrittade jag hemåt. Det skulle jag inte ha gjort. Ca 50 meter av grusvägen ligger precis sida vid sida med järnvägen. Tåget kom och hördes inte precis när jag var där. Contendra blev så rädd så hon fullkomligt skenade i panik. Jag har aldrig varit rädd men då blev jag rädd, jag trodde att både hon och jag skulle dö. Stackars min fina häst. Men vi joggade lite till efter och hon slappande av på nytt. 

Gårdagens bästa var Cara. Jag red ut med sällskap av Sofia och lugna och trygga Carola. Cara travade på ett fält och skrittade över järnvägen och var så himla snäll. Väldigt roligt och massor av beröm fick hon. 

Även Asta och Princen var ute och galopperade i snön igår. Att trötta ut en galoppis är nog omöjligt men båda blev lugna och lydiga i alla fall. 

Både igår och idag har jag haft morgonen i mitt stall. Lite segt då det har varit så galet kallt. Men skönt också när man väl är igång och har mycket att göra på dagsschemat. 

Igår skuttade Contendra lite smått men hon var livrädd för ett sockerbitshinder så det blev ett sådär bra pass. Hatar det, jag vill få till mina pass bra! 

Idag red jag först lilla rara Cara. Pappa kom och övervakade oss och Cara uppförde sig exemplariskt. Hon är vinglig, svag, grön men man kan trava och galoppera. Vi tar det långsamt för att bygga upp henne och jag kommer rida ca 3 dagar i veckan. Kanske 4 om jag rider ut 2 men det återstår att se. Det blir ju lite mer än vad hon är van vid men känns ändå som att det behövs. Hon har gått mycket på lösdrift så nu när hon står uppstallad kommer det falla sig mer naturligt att röra på henne mer. Hon verkar ha ett fantastiskt psyke!!

Contendra joggade jag på en äng innan järnvägen och hon var helt okej idag. Lite bråkig för en grop i vägen men joggade snällt och ganska avspänt. Knäppa älskade häst! Längtar så mycket tills vi är back on track helt och hållet. 

Asta och Princen fick varsitt lätt pass idag efter att ha galopperat i snön igår. De var väldigt på hugget igår så jag fick kämpa på ett tag men idag var det lugna och snälla som små lamm. Mockade även och fixade i deras stall för första gången. 

Åkte till mormor efter A och P och städade hennes hus. Jag är anlitad som städtant och för mig är alla pengar guld värda. Mormor är snäll hon, världens bästa människa. Tänk vilken tur jag har som har henne och mamma i mitt liv. 

Nu ska jag skynda och sova så jag orkar gå upp vid 05.. Inte så taggad..

Cara Vd Tojope Hoeve Z heter hon men går till vardags under namnet Cara. Hon är född 2012 e. Carrera VDL - indoctro - cruising. Carrera är e. Cardento - Baloubet du rouet. Hon är riden sen i somras ca 1-2 gånger i veckan. 

Tack vare Emma som jobbar på stallet där Cara stod och mamma förstås så är Cara nu min. Känns roligt och spännande. Ska ta det lugnt och försiktigt med henne då hon har all tid i världen på sig. 

Hon kom på förmiddagen idag så hon fick vara inne i några timmar och äta lunch med sällskap av Contendra. Framåt eftermiddagen så broddade jag henne och gick till ridhuset och joggade en stund. Hon var pigg och vaken men supersnäll. Tyckte det var bra att röra lite på henne efter en så lång resa. Hon är ganska tunn men mycket finare än vad jag minns henne som. 

Så roligt med nya hästar, man vet nästan ingenting om hur de är eller hur de fungerar. Nu börjar en ny resa i mitt liv med denna häst och jag hoppas att den ska bli bra. 

Kollade på lite filmer på min numera ängel. Det är så förbannat svårt att förstå hur någon så levande kan förvandlas till så död. Måste man förstå? Hon är min och oavsett vart hon befinner sig så kommer hon att förbli min bara min Wicky. Kommer det någonsin kännas lättare? kommer saknaden bli mindre? För jag saknar henne på alla sätt och vis. 

 

Filmen visar verkligen Wicky i en liten del. Hon var alltid glad, alltid hungrig, hon älskade att springa och hoppa. När hon kommer springande i hopp om att min påse innehåller något gott men när hon inser att det är halm så fnyser hon men äter ändå. Jag försöker gömma hö under halmen i lådan men Wicky lurar man inte.. Det är svårt att missa henne i stallet när det är mat på gång. Hon brukar säga till när hon tycker att hennes mage har stått tom för länge. Hon älskar att springa och hoppa och förvandlas till en fartdåre när man styr mot hinder. Hela hennes uppsyn är fantastisk och så levande och glad. Det är så fruktansvärt tomt utan henne!!! Jag vet att hon har det bättre nu och jag hann stoppa hennes tid på jorden i rätt tid men jag kan ändå inte låta bli att sakna henne. Hon var allt och hon var min Wicky.

 

 

Jag red Contendra imorse och redan innan jag hann sitta upp så slet hon sig i ridhuset för väggarna lät som de skrek av vinden. Men trots skrikande väggar och snö som blåste in så var hon superfin att rida!! 

Åkte sen och köpte lite grejer jag behöver tills imorgon hoppas jag innan jag åkte till galoppisarna. 

Hoppade studs med både Asta och Princen. Asta trillade jag av idag men det var inte riktigt hennes fel utan mer fel tajming att vara i obalans från min sida. Studsade bra det gjorde hon. Princen också men han är nästan lite för ambitiös. 

Åkte sen och red ut på Topanga i stormen. Vi galopperade i snön som äntligen börjar bli i bra mängd. Superkul men superkallt. 

Åkte sen tillbaka till tendris och fixade lite innan jag åkte hem och tinade upp i ett varmt bad! 

Igår var jag på middag med Bella, Hanna och Mickan. Riktigt trevligt och roligt att träffa de igen! Idag har jag pratat med Emmie, jag har väldigt bra vänner. 

Contendran var lite stökig igår, galet spänd men blev som vanligt fin även om hörnan med soptunnor i aldrig blev vår vän. Idag skrittade jag ut en vända och red lite lätt på ridbanan i snön. Så sjukt avspänd och fin var hon från start till mål idag. Det gör mig lycklig i hela själen. 

Igår red jag ut på min Topanga också, den vänligaste som finns är hon och finaste också. 

Asta och Princen jobbar också på. Idag travade vi bommar. Asta rider jag mest på trekvartslinjerna för hon vill helst inte det. Men överskottsenergin börjar försvinna efter vilan. 

Börjar få skolångest men det är bara att bita ihop antar jag. Tror att första kursen är lite rolig i alla fall. 

Idag när jag vaknade så pluggade jag direkt i ett par timmar.. Mitt vanliga jag hade skenat till stallet och pussat på hästarna det första jag gjorde. Men idag drog jag mig för att åka dit. Mamma följde med mig och det var tungt.. Det känns som att verkligheten visar sig där. Verkligheten där Wicky inte längre lever. Hennes box ekade tomt. Jag vill inte behöva förstå att hon aldrig kommer tillbaka. Jag vill leva i min bubbla där hon finns. Där allting bara är en mardröm. Jag vill träffa henne igen och jag saknar henne!!! Jag måste fortsätta leva, göra det jag brukar men denna förlust känns som den absolut värsta som har inträffat mig och jag behöver sörja för att kunna komma igen. 

Jag red Contendra som har vilat i 6 dagar. Skrittade ut en vända först och det blev några tvärvändningar och stegringar när vi skulle mot ridhuset. Men lägligt nog så kom det en häst och räddade oss så vi kom dit med lite draghjälp. Väl i ridhuset var såklart allt katastrof läskigt trots att vi var ensamma där. Men min nya metod gällande henne sviker inte ännu. Tendris blev superfin och avspänd efter en stunds tragglande. Fokuserade på lång och låg för att få henne avspänd och mest jogging idag. Vi avslutade med att skritta fyra vändor sista sträckan till ridhuset där hon inte ville gå och då gick det helt problemfritt. Knäppa, fina häst. 

Åkte till Asta och Princen som också har vilat. Fokuset blev även för dem på att vara lång och låg. Princen var sitt vanliga snälla jag och Asta var pigg som tusan och ville mest busa. 

Har återgått till studierna nu på kvällen. Hoppas att jag drömmer något fint om min Wicky inatt. 

Den 10 Januari flyttade jag hem från Runsten efter över 2 år där. Ett tufft beslut men som ändå var helt rätt även om jag varje dag saknar livet jag hade där och Ghisela!! 

Den 18 januari började jag att plugga på Karolinska Institutet vilket jag inte kan säga är direkt roligt. Men det är nödvändigt för min framtid. Jag vill och måste stå på mina egna ben. Försörja mina egna hästar osv. Det är en utbildning för framtiden och hur tufft det emellan åt än känns så kommer jag inte ge mig. Jag är en tävlingsmänniska och vem ger upp mitt i en bana? Man får bita i det sura äpplet och köra på. Tack och lov så finns mormor! 

Jag hade stora planer för året med framförallt Wicky. Redan den 25 januari fick jag skriva av alla när hon skadade sig. Men i och med hennes flytt en period till Dalarna så fick jag chansen att lära känna Åsa, Ninni och deras fina hästar. Det är de som jag värderar högst detta år och som har gett mig så otroligt mycket glädje. 

Orutinerade Contendra som skulle få hänga på Wicky lite smått fick ta platsen som första tävlingshäst för mig. Hon började året starkt med 10 felfria starter i rad för att sedan framåt maj debutera 130cm felfritt och kvala till 140cm på två starter. Hon tog ett flertal placeringar i 130cm på nationella tävlingar innan ett sommaruppehåll. Fantastiska häst! Tyvärr så sprang hon in i en stolpe i somras i hagen och fick en muskelskada i bogen vilket tog lite tid och hösten leverade inte en lika bra säsong men ändå en helt okej. Hon har bara lämnat en tävling utan pris är 2015. Tyvärr slutade säsongen lite tråkigt med en inte frisk och kry Tendris men efter december månad så lyser hoppet om 2016. 

Topanga har varit min trygghet och hon har som vanligt sett till att jag har fått vinna och plockat topp placeringar. Hon fick åka till Summergames på sundbyholm i somras istället för Contendra och det var en av årets roligaste tävlingar. Den och Gagnef var nog bäst. Hon har sett till att min själ har fyllts på med kärlek, glädje och bus. 

Wicky min otursfågel och mitt lyckopiller har fått mig lyckligast när jag under hösten fick börja att sätta igång henne ännu en gång. Hon står som vanligt för underhållningen och för mig är hon den som ser till att vardagen blir meningsfull och rolig. 

Asta och Princen började som ett extrajobb för mig men nu är de en del av mig. Det har varit många äventyr och lärdomar som jag har fått ut av dessa snabba fyrbenta varelser och deras ägare Agneta. Ett fantastiskt roligt samarbete. 

Året har varit både bra och dåligt. Min mentala bit har varit sämst och jag måste jobba på att bli mentalt starkare. Det har varit svårt att anpassa sig till allt nytt när det inte är vad jag brinner för så starkt. Men jag är ingen mångmiljonär och tyvärr så utvecklas denna sport som jag ägnar mitt liv åt för att gynna alla som är rika och vi fattiga studenter som vill försöka att satsa har inte en chans. Men vet ni, jag kommer aldrig att ge upp eller sluta kämpa för den dagen jag tar mig tillbaka till svenska mästerskap och 150-klasser så kommer jag ha kämpat varje dag för att ta mig dit. Jag kommer ha slitit som ett djur för att få ihop pengar och jag kommer ha tränat på hästar som inte är av den kapacitet som många av de andra har. Min väg kommer att bli lång och krokig men jag kommer aldrig att sluta kämpa. Jag gör dåliga val och kämpar med hästar jag borde byta ut men de är mina bästa vänner och får min vardag meningsfull. För mig är det viktigt att känna att vardagen ger glädje då det är där jag spenderar min mesta tid. 

Slutet på 2015 var en otroligt mörk tid och början av 2016 känns som min värsta mardröm. Jag har förlorat min bästa vän och det är en sorg som kommer att ta tid att bearbeta. Men nu känns det som att 2016 inte kan bli sämre och jag måste blicka framåt. Glädjas åt allt jag fått av Wicky, bära henne med mig och fortsätta kämpa. 

Jag är i fjällen med familjen och familjen Bredberg. Familjen åkte hit i söndags men jag åkte i måndags för att kunna vara med Wicky... Det känns skönt att vara här för här finns ju aldrig hästarna med oss. Men jag vill inte åka hem.. Den där boxen kommer eka tomt och tomrummet efter Wicky kommer bli ännu större. 

Jag är glad att jag fick detta andrum att vara här denna vecka. Jag har min bästa vän här och min fantastiska mamma. Alla andra är också bra förstås men de två är liksom allra bäst. Hade det inte varit för Topanga och Contendra så hade jag stannat här i några veckor till. 

Du är så fin min ängel, jag saknar dig och jag vill inte leva utan dig!! <3 

Allting startade i maj 2009 när vi möttes för första gången. Du var vild och jag var oerfaren. Det blev inte vi två då men du satte ett stort avtryck i mitt hjärta och jag visste att jag alltid skulle minnas dig. Din personlighet var så stark och du var så full i liv och en så lycklig liten häst när du susade runt och hoppade hinder efter hinder. Det var andra hästar på ridbanan men det var bara dig jag såg. 

Du kom och var som ljuset i mörkret. Du spred en sådan glädje i mitt liv Wicky och jag vet inte hur jag ska klara mig utan den eller dig. Allting gick som på räls och under vårt första år så hade vi många vinster och placeringar upp till 130cm. Du gav mig den där känslan om att ingenting var omöjligt, inget var för högt eller för svårt. Du trodde alltid att du var störst, bäst och vackrast och du var det Wicky. I mina ögon var du också så mycket mer. Du var allt, hela min värld. Ditt mod och din inställning till att arbeta är något utöver det vanliga. Alla dagar i veckan älskade du att få springa. Jag älskade att få uppleva alla stunder med dig. 

Efter ett fantastiskt första år på vår resa så kom ett bakslag för dig. Du skadade dig och efter diverse utredningar stod det klart att en lång vila väntade dig. Jag ångrar bittert att jag sörjde det då Wicky för den vilan är ingenting mot den vila som du nu har. Då hade vi varandra och vi stöttade varandra. För så gör bästa vänner, man ställer upp för varandra i med och motgång. Det viktigaste var ju att vi hade varandra. Du förgyllde mitt liv ändå precis lika mycket som innan. 

21 månaders vila blev det innan du äntligen friskförklarades och under den tiden så hann du föda vårt första föl. Weni Widi Wici döptes han till även om han dog vid födseln. Som jag grät över förlusten efter honom och så synd jag tyckte om dig. Men du var stark Wicky, mycket starkare än mig och du stöttade mig under den tiden. Fast att det borde ha varit tvärtom. 

Dagen du friskförklarades var den lyckligaste dagen för mig det året trots en hel del stora framgångar på tävlingsbanan och andra roliga händelser. Det är inte ofta men då grät jag, jag grät av lycka för jag visste inte att den dagen någonsin skulle komma. Successivt så börjades du sättas igång och du var eld och lågor över det och jag fick tugga grus en del gånger för din iver och glädje var så stark. Men vad gör det Wicky. Du var lycklig och det är det allra viktigaste för mig. 

I februari 2015 planerade vi in vår första tävling på 2,5 år. Men återigen sattes käppar i hjulen för oss. Veckan innan lyckades du få en senskada. En stor sådan och vila stod återigen på ditt schema. Men Wicky det var dig det var synd om, inte mig. Du hade ont medan jag hade dig. Det som var allra viktigaste för mig. Usch vad du hatade din vila, du sparkade sönder boxen ett antal gånger. Min uppgift är att se till att du har det bra och du fick åka till Åsa och Ninni i Dalarna där du spenderade din sista sommar i livet. På fantastisk betesmark med flera kompisar. Du trivdes och sköttes precis som jag vill att du ska skötas. Även om jag saknade dig. 

När sommaren tog slut kom du hem till mig igen och vi började att sätta igång dig igen. Eftersom senan var så skör så promenerade jag först med dig 5 veckor för hand för att sedan jogga med dig i 4 veckor. Senan var då mer förberedd och jag fick äntligen börja rida. Vilken lycka och ännu en gång visade du att inget är för svårt för oss. Vi tar oss igenom allt som är svårt. Senan var bättre än vad någon vågade hoppas på. 

Men så kom det såklart det där bakslaget som ett hårt slag i magen. Du sa ifrån i ridningen, du berättade för mig att du inte ville. Återigen är det min skyldighet att skydda dig och se till att du mår bra. Vi åkte tillbaka till Håkan som har hjälp oss så mycket genom åren. Wicky det var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Dina ben hade gett upp, det fanns inget att göra. Du behövde vila och denna gång behövde du vila för alltid. 

Jag sattes inför min livs svåraste och tuffaste uppgift. Jag skulle göra din sista tid i livet till den bästa. Du var helt ovetande och så himla levande, vacker, fantastisk och älskad. Det dröjde 4 veckor från beskedet som har förändrat hela mitt liv tills dagen då du lämnade jorden. Dessa veckor har varit tuffa, jobbiga, tårfyllda men så älskvärda. Jag har planerat din död Wicky. Jag har pratat med veterinärer om hur det bäst ska göras, med personer som har sett olika fall. Jag har bestämt allt för att du ska slippa rädsla eller smärta. Jag hoppas att du inte var rädd Wicky. Trots allt jobbigt så var dessa veckor bra för jag fick chansen att ge tillbaka, ge dig glädje i tillvaron så som du alltid har gjort i min tillvaro.

De sista dagarna var ångesten över att du skulle lämna mig olidlig. Jag förstod redan tidigt att redo det skulle jag aldrig bli. Hur blir man redo för att lämna sin bästa vän? Jag tror inte att det går.. Jag satt hos dig på nätter och jag matade dig med allt som du älskar och i så stora mängder som du ville. Du var så levande Wicky. Du var dig själv, din starka personlighet som lyser igenom alla andras var det som syntes och hördes. 

I måndags 4 januari 2016 var dagen då jag splittrades i tusen bitar men också dagen du befriades från all smärta. Jag var skyldig dig den dagen efter allt du har gjort för mig Wicky. Även om den dagen är värre än min värsta mardröm. Mormor var med dig in i det sista tillsammans med Håkan medan jag satt 20m ifrån dig men händerna krampaktigt för öronen. Mormor är den bästa man kan tänka sig att vara med i svåra stunder och det vet du Wicky för du vet hur mycket hon betyder för mig.  Att släppa taget var det svåraste av allt. När jag för sista gången kramade din hals och viskade att jag älskar dig. Att gå och veta att det var sista gången jag såg dig. Tiden när jag satt och väntade kändes som en evighet. Jag ville springa ut flera gånger och stoppa allt, säga att jag inte var redo. Men Wicky för din skull så satt jag kvar. För att jag innerst inne vet att du har det bättre nu. När allt var klart så brast allt för mig, jag fick gå ut och sätta mig hos dig Wicky. Men du var inte där, du var borta. Din blick var tom men du var varm och så fin, så fruktansvärt fin. Det kändes som att jag inte längre fick luft, det kändes så overkligt men ändå så verkligt. Min bästa vän finns inte längre hon är död. Den meningen går inte in, den går inte att acceptera. 

Vår tid kanske inte blev som jag hade trott eller hoppats, men den blev så mycket mer. Allt handlar inte om tävling och ridning utan om relationen mellan häst och ryttare. Wicky har varit min trygghet och min allra roligaste kompis. Som hon har fått mig att skratta. Vårt kapitel som vi fick ihop kommer jag titta tillbaka på som ett av mina lyckligaste även om det just nu är en enorm sorg att jag har förlorat en så fantastisk individ i mitt liv. Men Wicky jag kommer alltid se till att du lever vidare inom mig. Jag hoppas att vi kommer mötas i drömmarnas värld så att väntan tills vi möts igen inte blir så lång och svår. 

Tack för allt Wicky. Du har spridit så mycket oförglömlig och obeskrivlig glädje i mitt liv. Jag hoppas så innerligt att du har funnit frid, att du finns på evigt gröna ängar och springer fort som vinden. Jag hoppas att smärta inte existerar och jag hoppas att vi ses igen. Jag saknar dig mer än vad ord kan beskriva. Hos mig kommer du för alltid att finnas i mitt hjärta och jag kommer att älska dig i resten av mitt liv. 

Vila i frid min älskade vän <3

Contendra råkade ut för sin näst värsta mardröm idag.. I ridhuset susade en häst med vagn runt i full fart och hjulen på vagnen var stora som traktordäck. Samtidigt gick en annan runt med mockhinken och plockade bajs. Fattades bara den vita ponnyn med reflexer för att mardrömmen skulle vara av värsta sort. Men trots detta så var hon rätt okej. När vagnen hade kört klart var hon till och med superfin!! Hela veckan har hon levererat min stjärna till häst. 

Familjen är redan i fjällen men jag åker imorgon.. Tur jag har Tequila som sällskap inatt. Världens bästa lilla hund. 

Topanga gjorde min dag idag igen. Efter all ny snö som kommit kunde jag galoppera lite ute och hon blev eld och lågor över det. Så lycklig och så fantastisk. 

Asta och Princen är hoppade idag och jag tilldelar en stor guldstjärna till Asta som lugnt och fint hoppade hindren. Princen var något med explosiv men satan vilken spänst och vilka lyror han slår till med. 

Nu ska jag strax krypa till sängs för imorgon ska jag vara hos Topanga tidigt!

Igårkväll hängde jag med Anna förstås men också med mina favoriter Bell, Frida och Oscar + ett gäng andra. Planen var att åka hem runt 01 men eftersom vi hade så kul så kom jag hem strax efter 03. Det var trötta ögonlock när jag 07.00 fodrade hästarna i stallet imorse och fixade där innan jag släppte ut. 

Contendra vilar idag så det blev en lugn dag med endast varsin uteritt på Asta och Princen. Men jag umgicks hela eftermiddagen med min Wicky och masserade och ryktade och proppade i henne morötter i mängder. Är man bäst så är man. 

Kvällen idag spenderas hemma. Släkten har precis åkt hem efter en trevlig middag för att fira min bror Marcus som fyller 25 år idag. Men också som ett sista avsked med släkten innan han på måndag flyttar till Vietnam. Usch så jag kommer sakna honom. I hela mitt liv har jag sett upp till honom och beundrats av honom. Det kommer kännas så oerhört tomt att inte ha honom på nära håll. Han är en stor förebild i mitt liv och om jag vore hälften så omtänksam som honom så skulle det ändå räcka och bli över. Han är bäst min bror och han betyder så mycket för mig. Jag hoppas att han kommer få det fantastiskt men ändå vill jag att han ska komma hem fortast möjligt. Jag hoppas att vi kommer hålla kontakten bra för utan hans stöd skulle mitt liv inte vara något att hänga i julgranen. Marcus har stöttat mig och hjälpt mig genom livet i alla mina svåraste och mest smärtsamma stunder. Har jag varit skadad och legat på sjukhus så är det han som har suttit vid min sängkant och har jag varit ledsen och gråtit så är det han som har fått mig att le. Han har också alltid varit glad med mig i medgång och frågar alltid hur mina tävlingar går även om hästar aldrig har varit av hans intresse. Jag borde ha visat min tacksamhet mycket mer men jag hoppas att han vet hur mycket jag älskar honom och vilken fantastisk människa han är.