Malin Åkerström

Hästarna drabbades i fredags till galna vildhästar hela högen utom Topanga förstås som var perfekt i vanlig ordning. Men lördag och söndag har de bättrat sig. Contendra är trimmad idag och jag red ut igår. 

Diva reds ut på i fredags och trimmades idag med små kryss. 

Cara red jag ut på i fredags efter en vild start på stallplanen då hon förvandlades till en rodeohäst efter att ha blivit rädd för något. Idag har hon hoppat på morgonen och hon satte ett leende på mina läppar som har stannat där nästan hela dagen. Superfin var hon och inte alls matt längre. 

Asta och Princen reds ut på i fredags och har sen trimmats hela helgen. Asta har vårkänslor tror jag för hon är som ett popcorn och Princen är sitt vanliga jag som liknar Ferdinand. 

Idag höll jag en föreläsning för ponnyryttarna i klubben och jag avslutade med Kvällsplugg och middag hos mormor. Eller jag åkte till stallet och kvällsfixade och fodrade efter det också. 

Jag vill tänka bort det, jag vill att allt ska vara som vanligt när morfar fanns med oss. Jag känner mig självisk när jag tänker så för jag vet ju hur sjuk han var och vilken befrielse döden faktiskt var för honom. Men jag vill ändå så gärna ha honom tillbaka. På ett sätt är jag faktiskt lyckligt lottad som har en person som gör att säga hejdå så svårt eftersom det betyder att han har gjort ett sådant avtryck i mitt liv. Jag har haft turen att få ha en morfar som min i nästan 23 år. 

Gårdagen bjöd på trimning av 4 hästar. Eller Asta och Princen skuttade över några små hinder också. Princen tycker att livet blir så mycket bättre då. Diva trimmades igenom ordentligt och hon var fin. Det går sakta men säkert i rätt riktning. Även Contendra fick trimma lite mer. Hon började väldigt spänt men trots att man flera gånger kände att det inte skulle släppa så gjorde det de och hon blev så fin som bara hon kan vara. Mockade och fixade hos Topanga som vilade och pysslade med Cara. Sen var dagen slut eftersom jag också hade lång skoldag. 

Gårdagen gick okej i alla fall. Var hyfsat ambitiös i skolan hela dagen vilket inte hör till vanligheten. Sista timmen om jag går lång dag brukar jag lite ge upp och allt föreläsarna säger går liksom inte in. 6h med information i rad passar inte mig. 

Skönt att komma till stallet i alla fall och låta hjärnan vila efter att ha gått på högvarv. Jag började hos Asta och Princen. Trimmade båda och P var lite trälig till en början men Asta var lugn och fin. Jag fick ett ryck och friserade båda två också. Kände att de kunde förknippas med vildhästar och jag vill ju inte skämma ut mig när jag kommer till Täby. 

Åkte sen till Diva och trimmade henne men var tvungen att vara på utebanan som var frusen på sina ställen så vi jobbade med att bli experter på skritt-trav övergångar. Hon var fin i alla fall! 

Slutstation blev som vanligt hos mina hästar som dock vilade. Hade varit skönt att ha trimmat Tendran en dag till innan vila men kände inte att jag ville rida när det var körning i ridhuset och ute är det mest bara is. Mockade och fixade allt och blev sen hem ändå. 

Som pricken över iet denna morgon så är bussen sen vilket kommer göra mig sen till skolan.. 

Diva vilade igår så jag var bara där och mockade, borstade och fixade foder och så.

Asta och Princen hade jag + lite stallfix där. Agneta är borta i nästan 2 veckor så jag har lovat att hjälp till lite mer. Bra för min stackars plånbok som fick en oförberedd spånräkning på för många tusenlappar här om veckan. 

Kom till mina hästar ganska sent men red både Contendra och Cara i ridhuset. Båda gick bra. Cara har mer energi nu men är lite ofokuserad. Hon vill helst vara på de andra hästarna om hon fick. Men hon är snäll!! Ska aldrig mer underskatta en snäll häst. På Cara skrittar man med lätthet i mörker ner till ridhuset medan Contendra brukar jag välja att gå med för att slippa ligga i dikena på vägen dit. Tendran kändes bra igår och jag har hittat ett sätt som får henne bra även hennes lite mer spända dagar. 

Nu väntar skola hela dagen i Huddinge. Igår var vi i Solna och imorgon är det Solna igen, Förvirrande! Men jag klarade invärtes medicin och geriatrik tentan som jag inte trodde så nu är jag lite glad på skolan trots allt. 

Igår började jag i stallet och fixade alla stallsysslor och putsade och packade upp från tävlingen. Contendra joggade på lina och var så avspänd och fin. 

Åkte hem och hann chilla lite innan jag skulle jobba i stallet på Vällsta + rida Asta och Princen. Det blev en tur ute för båda galoppisarna vilket var till Princens stora förtjusning. 

Efter vällsta åkte jag till Diva och vi red ut med de som har hennes stall. Det blev en perfekt joggingtur i fint väder. Diva var helnöjd!

Åkte sen tillbaka till mina hästar för att ta in och jag hängde kvar där lite bara för att jag trivs där. 

Nu är jag snart i skolan. Vi börjar lite senare än vanligt idag så jag red ut på Topanga imorse. Perfekt start på dagen kan man kalla det. 

Denna vecka är det mycket skola tyvärr och mycket annat på mitt schema men det är bra att hålla sig sysselsatt. Speciellt i stunder som känns svåra. Ikväll har det gått en hel vecka sen min superhjälte till morfar somnade en allra sista gång. Det är fortfarande obegripligt men ändå så tomt. I helgen ska vi ha en minnesmiddag istället för begravning för det har morfar bestämt. Det känns bättre tycker jag och eftersom allt är efter morfars önskemål så känns det som att han fortfarande finns med oss. 

Diva har inte tävlat sen i juni och är varken tränad ordentligt sen dess eller hoppad. Hon var som en rallybil och så glad och nöjd över att få hoppa en liten klass. Tyvärr rev vi ett hinder. Jag kom lite för intill på ett räcke och hon låg på så mycket så hon skruvade sig i luften. Många språng var fantastiskt fina. Lite ringrostigt från min sida men det var så roligt att få uppleva henne igen och jag längtar till nästa tävling. 

Topanga gör som vanligt oss aldrig besvikna. Dubbelnolla och 5a blev hon av 83 starter. Hon rörde inte ett hinder och var perfekt. Förstår inte ens hur man kan vara så perfekt. Min prinsessa, mitt allt <3 

Contendra hoppade en 120, hade tänkt hoppa 130 om det kändes bra men framhoppningen var av värsta sort så ville inte hoppa över 1m där inne. De hade satt upp bommar efter hindren så man skulle rida rakt eller något vilket gjorde att det tog några försök innan Tendran ens närmade sig hindren. Väl på banan var hon fortsatt lite spänd men felfri och placerad. Känslan hon ger på en del språng är riktigt bra och att hon går in och vill vara felfri gillar jag mycket trots att förutsättningarna inte var de bästa. Älskar min knäppa tendris <3 

Igår började jag dagen med ett möte som jag tror och hoppas innebär något positivt i slutändan. Åkte sen till The One and Only, mormor! Min fantastiska mormor är så stark, modig och bra, så fruktansvärt bra är hon. Vi pluggade, fikade och åt lunch innan jag rullade vidare. 

Asta och Princen jobbade med bommar. Diva och Cara vilade och Contendra tränade för Lotta. Lite mer spänd än vanligt var hon och jag fick nya tips om hur jag kan träna spändheten hemma. Vi hoppade en lite större bana vilket Tendran inte gjorde igår direkt. Första varvet var hon lite spänd så det blev inte så rytmiskt men andra rundan var bra. Jag är nöjd och träningen blev bra och innehöll lagom många språng och så vilket jag tycker är viktigt. De flesta sprången var dessutom låga. 

Imorgon åker jag som sagt till Märsta. För 3 år sedan var morfar med mig där. Han fick sin första hästkärlek till connemaran Silver Shadow som vuxit till 155cm. Tyvärr missade han mina 8 starter och till och med min första 130-vinst med prisutdelning och allt då han hade fullt upp med att kolla in alla hästlastbilar och fika i cafeterian. Det har vi skrattat mycket åt. Morfar jag vill att du ska komma tillbaka!! 

På lördag ska Topanga, Diva och Contendra tävla i Märsta så jag tvingas fokusera på det. Tänk vilken tur jag har som har hästarna som gör att livet måste gå vidare för jag måste ju ta hand om dem. Morfar hade velat att jag fortsätte mitt liv hur tufft det än känns. Morfar har lärt mig att man aldrig ska ge upp och han var ett levande exempel på hur mycket man med viljan kan påverka sin livssituation. 

Jag har inte varit i skolan nu och ligger inte så bra till inför fredagens tenta. Huvudet känns som gröt och ingenting går in. Det stressar mig för jag vill fortsätta att göra morfar stolt över mig genom att klara tentorna. 

Contendran är trimmad ordentligt och väl både måndag och tisdag. Hon var för första gången på flera veckor en gris igår. Men en Dressyrtränare stod och hoppade upp och ner och flög omkring för att inte frysa antar jag men tendris var livrädd, spänd, skenade, blev bakskygg, stod på bakbenen och nockade mig ett antal gånger. Men skam den som ger sig hon blev avspänd trots allt. 

Topanga red jag ut på idag och det är som balsam för en trasig själ. 

Cara red jag på igår efter 8 dagars vila. Jag red ut med Sofia och den matta Cara var som bortblåst, hon var så pigg så styrning och broms var lite ur funktion. Men jag ska hålla mig till planen och rida ut en gång till denna vecka för att sedan börja rida som vanligt i nästa vecka. 

Diva jobbar på och jag hoppade några språng idag igen. Hon hoppar väldigt fint och jag hittar mer och mer hur hon numer vill att jag rider henne. Hon älskar när hindren kommer fram och har sådan koll på sina ben. 

I helgen kommer min bror Marcus spontant hem från Vietnam och det känns så bra att han kan vara här också i denna svåra tid. Han är såklart också ledsen men helt ensam där borta. 

Igår somnade han in för gott i sitt hem min och mina syskon och kusiners älskade morfar, min mammas, mosters och morbrors pappa och min mormors man finns inte mer. Det känns obegripligt men ändå så har vi alla vetat att hans dagar var räknade. Han har kämpat så min morfar med sin cancer. Han har överlevt allt som ingen läkare ens kan förstå att han har kunnat göra. Han var som en katt för han har överlevt minst nio liv men även katter dör någon gång och hur svårt det än är att ta in så finns inte morfar mer. Men trots att jag visste om cancern och hur den befann sig i hela min morfar så gick allt så fort på slutet. Någon gång kommer jag glädjas åt det men just nu känns allt så svårt att ta in. Det känns som att jag måste lära mig att leva på nytt utan en människa som har betytt så mycket för mig. Det känns svårt och jag vågar inte tänka på den saknad som kommer uppstå. 

Min morfar var inte som alla andra, han var sig själv och han har delat med sig av så mycket till mig. Han är den modigaste och starkaste människan jag vet. Han har så många gånger fått mig att skratta både åt och med honom. Att få växa upp med en människa med den krigar inställningen som morfar hade är så värdefullt. För morfar var ingenting omöjligt inte ens all dödlig cancer han har stött på under de senaste 27 åren. Han gav aldrig upp hur svåra besked han än gavs av läkare. Min morfar ska minnas som en hjälte. För han är min superhjälte och han har stöttat och uppmuntrat mig så mycket speciellt under den senaste tiden. Han berättade för mig hur stolt han var varje gång jag klarat en tenta och många gånger när saker känns tufft så tänker jag på min morfar och så går allt genast lättare. 

Min morfar var inte rädd för att dö han var aldrig rädd. Jag har fått mycket av min morfar men just det önskar jag så innerligt att jag också fått. För döden skrämmer mig mer än någonting annat och det skrämmer mig hur livet ska kännas utan en så viktig människa i mitt liv. Allt ekar tomt inom mig men ändå så är det så svårt att förstå och acceptera innerbörden i aldrig mer. För aldrig mer kommer jag att få ta del av min fantastiska morfar men jag lovar att bära honom med mig i mitt hjärta i varje steg jag tar. 

Jag hoppas att du har funnit frid nu morfar och jag hoppas att du lever i ett paradis utan cancer och smärta. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig och jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Rest in peace <3 

Att allt skulle vara frid och fröjd en stund blev just bara en liten stund. Igår när jag hade planerat att sova mig lite piggare så ringde Sofia som hade morgonen i stallet, Cara hade kolik. Det var bara att pallra sig dit och ut och gå. Men när jag väl var där så var vädret fantastiskt så det gjorde inget. Jag var ute och gick med Cara i nästan en timme. Sofia hade gått en stund innan jag kom också och sen mådde Cara bra. Väldigt skönt men var i stallet flera vänder för att övervaka henne. Nu står hon här nöjd och glad och tuggar i sig mat. 

Contendran red jag ut på med Sofia som sällskap så vi kom över järnvägen och jag kunde rida på fältet. Hon är spänd ute men det släpper alltid på slutet. Denna vecka är bra för tendris med lite annat jobb och lite lugnare. 

Jag var hos mormor och städade och pluggade igår och beundras varje gång av hur stark hon är min mormor. Hon är den finaste människan på hela jorden. Jag älskar henne mer än allt annat och jag hoppas att hon vet hur många personer som också gör det. 

Diva hoppade jag några språng på igår. Eftersom hon inte är precis som förut så kände jag mig lite ringrostig men hon hoppade ändå fantastiskt. Lite jobb mellan hinder så ska vi nog vara tillbaka snart. Hon är liten Diva men en riktig fighter. Så häftig liten häst!

Rundande av kvällen hos Topanga och en tur ute men red på stallets gräsbana som är snötäckt nu så vi var inte ute på riktigt. Men vi kan ju inte busa varje dag i skogen även om både hon och jag älskar det. 

Nu ska jag ta ut hästarna och sen rida Contendra! 

Igår red jag Asta, Princen och Contendra. Asta var vild igår, Princen sitt vanliga lite lata jag och Contendra lite oriden efter tre lugna dagar men avslutade fint. Cara fick tack och lov sin sko fixad också. Så nu är allt frid och fröjd för en liten stund. 

Idag pluggade jag som sagt först innan jag klockan 12 mötte upp Agneta och galoppisarna på Täby Galopp. Det blev varsitt galoppjobb för dem. Asta tycker att jag är någon slags oerfaren amatör och tog sakerna i egna hovar och skulle absolut göra snabbjobb på upploppet. Jag satt och sa proooo hela vägen men fort gick det ändå. Häftigt var det också. Det är som att flyga fram precis som Ninni beskriver känslan på Asta. Ninni var även där och hjälpte till och gav tips om hur jag skulle tänka och rida. Inte varje dag man får tips från en proffsjockey.. Princen var lite väl på hugget idag och när Ninni släppte oss på banan så rivstartade han iväg. Att trava en bit först som var planen var bara att glömma. Men på Princen är jag ändå säker. Han busar aldrig utan kör bara på framåt. När han ville köra fullt på upploppet så hängde jag med och lät honom gå på. Sen var han lugn och avspänd. Tänk ändå hur mycket de älskar att få springa. Jag åkte därifrån med världens adrenalinkick och nya erfarenheter rikare. Någon dag ska jag träna ihop med Ninni snart och det ska bli kul och jag vill ju gärna kunna påverka och träna hästarna så de gynnar tävlingarna. Just nu är det mest Asta och Princen som rastas av och släpar runt på mig samtidigt som de försöker visa mig hur de brukar gå till när de tränar på Täby. Jag har i alla fall världens bästa jobb och är så tacksam för allt jag får uppleva och vara med om! 

Nästa stopp blev hos Diva. En tjej i stallet skulle rida ut så jag och Divs hakade på. Vi var ute i en timme och travade och galopperade på härliga skogsvägar. Fantastiska ridvägar finns det i Divas stall. Diva var helnöjd och frustade så nöjt på under hela turen. 

Dagens näst sista stopp blev hos mina hästar. Jag hann mocka innan jag tog in hästarna vid 17 och det var fortfarande ljust ute, så härligt att det börjar gå mot ljusare tider. Contendra red jag dock i mörkret i intervaller på grusvägen fram till järnvägen och tillbaka. Men underlaget var super där och hon hann slappna av och bli riktigt fin. Avslutade med lite terapi på vägen mot ridhuset som hon brukar tvärvägra att gå på. Känner mig så nöjd ändå med henne idag. Inget bråk eller krångel. Hängde kvar och segade lite i stallet bara för att jag verkligen älskar att vara där. Myste länge med Cara som håller på att bli riktigt kelig.  

Sista stoppet för idag blev hos The One and Only även kallad Topanga. Vi tog också en tur ute och busade i all snö som kom inatt. Hon blir så exalterad när hon får gasa på så hon slår flera bocksprång i rad. Hon är faktiskt riktigt snabb och taktade hela vägen hem efter att få ha sprungit av sig vilket Topanga bara gör när man ridit ute. Hon älskar det och jag med. Tillsammans blir det som en oslagbar kombo av glädje när vi är ute och busar. 

Nu är jag hemma och ska sova ganska snart så jag sover ikapp lite förlorad tid. Jag har själv läst i skolan att det inte går men en timmes extra sömn brukar ändå vara skönt. 

I tisdags trimmades Asta, Princen och Diva. Mina hästar fixades och pysslades med. I tisdags var jag faktiskt halva dagen på spa med 3 stycken från min klass. Jag är ingen rutinerad spa människa men det var trevligt. Vi avslutade med att äta lunchbuffé på ett asiatisk/Thai ställe. Tur att jag kunde följa med så jag slipper vara en outsider i resten av mitt liv. 

Igår trimmades Diva, Topanga red jag ut på och Contendra joggade på lina. Cara hade gjort något med sin sko så jag fick dra ut en krokig söm som hon kunde skada sig på och jaga hovslagare halva natten kändes det som. Känner mig så hjälplös när något med skorna måste fixas för det kan jag inte. Behöver man åka till veterinären för att fixa något är det bara att boka en tid men att få en hovslagare att komma och spika i två söm i ett stall långt ut på landsbygden är i princip omöjligt... Hoppas att det löser sig! 

Efter skolan så åkte jag först till Asta och Princen som hade mycket energi efter en helgs semester från mig. 

Nästa stopp blev hos Diva. Mockade och trimmade henne. Jag tycker att hon blir något bättre för varje ridpass i slutet. Hon sköter sig i alla fall och jag längtar efter nästa ridpass varje gång jag kliver av. Stallet där hon står är supermysigt med trevliga människor. Ridhuset är lyxigt och fint så vi trivs bra. 

Slutstation blev hos mina kära hästar. Contendra promenerade jag med 20min på grusvägarna för att sedan jogga henne lätt inspänd på lina på ridbanan. Hon är så avspänd när jag gör det så det är perfekt efter tävling. Hon ska få tre lugna dagar nu tänkte jag. Vi har inget viktigt denna vecka så lite återhämtning passar perfekt. 

Avslutade med att skritta ner Cara i mörkret till ridhuset. Halvt storm var det också men hon bryr sig inte och traskar lugnt på. Väl i ridhuset red vi en stund. Trots 3 andra hästar där inne så var hon ganska fokuserad på mig och gjorde som vanligt vad jag vill att hon ska göra. Hon är lite matt just nu så hon får vila fram till helgen tror jag. Hon har varit hos mig i en månad nästan så lite paus kan behövas för henne också. Hon fäller så mycket så det går knappt att borsta för allt hår så det kan ha med det att göra. Man blir så glad av henne och hennes positiva inställning. 

Trots en lång dag då jag landade hemma 22.30 så kände jag mig pigg och glad. Dessa hästar gör mig till en bättre människa och förgyller mina dagar. 

Igår var det äntligen min tur att skutta lite med Topanga och Contendra. Topanga var dubbelnolla och 3a i 110cm. Hon var så himla fin! Hoppade rent och luftigt, var med på noterna och gav mig som vanligt ett leende på läpparna. 

Contendra var inte alls fin i 110cm.. Hon rev ett i omhoppningen. Men det var inte resultatet som var dåligt utan ridbarheten, känslan och rundan. Hon var spänd och sprang med huvudet så högt så att styra och så var väldigt svårt. Jag kunde inte rida henne på ett bra sätt.. Inför 120cm så insåg jag att martingalen hade varit på Topangas inställning vilket innebär en decimeter för lång. Kortade den och känslan blev mycket bättre. Vi gjorde inte vår bästa runda då hon var lite spänd men istället för att backa som jag kan göra då så red jag bara fram fram och återigen fram och tog lägen som blev perfekta om jag red fram ur svängen. Det resulterade i en felfri runda med pris och en tendris som kändes väldigt spänstig och fin igen. Hemma på träning när hon är avspänd kan man sitta lugnt och stilla och mest styra runt henne på hinder och finrida lite mer. Men på tävling behöver hon mer support för att bli modig och hoppa bra. Men med tiden kommer väl det andra också. Det kändes i alla fall bra att få till en bra runda även om jag måste träna och bli bättre. Det är ju mina brister som förstör. När Tendran är sådär spänstig och fin så äger hon verkligen. 

Hemvägen blev allt annat än rolig, det lät som jordbävning i transporten och kändes likadant så jag fick stanna på vägen och kasta mig in till hästarna. Topanga såg i princip döende ut så jag fick panik och hetsringde mamma som inte var med. Vi fick lasta av och gå in på en gård och låna vatten och så. Topanga blev sig själv igen och efter att ha pratat med veterinärer så åkte vi vidare. Det var tur att både Fredrik och min syster var med mig för då kunde jag åka bak i släpet sista biten hem. Troligen har Contendra bitit Topanga och hon har då fått panik när hon inte kunnat fly. Topanga hade nämligen ett sår vid ögat. Eftersom hon är en prinsessa så såg hon döende ut efter överfallet. Men hon gjorde grimaser så man var rädd för foderstrupsförstoppning. När vi sedan lastade av Topanga på foderby så startade inte bilen när jag och Contendra skulle åka vidare till hennes stall. Eftersom hon var själv i släpet så blev hon upprörd så jag fick lasta av henne och gå runt med henne i regnet i väntan på ny bil. Men när pappa kommer med min bil så fick vi igång mammas bil med startkablar. Jag kom väl hem mellan 23 och 23.30 tror jag. Som tur var så gick allting bra men rädslan att förlora min Topanga är den värsta rädsla jag har upplevt. 

Denna måndag med lång skoldag framför mig är jag inte pigg men glad över att jag har så fina hästar och människor i mitt liv. 

I torsdags tränade jag Contendra för Lotta. Det gick väldigt bra men inte perfekt. Jag fick inte till en linje så bra som jag eller Lotta ville men Tendran hoppade snällt alla hinder felfritt hela träningen. Vi börjar komma igång tror jag och det är ju tur det när vi ska tävla imorgon. 

Diva trimmades i torsdags och igår skrittade jag ut en timme med Julia som vägvisare. Det verkar som att det finns väldigt fina ridvägar i hennes stall! Bara det inte är fruset förstås..

Asta och Princen red jag också ut på igår och jag tänkte att de skulle vara fortsatt lugna från deras galoppjobb i onsdags men jag hade fel. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att en galopphäst tröttar man inte ut! Men det var fint väder och alla överlevde så vi är glada ändå. 

Contendra fick en lugn joggingtur ute igår. Snälla Sofia hjälpte oss över järnvägen så det gick smärtfritt! 

Topanga trimmade jag på igår också och jag behöver inte säga det men jag gör det ändå, hon är bäst!! 

Nu måste jag springa ut med hästarna för 08.00 står pappa beredd för att bygga hinder till mig och Cara. 

I tisdags red jag Asta och Princen på utebanan. Den var ridbar och hästarna var eld och lågor över det. Igår red jag båda två på Täby galopp. I galoppsadel kan tilläggas vilket har gjort att jag idag känner för att amputera bort mina ben med all träningsvärk som befinner sig där. Men vad häftigt det var!! Asta var lite busig men så himla fin. Hon är lydig, känslig och så mjuk. Det blev snabb canter för henne och hästarna gick 3 varv var. Princen var på hugget och är inte lika lydig, han är kraftfull med mycket power. Ett tag gick det så fort så jag knappt kunde ha ögonen öppna. Men vilken adrenalinkick det är och bra träning för mina stackars ben. 

Contendra trimmades i tisdags och var sådär fin som bara hon kan vara! Igår vilade hon. 

Cara red jag ut på igår på morgonen med Sofia. Vi travade på grusvägarna men jag avslutade själv på fältet med både trav och galopp. Kanske inte var så smart att galoppera hemåt men bortåt gick fint och Cara blev fokuserad på mig mot slutet. Hon har så mycket hon vill titta på utan att varken vara spänd eller inte vilja gå fram. För fram vill hon lite för mycket. Jag ska försöka rida henne lite mer ute och kortare pass inne för ute tar inte bensinen slut så lätt. På hemvägen gick hon alltså själv över järnvägen och det utan att blinka. Hur bra är hon inte!? 

Diva är inte helt igång och har inte gått på några veckor alls så henne har jag ridit lite lätt både tisdag och onsdag. Hon behöver mycket lösgörande arbete och just nu är fokus på att vinna hennes förtroende och få henne med mig. Rider lite som jag gjorde när jag satte igång Contendra och igår var Diva efter endast en dag mycket bättre. Jag har nästan glömt hur härlig galopp hon har. Längtar tills vi ska hoppa men vill ha henne mer mjuk först. 

Igår red jag även på Emmies nya fina Ninja och hoppade på hennes trotjänare Vanessa. Ninja är helt i min smak och ett superfint charmigt litet sto. Roligt var det att få prova på båda två och att träffa Emmie såklart! 

Diva står i ett stall som några ifrån klubben äger och det är superfint och det känns väldigt roligt att få stå där. På vägen hem med Diva handlade jag vattenhink, höpåsar och lite så på hööks. Där träffade jag John Hickey som också är en del av att detta blev av så honom är jag också väldigt tacksam över. 

Installerade Diva i nya stallet och åkte sen till mina snabba fyrbenta vänner för lite trimning. Fina båda två!

Avslutade hos mina hästar för lite ridning på båda två. Cara var först ut och det gick riktigt bra. Hon har varit lite matt men inte igår. Då var hon väldigt pigg. Hon fäller som tusan och rids ju lite mer än vanligt så inte så konstigt om hon blir lite matt mellan varven. Växtperioder och sådant spelar ju också stor roll. Trots hästar som kom och gick ur ridhuset så fokuserade hon bra på mig. Så roligt det är med unghäst alltså! 

Contendra fick jobbas lite lätt med fokus på lång och låg. Hon var rätt avspänd och fin. Snäll var hon också. Åh vad jag tycker om henne då! 

För att toppa denna dag så fick jag VG på min vetenskapliga rapport som jag hade ställt mig in på att få U på. Jätteskönt att hela termin 2 nu är över och fokuset kan ligga på termin 3. 

I lördags hoppade jag först lilla rara Cara. Världens bästa pappa kom och byggde hinder och ropade uppmuntrade kommentarer varje gång Cara klarat ett hinder. Vi hoppade hinder i galopp och vattenmatta och grejer helt utan problem. Duktiga lilla härliga häst! 

Contendran fick trava fram på grusvägarna och galoppera lite på ridbanan. Fortsatt fin men något vild! 

Princen red jag ut på och Asta fick jogga på ridbanan och de var fina och pigga båda två. 

Sen tränade jag Topanga för Arnold. Redan från start fick Arnold en massa pluspoäng när han berömde Topanga för sin fina modell och för att hon var en superfin häst och detta trots att jag sa att hon var begränsad i sin kapacitet. Det uppskattas väldigt såklart när någon berömmer hästen som betyder hela min värld. Topanga har aldrig fått så mycket beröm av en tränare tror jag. Jag tycker om att man kan se de hästen kan och gör bra istället för att bara berömma de som hoppar högst och vackrast. Det var mycket markarbete och Topanga satte inte en hov fel och alla galoppsprång satte hon klockrent. Arnold tyckte nästan att man inte behövde träna henne då hon kunde allt. Men det var roligt att få glänsa lite vilket inte är så vanligt med Contendra. 

Igår började jag dagen med träning på Contendra för Arnold. Hoppning stod på schemat vilket passar henne bättre än små kryss och bommar på marken. Arnold hade ett väldigt sunt tänk kring träning tyckte jag och han anpassade allt utifrån ryttare och häst. Jag sa redan dag ett att han kunde vara hård mot mig och min sits. Jag fick så mycket tips och hjälp med den och förändringen hos mig gav en stor förändring på Contendra. Hon var superfin och slappnade av väldigt bra. Han sa att hon såklart behöver bli starkare och kunna spänna av ännu mer kring hinder men att hon hade i de stora klasserna att göra. Ingen har sagt det om henne tidigare  så det känns hoppfullt. Denna helg har verkligen gett mersmak och jag älskar känslan att känna att man går ifrån träningar med mycket mer kunskap och verktyg i bagaget. Hoppas att jag får möjlighet att träna för Arnold igen! 

Eftermiddagen igår spenderade jag hos mormor för att städa och plugga. Min mormor är verkligen en på miljonen och jag är så tacksam för att få ha henne i mitt liv.