December
Julen närmar sig och alla som känner mig vet att jag älskar julen och allt som har med den att göra. Tävlingssäsongen är över för 2018 och hästarna är vetcheckade inför en lugnare period. Jag försöker kombinera mitt drömliv med ett i verkligheten.
Förra helgen hade jag och hästarna säsongsavslutning i Södertälje. På lördagen var det Vera som åkte med, hon hoppade 130 avd b felfritt och 140 med 0+4 fel, ett ner i omhoppningen. Fantastisk känsla och en ännu mer fantastisk häst, ett par veckor tidigare
var hon 2a i en 130cm i Högbo och rörde inte en bom i 140cm men hon hoppade så himla högt så ur en kombination tappade jag tygeln och missade ett smalhinder efter. Hennes tävlingsår betyder så mycket mer än vad ord kan beskriva. En gång i livet möter
man en Vera och jag försöker njuta av att det är här och nu som hon finns i mitt liv. Känslan på hennes rygg kan inte mätas med någon annan. Jag är evigt tacksam över henne och Karupslund som vill äga henne med mig.
Christopher ringde mig samma vecka som Södertälje och frågade om jag inte kunde starta Britt också. Det var 4 år sedan som jag satt på Britt och en comeback med henne kändes såklart väldigt roligt. Tyvärr hann jag inte åka och ta några språng innan men
det gick bra i alla fall, så bra att hon vann sin klass som var en 130cm med ca 95 starter. Så roligt!! Ännu roligare blev det på söndagen när hon faktiskt flyttade hem till mig. För den som vill köpa en kanonhäst så är hon också till salu. Mitt stall
är fullt så nu har jag börjat att fylla på hästar hos grannen istället. Britt står hos min granne och eftersom jag ändå rider där dagligen så känns det väldigt hemma.
Diva och Bobbie tävlade i Södertälje på söndagen. Både hoppade 115cm med 4 hinderfel vardera i omhoppningen men kändes väldigt fina. Bobbie vann sin klass i Högbo några veckor tidigare och Diva hann med Strömsholm med kanonhoppning i 120 och 125 innan
Södertälje. Divas bommar har inte flutit med henne under inomhussäsongen utan ngn liten bom har vi lyckats riva. Diva hoppade 125cm även i Södertälje och kändes superfin. Dock så hoppade hon lite väl högt så på en linje där det skulle vara 5 galoppsprång
jagade jag på för att räcka fram men det gjorde vi inte och strike sa det så flög jag på egen hand rätt in i hinderstödet. I efterhand hade ett extra galoppsprång varit en mycket klokare val men det är lätt att vara efterklok. Såklart surt att ramla
av i årets sista start men det blev en fin film så jag kan bjuda på den.
Dynamite har hunnit hoppa en tävling och hoppade då 110cm felfritt med pris. Hemma kallar vi henne Dino eftersom hon är stor som en dinosaurie men hon är så snäll och så trevlig i all ridning och hantering. Kul tjej att jobba med!
Alla hästar är vetcheckade och alla mina sprang så fint igenom den utan anmärkning. Cara kollades inte utan vi väntar till januari med henne. De senaste snart 4 månaderna har vi sysslat med skritt men vi fick ju en ofrivillig månads uppehåll i och med
hovbölden så en månads skritt till känns välbehövligt. I snart 8 månader har hon varit skadad. Det känns så sorgligt och ledsamt. Jag har många andra hästar att träna och tävla men Cara är ju den enda som är min egna och det blir därför lite extra
ledsamt då framtiden är så oklar. Men jag skrittar mina dagar, arbetar för att stärka henne från grunden i hopp om att hon ska rehabiliteras.
Nu väntar några lugnare veckor innan vi tränar på lite mer för att vara redo för säsongen 2019!
