Malin Åkerström

Livet måste fortsätta gå

Publicerad 2016-02-17 21:58:54 i Allmänt,

Just nu önskar jag att jag kunde få stanna upp och ta en paus från mitt egna liv, lämna all smärtsam sorg för en stund. Sorgen och saknaden biter sig så mycket starkare när alla i släkten sörjer. Att se de personerna jag älskar mest vara så ledsna är en sorg i sig och saknaden efter morfar är jag rädd för och jag vet inte om jag kommer att klara av den. 

På lördag ska Topanga, Diva och Contendra tävla i Märsta så jag tvingas fokusera på det. Tänk vilken tur jag har som har hästarna som gör att livet måste gå vidare för jag måste ju ta hand om dem. Morfar hade velat att jag fortsätte mitt liv hur tufft det än känns. Morfar har lärt mig att man aldrig ska ge upp och han var ett levande exempel på hur mycket man med viljan kan påverka sin livssituation. 

Jag har inte varit i skolan nu och ligger inte så bra till inför fredagens tenta. Huvudet känns som gröt och ingenting går in. Det stressar mig för jag vill fortsätta att göra morfar stolt över mig genom att klara tentorna. 

Contendran är trimmad ordentligt och väl både måndag och tisdag. Hon var för första gången på flera veckor en gris igår. Men en Dressyrtränare stod och hoppade upp och ner och flög omkring för att inte frysa antar jag men tendris var livrädd, spänd, skenade, blev bakskygg, stod på bakbenen och nockade mig ett antal gånger. Men skam den som ger sig hon blev avspänd trots allt. 

Topanga red jag ut på idag och det är som balsam för en trasig själ. 

Cara red jag på igår efter 8 dagars vila. Jag red ut med Sofia och den matta Cara var som bortblåst, hon var så pigg så styrning och broms var lite ur funktion. Men jag ska hålla mig till planen och rida ut en gång till denna vecka för att sedan börja rida som vanligt i nästa vecka. 

Diva jobbar på och jag hoppade några språng idag igen. Hon hoppar väldigt fint och jag hittar mer och mer hur hon numer vill att jag rider henne. Hon älskar när hindren kommer fram och har sådan koll på sina ben. 

I helgen kommer min bror Marcus spontant hem från Vietnam och det känns så bra att han kan vara här också i denna svåra tid. Han är såklart också ledsen men helt ensam där borta. 

Det var kallt på Caras tur igår 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela