Malin Åkerström

Igårkväll anlände vi hit med 3hästar och 2ponnyer. Nästan ett dygn spenderade jag på runsten innan det. Efter morfar och Wicky så finns det inget jag saknar så mycket som mitt jobb på Runsten och Ghisela förstås. Jag hann mysa lite med min gris och det skär i hjärtat på mig varje gång jag träffar henne men ändå är det värt det, få se hur hon mår och hur hon har det liksom. Varenda liten merit jag har är tack vare henne.

Nog om det Cara har ju hunnit med sin livs andra tävling och första 100cm idag på morgonen. Hon har legat och sovit inatt, druckit och ätit bra precis som en världsvan tävlingshäst. Hon var förstås eld och lågor över att komma ut och ridas och se hästar åt alla håll och kanter. Hon hälsar artigt på allt och alla också. Banan var svår, för svår för 4-åringar faktiskt och ingen tog sig runt felfritt och många hade stopp på vägen runt. Men min Cara går in på banan och tittar inte på ngt. Hoppar alla hinder även om det är krokigt och vingligt. I kombinationen tog vi ett språng istället för två och vi hann inte styra så bra på alla hinder så vissa kom hon snett på. Men hon hoppade lika glatt ändå. Två bommar föll i början av banan då hon inte hade börjat öppna upp bak och jag kom inte optimalt heller. Men vi är nöjda ändå. Inställningen på henne är i världsklass. I år kommer hon inte vara bäst då hon är så gänglig men i år ska vi bara lägga en liten grund inför en rolig framtid som ser så ljus ut med henne.