Malin Åkerström

Natten mellan söndag och måndag kom jag och hästarna hem efter en fantastisk helg i Umeå. Nu är det fredag och jag har hunnit tänka och smälta helgen som blev en ren succé. Det har börjat gå in att framgångarna uppe i norr faktiskt gäller mig och mina hästar. Just nu känner jag mig som den lyckligaste människan i världen. Tacksamheten över hästarna är svår att sätta ord på men den är verkligen enorm.  

 

I torsdags förra veckan packade vi in Vera, Britt, Diva och Dino i runstens lastbil och världens bästa Jenny styrde den hela vägen till Umeå. Väl i Umeå mötte vi även Åsa och Annika med Bosse, Virus och Bobbie som jag också hade äran att tävla under helgen. Ju fler desto bättre är lite av mitt motto och 7 hästar gav mig möjligheten att göra totalt 21 starter. Först vill jag verkligen hylla Jenny, Åsa och Annika som hjälpte mig hela helgen och blir lika glada som mig över framgångar men är oerhört stöttande i motgång.

 

Bosse som jag vanligtvis inte rider men som jag har tävlat en gång i höstas hoppade 3st 110 klasser felfritt i Umeå och blev placerad som 6a, 3a och 2a. Jätteroligt!

 

Bobbie hoppade 110, 110 och 120 och var felfri i båda 110 och placerad 2a i den ena. Vi debuterade 120 med ett nedslag då jag kom lite djupt in i en kombination. Superfin hela helgen.

 

Virus var väldigt vild i helgen, han bestämde tempo, rytm och vägval själv. Efter lite bettbyte till sista klassen kammade vi till oss och hoppade en felfria runda i 120 som räckte till en fjärdeplats.

 

Dino hoppade 110, 120, 120 med ett ner i varje men utvecklingen känns väldigt lovande och bra rundor till hennes rutin. Hon är så snäll men behöver fortfarande bli starkare.

 

Diva hoppade 3st 120 klasser med lite stolpe ut. Första dagen rev vi sista linjen och sedan hoppade hon de två sista klasserna med 4 fel. Hon har inte hoppat lika bra inne som ute men hon kändes väldigt fin i helgen och det var bra för henne att få flera rundor inför eventuella större klasser när vi kommer in i utomhussäsongen. Älskar henne!

 

Britt, vackra fina Brittan utklassade alla andra i Umeå, hon var felfri och vann alla sina 3 klasser 130, 135 och 140. Hon hoppade helt fantastiskt och det kändes verkligen som att jag har hittat ridningen på henne. Några månaders arbete med styrka och hon känns så himla bra. Att vinna 3 av 3 klasser gör man sällan och det är svårt att ta in men lyckan när vi går i mål i sista klassen som felfi är så häftig. Ett rent glädjerus.

 

Vera är den mest magiska häst jag suttit på och hoppade även hon felfritt i sina klasser 130,135 och 140. Hon kom 2a i samtliga klasser efter Britt. Vera har gjort 8 starter i år och har inte rivit en bom. Hon var varit 1a 2a 2a och 4a i 130 klasser, 2a i 135, 3a och 2a i 140. I en 140 i Högbo tog jag en lite väl snäv sväng så jag inte hann få sväng på henne så den rundan gav oss 4 fel efter en volt. Hon är den häftigaste och bästa häst som jag har upplevt.

 

Jag vill verkligen hylla mina hästar och alla som hjälper och stöttar mig. Vera är en gåva att få ha och rida. Jag är lycklig och tacksam varje dag över vilken tur jag hade som fick just henne till mitt stall. Det är absolut en lång och svår resa med henne men hon ger mig alltid allt och lite till inne på tävlingsbanan vilket väger upp alla andra dagar flera gånger om. Jag försöker att njuta här och nu av att få uppleva en sådan kapabel och begåvad liten häst. Hon är en once in a lifetime horse. Samarbetet med Christopher som gett mig möjligheten att rida Britt, Diva och Dino är fantastiskt. Så mycket glädje, rutin och kunskap jag har fått tack vare de tre tjejerna. De kompletterar min vardag och sätter guldkant på den. Möjligheten att tävla Virus har gett mig så mycket genom åren, både genom rutinen i större klasser men också genom att få ha Åsa som stöttepelare och supporter i mitt liv. Det har också gett mig fler kontakter och möjligheten att tävla sagohästen Bobbie.

 

Helgen i Umeå var verkligen något speciellt för mig och det ger mig så mycket livskvalitet att få åka iväg tillsammans med mina älskade hästar och spendera dygnets alla vakna timmar kring dem. Vi är som sambos och bästa vänner på samma gång. Jag spenderar mer tid med hästarna än med något annat och jag älskar det varje dag. Jag känner mig så rörd och full av kärlek över hur de krigar för mig. Jag försöker att njuta så länge jag kan av lyckoruset som Umeå gav mig.