Tisdag
Dagarna rullar långsamt fram. Motivationen till livet är inte längre lika stark och tårarna rinner lite lättare och lite oftare. Usch december ska ju vara bra. Det är nu jag verkligen förstår hur mycket motivation och glädje Diva spred i mitt liv. Hur viktig hon är. Jag försöker att hålla huvudet högt. Jag gör vad jag ska varje dag men innehållet blir så mycket sämre. Jag saknar henne!
Jag trodde att det räckte med saker att sakna men min kanin har sprungit bort.. Jag vet att det "bara" är en kanin men jag tycker om henne ändå. Det är ju trots allt världens finaste kanin. Jag förstår egentligen inte alls hur hon tänker eller fungerar men hon är fin och hon är en familjemedlem. Hon släpps ut på morgonen och hon tas in på kvällen precis som hästarna. Men nu är hon försvunnen och hoppet om att hon kommer tillbaka försvinner allt mer och mer..
Idag har jag haft min första halvlediga dag på 11 veckor. Det är första dagen på 11 veckor som klockan ringde efter 07.00. Det var skönt. Men nu oroar jag mig över att jag kommer ha för lite att göra innan jul. Jag kommer inte att åka in till skolan mer i år men jag har hemtentor och sådär att fixa med hemifrån. Cara har vintervila och skrittas bara ut 2-3 dagar i veckan så länge hon håller sig lugn. Det gör att jag inte har så mycket att rida på förutom galopphästarna på jobbet. Halva Isa har jag förstås och även om hon är i en dålig form så tycker jag att hon är fantastisk. Igår fick hon skor med både broddhål och broddar i så nu får hon gå ut i hage. På fredag ska jag träna henne för Arnold och det ser jag fram emot. Jag längtar tills jag känner henne bättre. Hittills verkar hon vara en väldigt fin och snäll tjej.
