Malin Åkerström

Det är slutet på juli, sommaren är snart över. Men det känns inte som att sommaren har börjat ännu. Vart tog tiden vägen? Vad har jag gjort? Det sägs att tiden går fort när man har roligt men om jag ska vara helt ärligt så har det varit många tuffa dagar att ta sig igenom. Jag kraschade mentalt när Contendra flög vidare. Det var det absolut värsta av en rad olika motgångar under våren. Det var liksom droppen och bägaren rann över. Små motgångar efter det kan göra att hela min värld rasar samman. 

4 veckor, en hel månad har gått sedan mitt hjärta krossades i tusen bitar och Contendra befriades från sin smärta. Den dagen kommer jag aldrig att glömma. Det är en dag jag hatar att jag behövde genomlida. För Contendra är det vad jag tror och hoppas tvärtom, en dag som befriade henne från allt dåligt och tog henne till ett paradis. För om jag tror och känner att det är så blir det lite lättare för mig att acceptera att den dagen var tvungen att komma. Jag vet inte vad som händer efter döden och det har varit ett stort orosmoment under nästan hela mitt liv. Men jag vill tro på att hästar kommer till evigt gröna ängar. Jag vill tro att de lever där lyckliga och aldrig någonsin behöver uppleva smärta igen. Men trots det så finns den bottenlösa sorgen av saknad och förtvivlan kvar. Contendra är verkligen borta föralltid. 

Igår var det en hel månad sedan den bästa dagen i mitt liv. En månad sedan en av mina högsta drömmar gick i uppfyllelse. En månad sedan Amy kom till världen och fyllde min själ med så mycket mer glädje och kärlek än vad jag trodde var möjligt. Hon är den som varje dag får mig att  vilja kämpa, hon är den som ger mig motivation och de stunder jag är hos henne finns verkligen inga bekymmer i världen. Att sitta med hennes huvud i mitt knä när hon sover är det finaste som finns. Det finns ingen bättre terapi och inget så betydelsefullt som de stunderna. Tacksamheten till Topanga som gett mig denna gåva är obeskrivlig. 

Dagarna fortsätter att ticka på. En del dagar är händelserika och blir då lättare att gå igenom. En del är lugnare vilket får mig att hinna tänka och reflektera... Vissa stunder vill jag resa bort och försvinna från livet medan jag i nästa sekund saknar ihjäl mig efter Amy och Topanga efter ett halvt dygn ifrån dem. Utan Amy och Topanga vet jag inte vad jag skulle göra. De är det bästa i mitt liv och kärleken är verkligen oändlig. 

Det går inte en timme utan att saknaden gör sig påmind. Jag vill spola tillbaka tiden och uppleva henne igen. Älskade fantastiska Contendra, det som gör att jag lever vidare är att du är fri nu, fri från smärta.