Malin Åkerström

Imorgon kickar vi igång 2017 och jag lägger detta omtumlande år bakom mig. Men det finns flera höjdpunkter från detta år som jag vill minnas i resten av mitt liv. 

Nu är julen över och som vanligt gick den så fort. Men så fantastisk den har varit och så mycket glädje jag känner över att jag lever i världens absolut bästa familj och släkt. Vi har umgåtts i fyra dagar och dessa dagar betyder så mycket för mig. Jag känner mig hel omkring dessa människor, jag känner mig hemma och jag känner att min existens spelar roll. Jag älskar julen på alla sätt och vis. Det är helt klart den bästa tiden på året. 

Om ni bara visste hur mycket jag saknar min tokiga underbara Wicky. Det som jag saknar allra mest är den glädjen hon spred i mitt liv. Hon var verkligen en på miljonen och att jag fick träffa henne under hennes resa genom livet är jag evigt tacksam över. Wicky var inte bara en häst för mig, hon var min bästa kompis.

Snart har hon varit död i ett helt år och det känns så konstigt. Hon var ju så levande. Men i mitt liv kommer hon för alltid att leva vidare inom mig.

Imorgon är det årets bästa dag. I min släkt är jul så fantastiskt bra. Idag har vi börjat vårt julfirande med middag hos mormor. Min mormor fixar mat till hela släkten under 3 dagar. Hon är en superwomen och hon är den allra bästa människan jag vet. 

Idag har jag varit hos alla mina fyra tjejer och sådana dagar är lite extra bra. Alla är ryktade och Isa och Cara är ridna (Cara bara i skritt). Drömmen skulle ju vara att ha en gård och kunna ha alla hästar samlade men det funkar som det är också.

Morgonstund i sadelkammaren i stallet at the moment. Hästarna tuggar i sig hö och ska snart få gå ut så jag kan vara på jobbet till 08.00. 

Idag kom dagen då jag och Diva har gått skilda vägar efter 10,5 månad tillsammans denna gång. Hon har verkligen en enorm plats i mitt hjärta och också en oersättlig plats. Det kommer bli tomt.. Så fruktansvärt tomt utan henne. Idag får tårarna rinna, imorgon också och dagen efter det. Jag är verkligen för känslig för sådant här men jag kommer igen på ett eller annat sätt det vet jag även om det just nu känns som att jag har förlorat det som betytt hela min värld för mig. Jag vet att jag har mycket annat i min värld som kommer att finnas där och stötta mig. Bara under helgen har jag varit kring några av de bästa människorna jag vet. Människor som har tröstat, sagt snälla saker och bara hört av sig med stöttande ord. Det värmer verkligen att det finns sådana som bryr sig om mig när saker känns tuffa.

Jag och Diva har haft en fin avslutningshelg med en kurs för Helena Persson. Diva har inte rört en bom och hoppat som den lilla superstar hon är. Helena är en tränare jag alltid älskat att träna för och denna gång är inget undantag, hon är grym.

Nu rinner de där förbaskade tårarna igen. Saknaden har verkligen fått sin början. Nu börjar ett nytt kapitel utan Diva och om jag kunde skulle jag radera den meningen ur mitt huvud. Samtidigt som det känns så ledsamt och sorgligt just nu så är jag tacksam, innerligt tacksam att jag och Diva fick detta år tillsammans. För precis varje dag har hon fått mig att känna mig lycklig. Tack Diva för allt <3

Efter flera motivstionslösa dagar där jag känt mig riktigt nere så känns livet toppen idag. Först och främst så gick jag min sista dag på praktiken. Jag fick toppbetyg och superfina omdömen så det finns hopp om framtiden även för mig. Jag kommer verkligen att sakna människorna och patienterna. Jag kom verkligen in i rutinerna och trivdes så bra och så är det över snabbare än vad man hinner blinka. 10 veckor lät som en lång tid men det har gått galet fort. Imorgon kommer jag lite motvilligt att sätta mig på pendeln till södra sidan av stan istället för till praktiken och Norrtälje.

Men till den stora nya händelsen och tillökningen i familjen. Sent inatt anlände fina sagohästen Ishtar van de Broekkant som hon heter men det förstår ni säkert också att hon inte kan kallas för så därför kallas hon numer för Isa istället. Isa är min mammas häst men som jag ska hoppa och tävla. Min mamma ger mig denna möjlighet för hon vet hur ledsen jag är över Diva, Contendra och Topanga, hur snäll!? Mamma är ju också utan häst i och med Topangas skada. Att dela Isa med mamma är det bästa tänkbara på alla sätt och vis. Det ligger en hel del jobb framför oss med Isa men jag älskar verkligen känslan av att hon inte kommer att tas ifrån mig när jobbet är klart. Att jag har en framtidskompis i Isa på tävlingsbanorna!

Isa är ett 8-årigt sto e. Clinton ue. Heartbreaker. Alltså fatta hon är släkt med min saknade Wicky!! Nu ska jag fixa mina hästar innan jag åker och tar premiärturen på hemmaplan!

Då är även denna helg över till min besvikelse. Imorgon börjar v10 av 10 veckor på praktiken och tiden har verkligen gått så fort!

Igår var jag, mamma och Diva i Södertälje i närmare 12timmar för tävling. Åsa och Virus kom också dit framåt eftermiddagen. Diva inledde dagen med en fantastisk känsla och en felfri runda i 125cm som räckte till en tredje plats. Sen fortsatte hon i samma felfria spår och hoppade till sig en andra plats i 135cm efter ännu en felfri runda. Hon är fantastisk, bäst och så förbaskat mycket älskad. Hon krigade på som bara hon kan och jag njöt verkligen av känslan. Jag försöker nu att memorera känslan om och om igen för nu är det över. Vi kommer inte skritta in på tävlingsbanan tillsammans mer. Vi kommer snart att delas och mitt hjärta kommer att gå itu. Hon är allt, hon är perfekt för mig.

Igår var jag high on life över det fantastiska avslut vi fick tillsammans. Idag har jag ångest över att vår sista vecka tillsammans har börjat men även separationsångest. Dagarna är på nedräkning. Jag är ett känslomässigt kaos. Jag vill gråta, skrika och säga att jag inte vill lämna ifrån mig henne. Hon är ju min bättre halva. Men det är såhär det fungerar.. Hästar kommer och hästar går. Jag kommer förmodligen aldrig att sluta sörja när det är dags att säga hejdå. Jag lägger så mycket känslor i hästarna och i Diva lite extra mycket. Hon har gett mig så oerhört mycket detta år. Jag är så tacksam och lycklig över det men också så himla himla ledsen. Kärleken övervinner verkligen inte allt. Men kärleken till Diva kommer alltid att finnas kvar.

Virus genomförde sin andra 140cm med godkänt resultat. Åsa åkte 60 mil för denna klass. Helt otroligt vilket team och engagemang det ligger runt Virus. Det är aldrig någon press utan vi var överlyckliga allihop efter hans runda trots 3 bommar i backen. Det är en oerhört skön känsla att rida då.

Idag har jag hunnit med att jobba dubbelt, varit på adventsfika i Topangas stall. Myst, borstat och ryktat på Topanga. Hämtat upp min finaste vän Tova som följde med mig till mitt stall. Vi joggade Diva och Cara ute och ryktade på Contendra samt fixade alla stallsysslor innan vi avslutade dagen med middag. Tova är en vän på miljonen!

Sista dagen på näst sista veckan på praktiken idag. Helt galet hur veckorna kan swisha förbi så snabbt. Efter att praktiken är helt klar så ska jag plugga som bara den. Jag vill vara klar med mina arbeten som ska lämnas in i början på januari innan jul.

Annars rullar det på. Jag jobbar efter praktiken och rider 2-3 hästar innan jag åker till mina hästar. Cara och Diva trimmas på blandat med uteritter såklart. Cara ska hållas igång i ca en vecka till innan vintervila väntar. Diva har varit superfin att rida ute men inne inte har hon inte varit lika fin. Men vi har trimmat på en hel del i alla fall. Imorgon gör vi vår sista tävling ihop. Jag längtar såklart till tävlingen men jag hatar att det är vår sista. Det gör att jag vill skjuta fram den... Det är så förbaskat svårt att skiljas från någon som betyder så mycket. Det är så svårt att varje dag möta hennes blick som sprider glädje i hela mig och veta att jag inte kommer få göra det mer. Jag älskar henne med hela mitt hjärta.