Malin Åkerström

En lyckad träning med min Cara är det bästa som finns. Hon har precis allt man kan önska sig. Ännu så länge är jag glad över att hon fortfarande är 4 år för jag vill varken hoppa högt eller mycket med henne, 100cm är alldeles perfekt för oss just nu. Tänk ändå att vi har så många år tillsammans och jag ser fram emot precis alla dessa år. Lotta är en grym tränare som hjälper oss på bästa sätt. En mörk och regnig torsdag känns inte alls speciellt trist när man har en Cara som är så fantastisk.

Dag 3 av 4 på 3-stegsexaminationen är på ingång. I måndags skrev jag själva tentan i många timmar hemma hos mormor. Det finns ingen mer tålmodig än mormor som snällt lyssnar när jag kör fast och är arg som ett bi. Men klar blev den och det finns inte ett extra ord jag kan få in för då blir den för lång för vad den får vara. Idag ska vi opponera på varandras arbeten så jag hoppas på snäll kritik på mitt arbete. Imorgon ska den slutgiltiga versionen lämnas in. Ganska bra tentaupplägg såhär i efterhand tycker jag. Att träna på att intervjua som det började med är verkligen något man borde göra oftare.

I måndags hann jag med att jogga Diva och rida Cara. Jag trodde att Cara skulle vara vild efter 3 dagars vila men hon var trött och lite lat istället. Unghästar kan man verkligen nästan aldrig förutse hur de kommer vara. Men vi hade ett bra pass så jag är nöjd.

Igår red jag tre hästar på jobbet varav en var en nykomling som jag inte haft kontakt med tidigare. Gissade på att den var 4 år men hon var bara 2 år. Galopphästar utvecklas verkligen i en annan takt än hopphästar. Idag ska två av hästarna starta på Bro så jag ska följa de online!

Cara red jag ut på igår tillsammans med Sofia och Carola. Det går bra varje gång i det sällskapet och Cara är drömmigt fin då. Diva ska vila i ett par dagar och bara skrota i hagen hela långa dagarna. Det förtjänar hon verkligen!

Gårdagens stora händelse var att Topanga var på Lövsta för dräktighetskoll!! Jag har fått för mig att bebis har försvunnit men bebis fanns där och är 78 dygn gammal. Det innebär att den mest kritiska tiden för överlevnad är förbi. Men med tanke på hur det blev för Wickys föl så litar jag inte på det förens jag med egna ögon ser den levande. Men hur som helst glada besked och många morötter till min Topanga som kommer bli världens bästa mamma.

I helgen är det Diva som har varit allra bäst. Hon ägde ju i sin 140 och hon vann 130cm där det endast var två felfria ekipage. Jag älskar precis allt med den där lilla modiga hästen. Hon hoppade super i 135cm också men där bad jag henne att hoppa av ett språng för tidigt på en oxer och hoppade det gjorde hon men vi rev.

Virus har hoppat jämnt hela helgen med ett nedslag i 135cm som sitt bästa resultat. Nytt bett på honom och det kommer bli super när vi ridit ihop oss på det lite mer.

Honey hoppade till sig en vinst igår vilket var roligt.

Rolig helg har det varit tillsammans med trevliga människor och som vanligt är det tråkigt när det är över men om 2 veckor kör vi igen!

Det blev en sen kväll i stallet igår då jag åkte till jobbet och red 3 hästar när jag kom hem och fixade sen mina andra prinsessor. Jag har saknat båda mina tjejer på C under helgen.

Nu är jag påväg till skolan efter lite morgonmys med Topanga. Idag börjar vi vår 3-stegsexanimation. Jag ska hålla i en intervju och sedan skriva en uppsats på 24h.. Jag får därför se hur mycket jag hinner med hästarna idag. Att jogga Diva är prio nr 1 i alla fall.

Efter fodring och stallfix vid 05 imorse för att hinna till södra sidan av stan med Diva innan all trafik och skolan började så är det egentligen sovdags nu. Men jag måste bara hylla den lilla fantastiska hästen som hoppade strålande i dagens 140 med ett ner i omhoppningen. Hon är kärlek och ren och skär glädje. Tack älskade Diva för att du gör allt för mig <3

Vad lätt det kändes att gå upp imorse när livet faktiskt inte gick under igår. För två månader sedan kollades Contendra av den tyska veterinären Cosima sist och allt hopp hade i princip runnit ut om hennes tillfrisknad då. Vi skulle ge henne två månaders vila till för att verkligen känna att vi gjort allt vi kan för henne. Men var hon inte bättre efter den tiden fanns inget mer att göra för henne. Därav min nervositet inför gårdagen. Jag har försökt ställa mig in på det värsta för att vara förberedd om det nu går att bli det.. Dessa två månader har känts som minst ett halvår. Men vad värt väntan det var när Contendra har imponerat i läkningsförmåga. Hon är betydligt mycket bättre. Fortfarande halt men mindre än tidigare.

Hoppet lyser just nu och den känslan alltså. När det finns hopp är väntan så mycket lättare. Det kommer att ta tid, prognosen är fortfarande osäker men det finns hopp och just nu är jag så tacksam för det. Igår kom personalen på Brunmåla fram och matade Contendra med en massa godis. De känner igen Contendra väl efter alla våra turer fram och tillbaka de senaste 5 månaderna. Tyska Cosima skrattade och kändes väldigt glad och positiv och kallade Contendra för en superstar. Håkan är fortfarande ansvarig för Contendra och även om han inte var närvarande igår så hörde han av sig och frågade hur det hade gått. Alltså vilket team och vad positivt ett veterinärbesök kan kännas. Helt plötsligt kände jag mig inte alls ensam i striden mot denna skada. Det finns människor som hejar på oss och som vill oss väl och så finns ju fantastiska mormor.

Min tappra, fina, speciella Contendra har gjort mig stolt hela vägen in i själen. Hon är en riktig kämpe!

Dagarna rullar vidare och jag gör vad jag ska dag in och dag ut. Inte så spännande kanske. Skola, jobb och hästarna och oftast i den ordningen. Men de fyller mina dagar med allt och lite till.

Idag har jag en dipp känner jag men jag är också vansinnigt nervös inför min fina Contendras återbesök hos den tyska veterinären imorgon... Det är ett krig som jag och Contendra försöker besegra själva och det finns ingen gång jag känner mig så liten och ynklig som när allt kring henne vilar på mina axlar. Det är jag som är ledaren över kriget mot skadan. Alla beslut fattas av mig. Tack och lov så finns mormor att prata med när det känns svårt.

I övrigt så trimmar jag och Diva på. Cara var jag ute och galopperade med igår på fälten. Contendra står nybadad, ryktad och friserad i sin Box. Även om vi önskade under vår kvalitétsstund med fix att det var tävling som hon preppades för så är vi ändå glada över att det finns tillfällen då man får bli lite extra fin.

Även denna helg har susat förbi. Men denna helg gör det ingenting för jag längtar så mycket till nästa helg då det är tävling på Sundbyholm igen med Diva och Virus.

Hur som helst så har Cara tränat hoppning och dressyr sen sist. I torsdags hoppade hon för Lotta och det gick riktigt bra. Jag fick bra hjälp av Lotta och mina tankar och planer kring Cara höll Lotta helt med om så det var bra. Idag tränade vi dressyr för Birre och trots en kaotisk start så blev själva träningen super. Verkligen precis vad jag och Cara behövde och Cara visade att hon visst kan vara världens bästa bebis även om hon först skulle se hur långt hon kunde kasta sin ryttare.. Men bästa är hon ändå!

Diva har jag ridit ut på nästan hela veckan men igår hoppade vi lite styrke och teknikhoppning och hon var verkligen WOW. Så himla fin och så himla magisk att hoppa på!

Jag har jobbat båda dagarna i helgen. Tre hästar per dag har ridits och igår hade jag en del stalltjänst också. Superbra verkligen och jag har fått en favorithäst på jobbet. En som är riktigt rolig att rida och går under smeknamnet Mum.

I övrigt spenderar jag mycket tid med ryktborsten och Contendra. Vi myser varje dag vilket jag också gör med The One and Only - Topanga.

Idag känns studentlivet inte alls speciellt glamoröst då dagen började med att jag fick stå ute i ca 1h i väntan på att ett tåg skulle komma.. Ca 6 tåg blev inställda.. Under mitt lite mer än 1,5 år som student kan jag nog räkna på en hand vilka veckor där inte tågen har strulat. Jag pendlar nästan 2h enkel väg och blir därför ofta utsatt så fort det är någon liten störning i kollektivtrafiken. Det är jobbigt att man innan tentor nästan måste ha en timmes marginal för att vara säker på att kunna komma fram. Det är också jobbigt när man ska jobba efter skolan en fast tid men inte hinner fram på grund av tågen. Idag har jag en viktig skoldag framför mig och jag kommer missa en del på grund av tågen.. Det är heller inte möjligt att åka från norr till söder om stan i rusning med bil och ekonomiskt är det inte hållbart.

Jag gillar min skola och jag trivs väldigt bra på min utbildning. Klassen är bra och många kurser är roliga och intressanta. En del är intensiva och en del är lugna. En del är långa och en del är korta vilket gör att det blir mer intressant för allt är så olikt varandra. Jag trivs med att plugga och friheten det ger. Även om det under de intensiva perioderna kan kännas tungt att hinna med så älskar jag känslan när man klarar de perioderna också. Jag har gett mig in i leken och jag får leken tåla liksom. Jag vägrar att inte klara en tenta och har därför också klarat samtliga hittills. På något sätt gillar jag de intensiva lite tyngre kurserna bäst. Där det är svårt och mycket att förstå. När man väl kommer på hur saker och ting fungerar så blir det ju så kul. Ibland vill jag pausa min studenttid för halva utbildningen har verkligen sprungit förbi.

Ekonomiskt är det ofta tufft som student. Men jag tycker att jag klarar mig bra. Jag älskar att jobba och tjäna mina egna pengar. Att göra budgetar och få det att gå runt med 2,5 häst att försörja. Det är tajt många gånger men trots en hel del oförberedde kostnader så har jag alltid sådana marginaler så det går runt i alla fall. Det blir långa dagar för att kombinera skola, jobb och fritid där jag rider mina egna hästar men jag trivs med det. Jag älskar känslan när en fullspäckad dag går mot sitt slut. Det är lite som att lägga ett pussel men allt som är en utmaning motiverar mig bara ännu mer. Jag har också haft möjlighet att jobba på jobb som jag älskar och som jag har lagt hela min själ i.

Att jag kan fortsätta tävla mycket och vara borta en hel del helger gör att allt egentligen blir väldigt komplett. Jag får in allt och lite till i min vardag och jag älskar det. Min utbildning är ju en investering i min framtid. En dag som denna när jag arg som ett bi står ute en kylig morgon och väntar på de där dumma tågen är det viktigt att komma ihåg att mitt liv innehåller så mycket och så mycket bra. Då har jag inte ens nämnt min fantastiska familj som ständigt är närvarande och engagerade. Mina fina vänner som fyller mitt liv med glädje och alla andra människor som gör allt möjligt för mig. Men lite kan jag inte låta bli att hata tågen i alla fall!

Efter en lugnare gårdag känner jag mig lite piggare än tidigare veckodagar denna vecka. Idag ska vi få veta vart vi kommer att tillbringa våra 10 praktikveckor i höst, det ska bli spännande att se.

Igår hade vi en kort skoldag men en bra skoldag. Vi var på ett studiebesök i stan och hade föreläsningar där.

Jag hade bara mina hästar att rida på eftermiddagen igår. Cara red jag ut på tillsammans med Sofia och Diva red jag ut själv på. Cara reds även ut i måndags tillsammans med Hanna som har flyttat till vårat grannstall. I måndags var Cara nästan galen och for omkring och bockade som hon verkligen aldrig har gjort förut men igår var hon sitt vanliga snälla jag igen. Diva joggades bara i måndags men igår fick jag rida desto mer. Hon har lätt för att spänna sig vilket hon aldrig hade förut men det blir bättre och bättre. Hon har så mycket energi så igår fick hon galoppera en del. Fin blev hon!

Idag är det en vecka kvar tills Contendras nästa återbesök. Aldrig har 2 månader känts så långa. Det hade kunnat vara ett halvår sen vi var där sist.. Jag tror inte vi kommer få så mycket till besked denna gång heller utan order om ännu mer väntan och längtan till en frisk Tendra. Men som tidigare sagt så lyser hoppet för tillfället och då känns allt betydligt bättre och man slipper ligga sömnlös nätterna innan besöket av nervositet. Men som jag längtar till att få henne tillbaka, till att få ta henne med på tävling och träning igen.

Topanga lyser upp mina dagar som den solstråle hon är. En stund hos henne kan få vilka tårar som helst att försvinna och hon kan få den argaste människa att le och skratta igen. Hon är meningen med allt och hon är min allra bästa vän.

Efter en händelserik och rolig helg så känns måndag morgon så tråkigt. Vi har redovisningar första timmarna också så man måste vara redo i Hjärnkontoret redan från start.

Hur som helst så har denna helg innehållit både jobb och tävling. I lördags började jag dagen med morgonfodring och utsläpp och Topanga mys innan jag jobbade på Bros åringsauktion 9-13. Vi hade 11 åringar med oss och 10 blev sålda. Pappa kom dit med Diva vid 13 och jag tog då Diva och åkte vidare mot Sundbyholm där två dagars tävlande väntade. Åsa kom dit med Virus också. Virus hoppade super i sin inledande 130-klass och debuterade 135cm med endast en bom i backen som var mitt fel men han visade verkligen på mod och kapacitet i lite större klasser. Så duktig!! Så kul att han är på G upp i klasserna och han hoppar som vanligt stabilt och gör aldrig några katastrof-rundor.

Diva inledde med en 140-klass och hoppade magiskt men med två bommar ner. Men vad gör det när känslan är grym!? Igår gick hon 135cm och var lika fin då men turen är inte riktigt med oss och två bommar rullade ner. Känslan är bäst och det är så oerhört små marginaler. Jag är besviken på resultatet men som mamma sa till mig så spelar det väl ingen roll om känslan är bra. Att vara felfri är ju alltid det man strävar efter men ibland kan man ju vara felfri med mycket tur och en sämre känsla. Diva är hur som helst världens bästa lilla häst.

Igår red jag 3 hästar på jobbet när jag kom hem och landade hemma sent = trött idag men hoppas på att dagen går smärtfritt ändå!

Idag har jag insett att jag inte är någon superman alls.. Idag var en dag då det inte fanns utrymme med strultid över huvudtaget. Lång skoldag, jobb på både vällsta och i Brottby samt fixa mina hästar stod på dagsschemat. Tåget på vägen hem från skolan strulade och samtliga passagerare fick kliva av vid en station där jag inte alls skulle gå av.. När runt 1000 människor ska ta sig därifrån på alternativa sätt skapar det ett kaos. Mitt i allt kaos ringer Agneta och räddar mig ur knipan och plockar upp mig. Dagens hjälte och räddare i nöden kan man säga. Så tacksam över det samtidigt som jag är så bitter på dessa tåg som fortsätter att krångla vecka in och vecka ut.

Hur som helst så vilade mina hästar idag vilket var tur då jag tog in de närmare 22. Men nöjda och glada var de alla tre. Dagens andra hästar gick fint så det var tur när jag har känt mig arg över dessa kommunala färdmedel i flera timmar. Lite gladare är jag nu i alla fall.

Igår trimmade jag på Diva, red 4 hästar på jobbet och red ut på Cara. Diva fortsätter att leverera bättre och bättre pass. En klippning inför helgen fick hon också. Cara var så pigg ute men inte bråkig som hon har varit på senaste tiden när jag har ridit ut själv. Lite ofokuserad och outtröttligt pigg men passet blev bra och jag är supernöjd över resultatet. Mycket galopp blev det, kanske något mer än önskat men som sagt så fanns det en hel del energi i henne så det var nog bara bra att hon fick springa av sig.

Dagens stora minus är att jag inte hann förbi Topanga vilket nu innebär att jag ligger i min säng med skuldkänslor och inte kan sova.. Jag vet att hon kollas igenom dagligen men jag känner att jag sviker henne om jag inte är där och skämmer bort henne. Jag vet att hon är en häst men jag är ändå rädd att hon känner sig ensam och bortglömd. Besviken på mig själv är jag över detta.. Jag borde ha planerat bättre och jag borde lägga in strultid i mina dagsscheman så det finns utrymme för sådant som bråkiga tåg men ibland räcker liksom inte dygnets timmar till för strultid heller..

Nu är vi i alla fall nära helg och tävling vilket äger!!

Typiskt att det bara är tisdag idag när jag längtar mer än mest till helgens tävlingar. Men snart är det onsdag och en dag närmare.

Igår hade jag ett körigt schema med 8 hästar att rida och Topanga att fixa. Jag började med 5 hästar på jobbet för att sedan rida 2 stycken på mitt "gamla" jobb på Vällsta. Plånboken kommer att tacka mig senare även om mina ben inte känner samma tacksamhet idag. 4 hästar cantrande jag i galoppsadel så nog har benen fått sig en rejäl omgång. Jag avslutade med ett intervallpass med Diva ute på fälten också. Hon fick sprätta på lite och var så pigg och glad.

Idag har jag haft en längre dag i skolan så Hjärnkontoret är inte på topp såhär framåt kvällskvisten. Men jag har haft ett bra pass med Cara. Vi hoppade en 5,5a och det gick verkligen inte perfekt. Men det som gick mindre bra i början blev väldigt bra i slutet. Jag är väldigt nöjd med Cara och utvecklingen genom passet. Tänk att vi har så många roliga år framför oss. Att detta bara är början liksom. Det värmer i själen att tänka på vad vi har framför oss men också att tänka tillbaka på allt hon har låtit mig uppleva sen hon i januari kom hit. Nu har vi en träningsperiod och hur den kommer se ut kan jag inte svara på då det beror på hennes dagsform och hur hon vill ha sina återhämtningsperioder. Men vi ska försöka galoppera ordentligt på fälten en gång i veckan och göra ngt med hinder en gång i veckan. Jag är så taggad på det. Cara står just nu och sover med hängande läpp och verkar inte tycka som jag..

Jag har bara ridit Cara idag men segat med ryktning och pyssel med Contendra så jag är ändå kvar i stallet och ska strax fodra och åka hem. Men det är så mysigt här med mina tjejer så jag skulle kunna stanna några timmar till.

Helgen har som vanligt seglat förbi i en väldig fart men någon söndagsångest finns ändå inte hos mig då jag inte behöver åka in till skolan imorgon, yeey! Jag och mamma fastnade nu på kvällen med att leta namn till vårt kanske kommande föl (som kanske inte ens finns kvar). Vi hoppas så innerligt att det blir ett föl och så länge man är lyckligt ovetande så kan man ju alltid drömma att turen vill vara med oss denna gång. Eftersom vi letade och drömde oss fram i tiden så sprang liksom tiden iväg och nu är klockan efter midnatt = att jag fortfarande är vaken är ett under.

Igår red jag 3 hästar på jobbet, två hästar på Vällsta, Marias ena unghäst när jag ändå var och tog hand om Topanga och sen allra bästa Diva. Tror inte jag gjorde mycket mer än så. Jag försökte sova tidigt på kvällen då denna dag började tidigt.

Imorse fodrade jag mitt stall en stund före 07 för att hinna släppa ut och så innan jag började jobba vid 08. På jobbet blev jag kvar till klockan 14 och då åkte jag och red ut på Cara tillsammans med Sofia och Carola. Cara var fantastisk!! Vi lät hästarna sprätta på lite i galoppen och känslan på Cara är magisk. Hon är en dröm dagar som dessa!

Efter det åkte jag och plockade upp min fina vän Tova som följde med mig tillbaka till jobbet för insläpp och sedan till mitt stall igen där jag trimmade på ytterligare en magisk häst, Diva! Vi mockade, fixade och tog in hästarna innan vi åkte och åt middag. Efter middagen åkte vi och skämde bort Topanga med morötter innan Tova åkte hem till sig och jag hem till mig. I samma veva var helgen också slut. Fylld med energi i själen efter en dag med Tova och fantastiska hästar är jag allt denna söndagskväll.

Hon nedan på bilden som heter Cara är jag vansinnigt lycklig över idag👇🏼

Yeey finally helg!! Gårdagens hoppning för Lotta med Diva lättade helt klart upp den gråa tonen som lagt beslag på mitt liv. Träningen var superbra och Diva ännu bättre. Vi har såklart en mängd saker att jobba med men hon är ändå bäst i mina ögon och hon sprider så enormt mycket glädje. Nu längtar jag ihjäl mig till nästa helgs tävling.

Idag var jag i skolan innan jag åkte förbi Topanga som nu har flyttat hem till Maria där hon ska stanna tills strax innan fölet ska komma (om fölis finns kvar). Sen åkte jag till mina hästar som Hovis skodde och när jag inte fixade med hästar till honom och in och ut så red jag ut på Cara och Diva. Cara kan vi dra ett streck över idag och jag tror att min hovslagare kände likadant för fy satan vilken fel sida hon måste ha vaknat på. Men trots det så fick jag någorlunda ordning på skritt och trav, galopp var det inte tal om idag. Diva kändes däremot fin trots ett lättare joggingpass.

Jag åkte sen till jobbet och red två hästar där innan jag åkte tillbaka till mina hästar för insläpp och kvällsfodring.

Nu ska jag sova och invänta en jobbhelg men det ska bli kul!

Näst sista skoldagen för denna vecka är på ingång. Men ändå känns helgen så långt borta. Det är så tråkigt att det är så lång tid kvar tills nästa sommar... Min sommar var ju så bra, livet ägde ju så många gånger. Det känns som att en grå ton har lagt sig över mitt liv för tillfället. Men det blir nog bättre när jag kommit in i det här med långa resor, föreläsningar, uppgifter och tentor igen.

Igår var jag och Cara ute och busade med Sofia och Carola. Vi susade fram över ängarna lite lagom kravlöst för att bara känna glädje alla fyra för en stund och vi lyckades bra.

Diva var ute och försökte busa i tisdags men hon fick allt vara lite mer på plats eftersom hon trots allt är en stor tjej. Faktiskt dubbelt så gammal som Cara.

Topanga åker jag förbi mer eller mindre varje dag även om hon redan blir visiterad och kollad dagligen. Men jag vill ju ge henne så mycket godis som hon orkar äta och så mycket kärlek som det går. Jag vill göra henne så lycklig som jag kan. Skräcken är ju ifall hon skulle känna sig ensam och bortglömd.

Ikväll är det säsongens första hoppträning för Lotta och det har jag längtat efter hela veckan. Det blir Diva som ska få hoppas igenom lite inför nästa helgs tävling då hon ska få hoppa lite större igen. Jag får nypa mig i armen över tacksamheten över att Diva är hos mig. Hon kom verkligen när jag mest behövde henne och hon fyller mitt liv med oersättlig glädje.