Malin Åkerström

Idag när jag vaknade så pluggade jag direkt i ett par timmar.. Mitt vanliga jag hade skenat till stallet och pussat på hästarna det första jag gjorde. Men idag drog jag mig för att åka dit. Mamma följde med mig och det var tungt.. Det känns som att verkligheten visar sig där. Verkligheten där Wicky inte längre lever. Hennes box ekade tomt. Jag vill inte behöva förstå att hon aldrig kommer tillbaka. Jag vill leva i min bubbla där hon finns. Där allting bara är en mardröm. Jag vill träffa henne igen och jag saknar henne!!! Jag måste fortsätta leva, göra det jag brukar men denna förlust känns som den absolut värsta som har inträffat mig och jag behöver sörja för att kunna komma igen. 

Jag red Contendra som har vilat i 6 dagar. Skrittade ut en vända först och det blev några tvärvändningar och stegringar när vi skulle mot ridhuset. Men lägligt nog så kom det en häst och räddade oss så vi kom dit med lite draghjälp. Väl i ridhuset var såklart allt katastrof läskigt trots att vi var ensamma där. Men min nya metod gällande henne sviker inte ännu. Tendris blev superfin och avspänd efter en stunds tragglande. Fokuserade på lång och låg för att få henne avspänd och mest jogging idag. Vi avslutade med att skritta fyra vändor sista sträckan till ridhuset där hon inte ville gå och då gick det helt problemfritt. Knäppa, fina häst. 

Åkte till Asta och Princen som också har vilat. Fokuset blev även för dem på att vara lång och låg. Princen var sitt vanliga snälla jag och Asta var pigg som tusan och ville mest busa. 

Har återgått till studierna nu på kvällen. Hoppas att jag drömmer något fint om min Wicky inatt.