Malin Åkerström

Igår red jag lite mer än väntat då jag åkte och hoppade 3 hästar i närheten. En grå 7-åring en brun 8-åring och en liten ponny. Mr Brun var riktigt fin och den grå också! Ponnyn var gullig. 

Red bara Princen hos galoppisarna då Asta hade tappat en sko men jag och Prince tog då en långrunda vilket var till hans förtjusning. 

Diva fick en tur i skogen och kändes riktigt fin och inte ens det minsta divig var hon. 

Topanga blev ryktad och Contendra likaså. Cara vilade. 

Jag var hos mormor och skrev klart min hemtenta igår också och fick både lunch och tårta av henne. Skönt att jag faktiskt endast behövde lägga 3h och 20min på hemtentan. Resultatet kanske inte blir det bästa men såhär sent på terminen handlar det bara om överlevnad.. 

Idag började jag och mamma med att åka och hoppa Cara på vällsta. Vi körde henne för första gången lite längre helt själv och hon var så snäll!! Hoppningen skötte hon perfekt. Hon var perfekt i tempramentet och dagens övningar gav perfekt utdelning. Alltså kan man summera passet som perfekt! Älskar den där lilla hästen när man svävar över de små hindren. Hon är hela min framtid och den ser så lycklig ut med henne vid min sida. Världens finaste bebishäst<3 

Sen åkte jag och mamma till Hovis med Topanga för lite tester och utredning. Dåliga resultat har förstört resten av min dag. Även om det inte riktigt går in mer dåliga nyheter detta år så känns allt så skumt, så fel och så ledsamt. Jag tänker att det ska ordna sig för efter oturen med Wicky och sorgen över morfar detta år så tycker jag att jag har tagit min dos av dåliga nyheter. Jag tycker att mamma förtjänar bättre och jag tycker mest av allt att Topanga förtjänar att få vara smärtfri efter allt hon gör för oss. Hon är den mest godhjärtade som finns!

Jag åkte och trimmade på galopphästarna efter det och det gick i alla fall bra. Diva fixade jag påvägen dit också. Sen tog jag in mina hästar och fixade stallet och nu börjar klockan ticka mot sovdags. Måste bara packa lite inför en tävlingshelg på Strömsholm och duscha. Imorgon går jag upp tidigt för Contendra ska träffa en tysk specialist veterinär. Kanske vi hittar ett fel!? Kanske inte... 

Här kan ni se min lilla stjärna till häst! Det är fortfarande overkligt att vi vann och att hon är min häst <3

 

 

Dagen började annars tidigt imorse med morgonfodring och utsläpp i mitt stall. Fixade foder och mockade då också men åkte hem och chillade sen då jag bara hann sova ett fåtal timmar inatt efter att ha varit på bröllop igår. 

Åkte sen till Diva och trimmade henne rätt länge. Byggde upp ett vattenhinder också eftersom det kan dyka upp i 140-klasser. Hon tittade inte alls! 

Efter Diva återvände jag till mina hästar för att rida Cara på ett fält. Det blev ett så kallat gaffeltruck pass för hon var helt vild och ville kasta mig av om jag tänkte träna på övergångar. Men skam den som ger sig hon blev superfin och inte ens trött. Hon kommer bli så bra!! 

Rätt lugn dag idag vilket har varit skönt efter en intensiv vecka. Det värsta är dock att min hemtenta också har tagit det lugnt.. Imorgon måste jag ta tag i den igen! 

Nu ska jag till Asta och Princen och ta morgonpasset där. Asta var fin igår igen och Princen lite jobbig men han blev fin. 

Cara hade jag världens bästa pass med igår. Hon var så himla fin. Hon var pigg utan att bli vild och arbetsvillig och lydig. Skönt efter en rörig hoppträning i onsdags då vi var för många i gruppen och de flesta hade problem utom Cara och B-ponnyn som var med. Cara kändes då lite seg men hoppade super! 

Topanga pysslas bara med och hon är fortfarande väldigt halt...

Contendra är radioaktiv och giftig så jag undviker närkontakt någon dag till. Men hennes scintigrafi visade tyvärr inget som kan förklara att hon är halt.. Det börjar bli skrattretande nu och känns ju helt omöjligt att hitta ett fel som man tycker inte borde vara så svårt på en häst som är halt i skritt!? 

Jag fixade sen Diva innan jag åkte mot Ultuna för att hämta hem min älskade Contendra. På vägen hem var det dock som en jordbävning bak i släpet och jag krypkörde på motorvägen med varningsblinkers på. Tendris brukar alltid stå snällt som ett ljus där bak. Jag stannade till på Vällsta för att rida Asta som var så fin. Jag tänkte att Contendra skulle hinna lugna sig när hon fick stå still men tendra hoppade över bommen fram och hängde med ljumskarna över den och var böjd i typ 180 grader i kroppen eftersom utrymmet framför inte riktigt rymmer en hel häst liksom. Men jag lyckades få ut henne men kände att jag vägrar att köra henne igen.. Tack och lov så finns världens snällaste Agneta som hjälpte mig och följde med mig när vi sen körde hem henne med lugnande i lastbil. Så tacksam över att det finns människor som vill mig så väl här i världen. 

Hemma tyckte jag hon verkade dålig så jag har åkt ett par extra vändor till stallet för att titta till henne. Men hon verkar mest vara dåsig av lugnandet som verkar ganska länge. Tyvärr får jag inte klappa eller pussa på min tendra då hon innehåller radioaktiva ämnen. Inte ens en kram liksom, snacka om giftig häst. Jag är så ledsen över att hon är skadad och jag hoppas att vi nu hittar ett fel nu. 

Nu stänger sig snart ögonen på mig av sig själva om jag inte gör det själv.. 

Gårdagen började bra med ett härligt pass på finaste Diva. Hon var så bra och så fin så jag klev av henne helt lycklig. Efter henne åkte jag och mockade åt mina hästar och fixade stallet innan jag åkte till Topanga för att åka till Håkan. Hon är väldigt halt på vänster framben... Något har hänt under hennes vila. Men det släckte på bedövning så vi vet vart det sitter i alla fall. Men ändå vet man inte exakt vad felet är. Vi har en hypotes om det efter lite fynd och det verkar inte vara så allvarligt men det återstår att se om 2 veckor. Den eviga väntan av oro, tro, hopp och stundtals förtvivlan. Mina älskade djur måste må bra för då mår jag också bra! 

Tur att jag hade Asta och Princen att rida på kvällen så man slapp tänka så mycket. Asta var dessutom fantastisk! 

Idag går jag min sista dag i skolan för terminen men jag har en hemtenta att skriva innan jag kan gå på lov. Men halva mig har redan gått på lov. Jag måste kämpa på lite till så är det strax över för ett tag. 

Skolan var okej och vi är nu redo inför den 6e!? Och sista gruppredovisningen under denna kurs. Min grupp har varit så bra faktiskt så det har inte varit så jobbigt att vara i skolan. 

Åkte till Asta och Princen som faktiskt får joggas på nu. Tur det för gårdagen när jag endast joggade på Diva höll jag på att bli galen på. Det var på tok för mycket dötid och jag gick och la mig strax efter 21 i brist på saker att göra.

Efter A och P så åkte jag och mockade hos Diva som vilar idag innan jag anlände hos min älskade Topanga. Jag har inte varit hos henne sen i onsdags så jag har saknat henne massor. Men hon var halt!! Hon var inte ens halt hos veterinären för 2 veckor sedan!? Vi ska in till Håkan imorgon för återbesök men planen om att hon skulle vara bra då ser ju väldigt mörk ut. Vi behöver verkligen ha vår prinsessa frisk mamma och jag för utan henne så är inget lika roligt. Men jag fick i alla fall en massa pussar av henne som vanligt när jag har varit borta i några dagar. 

Slutstation blev hos mina hästar. Som grädde på moset över besvikelsen gällande Topanga så är Contendra sämre... Det känns som att min värld rasar samman och jag kan inget göra åt det...

Men för att få en liten positiv känsla av dagen så hade jag ett nyttigt ock roligt pass med Cara. Hon lär sig snabbt även om hon är precis som ett litet barn. Men ett begåvat litet barn som börjar bli så omtyckt. Jag börjar mer och mer förstå henne och hennes personlighet är fantastisk. Förra veckan red vi ut ett par dagar men sen hade hon lite semester. Men nu börjar hårdträningen inför Falsterbo. Vad skulle jag göra utan henne!?

Diva skuttade en 130cm igår eftermiddag och var felfri och kom 5a. Inte vår bästa runda men helt okej. Hon är bäst!

Vi övernattade sen hos Åsa och fick supergod middag både jag och Diva. Jag fick trimma en stund på Virus på kvällen också som följde med oss till Falun idag.

Virus inledde dagen med en felfri 120cm och kom 4a i sin livs första klass på tid. Sen hoppade han 130cm med två ner. Rundan var rätt bra och Virus var mycket bra. Han kliver så snällt runt men jag var lite ringrostig då jag inte suttit på honom på ett halvår. 

Sen startade Diva sin livs första 140cm. En lång bana med 15 språng och hon hade två fjuttiga nedslag. Men hon var magisk. Hon är tuff och modigare än de flesta. Jag känner mig genuint lycklig efter den rundan då jag längtat så mycket tillbaka till större klasser och jag sitter på en häst som gör mig så förbaskat glad. Världens häftigaste Diva<3 

Nu är vi på hemmaplan igen och jag ska strax sova. Morgonfodring börjar jag morgondagen med. Längtar redan tillbaka till Falun och bästa Åsa som hjälper och stöttar mig så mycket. 

Contendra har vi bedövat vidare på idag på Brunmåla och inga fynd har hittats. Hon är oförklarligt halt och det gör mig så uppgiven, bekymrad och rädd. Jag är rädd för vad det kan vara... Om 2 veckor fortsätter hennes utredning och dessa två veckor känns milslånga. Jag orkar inte vänta, vill inte vänta, jag vill ha ett besked nu så jag kan göra henne bra och för att få bort smärtan. Det är som att hitta en nål på en höstack. 

Topanga har återbesök på tisdag och jag hoppas allt vad jag kan att hon åtminstone är frisk då. 

Asta ska ta nya prover imorgon så får vi se vad de visar angående hennes korsförlamning. 

Princen sprang på Täby idag på deras allra sista loppdag. Magisk stämning och så härlig atmosfär men Princen drabbades av en lättare lungblödning. Stackars stackars honom!! 

Just nu tror jag att jag inte ska ta på en häst. Jag verkar föra otur med mig... Eller gör jag kanske något fel? 

Lite ledsen och trött ska jag nu sova en stund innan jag måste åka till skolan. Om någon har ett extra jobb på lager så lär jag behöva ett för att få råd med alla veterinärkostnader.. 

Topanga är behandlad och vilar och Contendra är skadad. Hon följde med till Hammarö men var inte helt okej där framme så hon startade inget under helgen. Idag har jag varit hos Håkan i många timmar med henne för en utredning och hon är fortfarande oförklarligt halt. Jag får åka tillbaka imorgon för en fortsatt utredning och jag hoppas att vi kan hitta något så att vi också kan hitta en lösning på problemet. Om ett tag kan man följa oss på TV för ett filmteam var där och följde oss och filmade till programmet veterinärerna. Jag är bekymrad och orolig för min Tendris. Sådär orolig så det känns i hela magen... Varför kan inget få flyta på utan att något dåligt måste inträffa!? 

Annars rullar vardagen på igen. Vardag är bra även om tävlingslivet är allra bäst. Diva vilade igår och trimmades idag. Hon var fantastisk i helgen och hoppade två stycken 130-klasser. En med 0+4 fel och en med 4fel. Hon var helt perfekt och klockren men det var inte jag tyvärr. Men jag är väldigt nöjd med henne och varje gång jag lämnar banan på hennes rygg så är det med ett stort leende. 

Asta är fortfarande out of the game men Princen är på g istället och gör sin årsdebut på tävling imorgon på Täby Galopps allra sista loppdag. Så sorgligt på något vis.. Men Princen har känts bra och var väldigt laddad idag så vi hoppas att det innebär något bra inför imorgon! 

Hur som helst så levererade hon fantastisk hoppning igår min Cara. Felfritt hoppade hon runt en ganska svår bana. Hon tittar inte på något och gav mig känslan av att flyga trots att hindren endast var 100cm höga. Jag fick tips av Åsa efter fredagen och tog till mig och försökte bättre och det gick ju bra. Med 2 hela poäng vann hon! Det är en överlägsen seger. Hon fick segertäcke, blommor, vinstrosett och hon fick springa ärevarv. Världsvan tävlingshäst nu nästan. Hon fick så fina poäng och omdömen. De bedömer 4 olika delar och hon fick betygen, 9 8,8 9 och 8,5. Lyckan och glädjen hos mig är obeskrivlig. 

Efter många timmar i bil igår kom vi hem inatt. Verkligen inatt och jag sitter på tåget mot skolan efter ett par få timmars sömn. Tur att glädjen över Cara gör att jag känner mig pigg. 

Igårkväll anlände vi hit med 3hästar och 2ponnyer. Nästan ett dygn spenderade jag på runsten innan det. Efter morfar och Wicky så finns det inget jag saknar så mycket som mitt jobb på Runsten och Ghisela förstås. Jag hann mysa lite med min gris och det skär i hjärtat på mig varje gång jag träffar henne men ändå är det värt det, få se hur hon mår och hur hon har det liksom. Varenda liten merit jag har är tack vare henne.

Nog om det Cara har ju hunnit med sin livs andra tävling och första 100cm idag på morgonen. Hon har legat och sovit inatt, druckit och ätit bra precis som en världsvan tävlingshäst. Hon var förstås eld och lågor över att komma ut och ridas och se hästar åt alla håll och kanter. Hon hälsar artigt på allt och alla också. Banan var svår, för svår för 4-åringar faktiskt och ingen tog sig runt felfritt och många hade stopp på vägen runt. Men min Cara går in på banan och tittar inte på ngt. Hoppar alla hinder även om det är krokigt och vingligt. I kombinationen tog vi ett språng istället för två och vi hann inte styra så bra på alla hinder så vissa kom hon snett på. Men hon hoppade lika glatt ändå. Två bommar föll i början av banan då hon inte hade börjat öppna upp bak och jag kom inte optimalt heller. Men vi är nöjda ändå. Inställningen på henne är i världsklass. I år kommer hon inte vara bäst då hon är så gänglig men i år ska vi bara lägga en liten grund inför en rolig framtid som ser så ljus ut med henne.

Imorse red jag ut en sväng på Princen som är så fin just nu. Hoppas det betyder att han är grym på Täby Galopps allra sista loppdag den 18! 

Annars rullar det på och hästarna har ridits ut mycket. Contendra fick jobba på lite mer än planerat på ett fält igår då hon inte ville vara på "plats". Men jag tycker det löste sig bra. Diva lämnade mig i skogen häromdagen och sprang hem så jag sprang mitt snabbaste efter och var genomsvettig när jag kom fram. 

Cara trimmades på i måndags och känns fin. Åsas tips gör underverk! Men jag är lite nervös inför hennes starter i helgen i alla fall. 

Igår var jag med livets största kärlek och bästa häst hos Håkan. Lite medicin och 2 veckors vila står på hennes schema och sen hoppas vi att hon ska känna sig på topp igen. Hon känns fortfarande bra att rida på men på mjukt underlag och är varken halt på böjt spår eller rakt fram. Men en prinsessa är alltid en prinsessa och om något inte känns bra så kan det i en prinsessas huvud kännas lite extra mycket. Hon är världens snällaste häst och min allra bästa vän. 

Idag ska jag förflytta mina andra 3 hästar till runsten för imorgon bär det av till Hammarö. Min syster ska också dit med sina två ponnysar så vi lånar Runstens lastbil för att få dit alla. Min syster har prao på Runsten så hon och ponnysarna är redan där. Jag ska alltså få till två turer fram och tillbaka dit i eftermiddag. Men eftersom jag vet att dagen skulle bli lite körig så har jag lagt vilodag för Diva och Contendra idag. Eftersom Princen är klar också så återstår bara Cara! 

Hon skäms lite över vad vågen stannade på.. 

Jag började hos mina hästar. Mockade och gosade med hästarna i hagen innan jag tog in Cara för att rida henne. Vad skönt det kändes för Contendra att få vara ute i sin stora fina hage efter 3 dagar i en gästbox. 

Cara var snäll i stallet trots att hon var själv. Så snäll så jag kunde klippa man, svans, öron och lite så. Måste börja preppa inför helgen redan nu. Red sen ut på ängen och jobbade med övergångar och tempoväxlingar. Jag använde mig av Åsas alla tips och det känns så roligt att jag har så mycket att jobba med. Cara var duktig och fin. Vi jobbade på ordentligt så hon blev nog lite trött. Det känns nästan skrämmande att vi har så få ridpass kvar innan hennes 100cm debut. Men Åsa säger att hon ligger i fas så sköter jag mig bara så ska det inte vara några problem. Kanske jag som måste trimmas mer än Cara..

Åkte sen hem och kollade på en av finalerna på webb-tv från sundbyholm innan jag åkte till Asta och Princen. Båda fick galoppera på vår egna gräsgaloppbana för första gången i år. Princen var så fin. Han har aldrig känts så bra! Han kändes liksom lite som Asta och det betyder att det är riktigt bra. Asta var mer ett popcorn vilket jag också trodde att hon skulle vara. Tyvärr var det inte bra att hon var det i kombo med 3 dagars vila och slaggprodukter i kroppen för hon fick sen korsförlamning. Senast var ett halvår sen som

hon fick det och hon får fullständigt panik när det kommer. Det är hemskt att se hur jobbigt hon tycker att det är. Hoppas på en snabb återhämtning! 

Åkte sen och joggade på älskade lilla Diva i skogen. Känner mig gråtfärdig över att hon snart kommer att återvända hem till husse. Saknaden kommer att bli enorm på alla sätt och vis. Jag måste ta dag för dag och ta vara på tiden vi har tillsammans för det väntar fortfarande mycket roligt! 

Åkte sen tillbaka till mina hästar för att ta in de efter en 12-timmars dag i hagen och joggade Contendra på lina. Som vanligt på lina var hon avspänd och såg fräsch och fin ut. 

Sen var klockan mycket och jag åkte hem. Fixade lite tvätt innan jag försökte sova tidigt. Jag misslyckades dock med det och är därför trött idag.. 

Nu är jag snart med tåget i Väsby efter en förmiddag i skolan. Alla stall står på kvällsschemat! 

Contendra fick gå ner till 120cm igen och hoppade runt med ett fånigt nedslag men eftersom det inte var många felfria alls så blev hon placerad ändå. Jag har analyserat hennes rundor om och om igen och insett att känslan inte alls speglar sig på film. På filmerna ser det mycket bättre ut. Jag tycker att jag får rida på henne så mycket men det syns inte. Hon hatar sundbyholms framhoppning och igår kastade hon sig bort på 80cm för alla människor som står vid hindren. Det har gjort att hon inte fått hoppa fram lugnt och avspänt och den känslan har lite följt med in på banan sen. Hon har hoppat det allra mesta bra så jag är inte alls missnöjd med henne men den fina känslan jag hade för 2 veckor sedan på sundbyholm finns inte riktigt kvar. Men efter mycket tänkande så har jag insett att hon nu känns mer som vanligt. Då var hon bara extremt bra. Kanske hon blir det någon helg igen snart. Men hon är absolut bra och bättre än bara bra. 4 fel är som sagt inte dåligt och alla fel är mina fel och inte hennes. Hon har skämt bort mig med att hoppa felfritt på alla tävlingar i år så jag blir lite kräsen. Lite vill alltid ha mer liksom. Men så jämn hon är och så bra hon är på hinder som många andra är dåliga på. Halva klassen rev hinder nr 2 igår men inte hon, hon vill vara felfri och hon vill kämpa för mig. 

Diva avslutade med ytterligare en fantastisk 130-runda. Men denna runda var dubbelt felfri och räckte till en 7-plats. Denna lilla häst alltså, hon är magisk. Nu får vi starta 140cm om vi vill. Vi kommer att göra det också men när är inte bestämt ännu. Så nöjd med hennes hoppning i helgen. 

Jag åkte hem igårkväll och det är så tråkigt att komma hem från livet på tävling. Att vara nära hästarna hela dagarna och göra allt för att förgylla deras dagar är det bästa jag vet. Helgen har varit grym på alla sätt och vis. Mycket rolig hoppning att titta på och bra vänner att umgås med. Jag hade gärna stannat och kollat på finalerna idag men för hästarnas skull åkte jag hem. En dag i hagen slår en dag i en gästbox i deras ögon. Skönt när vädret är så bra att låta de strosa runt och njuta av lite frihet. De förtjänar en bra dag efter helgens insatser och jag ska åka och skämma bort de med godsaker också! 

Denna helg har fått en riktig rivstart. Igår hoppade Contendra 120cm och Diva 130cm. Båda med varsitt nedslag. Diva var fantasriskt fin och Contendra inte lika fin. Jag red mesigt för det var 120 men i Tendrans huvud var det fortfarande 140.. Mer behöver inte nämnas. 

Idag har båda två hoppat 130cm och 4 fel förföljer oss.. Diva ett ner men lika fin som igår. Hon är som en tiger. Men när man jagar sista nollan till 140 så är 4 fel så tråkigt. Men känslan på henne är oslagbar. Underbara lilla häst!

 Contendra stannade på vattenmattan en gång idag. Hon har aldrig stannat på tävling eller rättare sagt kastade hon sig bort från hindret. Jag satt och bromsade för att få in mina språng men all galopp försvann och hon fegade ur. Hon stod emot innan och detta var tidigt i banan. Men hon avslutade sen bättre och rörde åtminstone inte en bom. Men hon känns lite skraj efter förra tävlingen här. 140cm var inte planerat att debuteras så tidigt på säsongen. Jag borde ha följt min magkänsla gällande det. För nu kommer jag få jobba för att få henne tillbaka.. Usch så uppgiven det gör mig. Det känns som att jag har förstört något som var så bra. Jag har bara mig själv att skylla tyvärr. 

Dags att bryta ihop och komma igen! 

Gårdagen var grym. Åsa kom hela vägen från Dalarna för att hjälpa mig med Cara. Jag tog Cara med mig till Vällsta för att deras ridbana är bättre än alla andras, så mötte jag upp Åsa där. Vi hoppade bana på 100cm och jag fick så mycket hjälp och tips. På många punkter fick jag även tänka om och allt blev oerhört mycket mer positivt och jag känner mig lycklig över min häst efteråt men också lycklig över Åsa och all den support och hjälp hon ger mig. Ingen jag vet är bättre på unghästar än henne. Hon var engagerad och redan när jag skrittade fram började övningar och tips trilla in. Ovärderlig hjälp. 

Åsa stannade även kvar när jag sedan red Asta och Princen och hjälpte mig där mycket med min egna ridning och sits. Roligt att ha henne på besök och jag hoppas att vi kan få till flera träningar. 

Contendra har varit snäll och lugn i flera dagar. Jag har varit tvungen att tempa henne för jag trodde först att hon var sjuk. Men igår när jag red på fältet kom en häst med vagn efter i galopp emot oss och Contendra tvärvände och skenade en långsida på ängen av skräck. Känns skönt att hon trots allt är sig själv litegrann också. 

Diva är trimmad och jag har varit ute och galopperat mycket med henne. Inatt drömde jag en mardröm att en människa som skulle vara den värsta tänkbara att ha en häst kom och snodde henne. Usch!! 

Nu måste jag åka och förbereda mig för första start. Jag är lite forever alone här så jag hoppas på att allt rullar på smidigt. Contendra är först ut!

Åkte sen till Diva och fixade hennes stall och red ut och galopperade massor i intervaller. Hon var också superfin. 

Återvände sedan till Vällsta och tog in och fodrade hästarna där innan jag fortsatte min turné tillbaka till mina hästar. 

Jag började med att fixa klart stallet innan jag tog in Contendra för att trimma. Hade gott om tid för efter en vecka i skogen och på ängarna kändes det som att tid skulle behövas men inte då. Tendran var knappt spänd och superfin!! Red endast i 40min och hade kunnat rida betydligt kortare om jag hade velat. Underbara Tendris vilken energi hon ger mig dagar som dessa. 

Tog sen in Cara och trimmade även henne. Hon var bäst på hela dagen. Passet blev bra upplagt med bra flyt i och med en fantastisk häst som varken var  matt eller vild. Trots ett tufft pass dagen innan så fanns det energi kvar. Maten gör lite nytta trots allt men det får bli i en mindre mängd helt klart. Cara är så lyhörd, så lättlärd och så härlig. Hennes galopp kommer bli den bästa att sitta på! 

Igår hade jag och Cara krig. Jag tog in henne på förmiddagen och skulle rida. När jag hade fått fast henne i stallgången och fått av täckena rinner blodet från olika ställen på mina fingrar för hon var helt galen. Att få på henne sadel och skydd utan att bli ihjälklämd mot väggarna eller nertrampad var bara tur. Hon stegrade och slog med hovarna. Hon hatar att vara själv inne med det brukar gå att slänga på sakerna någorlunda smärtfritt. När jag efter mycket om och med satt upp så var jag mörbultad och tårarna sved bakom ögonlocken. Hon börjar med att vilja få av mig i ca 30min. Jag tog mig till ängen och spenderade de första 30 min i försök att bara få henne att skritta. Trotsig och skrikig likt en hingst höll hon på att kasta sig hit och dit, sparkade bakut, sköt rygg och höll på. Tårarna rann nu och jag kände saknad efter när Cara var matt. Efter över en timme på ängen red vi hemåt. Det kom också en vändpunkt i kriget för Cara gjorde ett fantastiskt galoppjobb och tempoväxlingar bättre än Contendra någonsin har gjort. Där och då i galoppen torkade mina tårar och jag kände att lite blod, svett och tårar är värt det 1000 gånger om för hennes galopp är ibland magisk. Outtröttlig var hon dock och jag hade kunnat rida en timme till. I veckan har Cara börjat äta ett turbofoder som nu verkar ha verkat väldigt för mycket. Jag har nästan tagit bort det nu och hoppas att få min snälla Cara tillbaka. 

Contendra reds ut igår igen och i fredags och har varit super båda dagarna. Verkligen avspänd och fin! 

Jag har haft Sofias två hästar i några dagar också så de har ridits lite på och longerats enligt order medan Sofia lever livet i Spanien. 

Asta och Princen var pigga igår efter två dagars semester. 

I övrigt så är min mamma bäst!! Hon hjälpte mig igår med att mocka åt Diva och ta in hästarna på kvällen för att jag skulle hinna hänga med mina vänner. Mitt samvete är dåligt över det men jag är väldigt glad och tacksam över att ha en mamma som alltid ställer upp om hon kan.