Hårdträning
Igår var det en hel månad sedan den bästa dagen i mitt liv. En månad sedan en av mina högsta drömmar gick i uppfyllelse. En månad sedan Amy kom till världen och fyllde min själ med så mycket mer glädje och kärlek än vad jag trodde var möjligt. Hon är den som varje dag får mig att vilja kämpa, hon är den som ger mig motivation och de stunder jag är hos henne finns verkligen inga bekymmer i världen. Att sitta med hennes huvud i mitt knä när hon sover är det finaste som finns. Det finns ingen bättre terapi och inget så betydelsefullt som de stunderna. Tacksamheten till Topanga som gett mig denna gåva är obeskrivlig.
Vera ligger i hårdträning inför hennes kommande tävlingar. Vi har fantastiska möjligheter här ute på landet att träna och bygga upp hästarna i naturen, på galoppbana och en fin liten ridbana där serier och styrkehoppning hoppas varje vecka. Jag älskar det här arbetet och när Vera hoppar får man verkligen gåshud, vilken känsla. Jag tror att hon kommer att passa mig som handen i handsken.
Cara rids nu igen och har varit lite vild förstås men ändå så fin och känns så stark och kraftfull i kroppen. Hon ska få smyga igång under några dagar till innan hon får ett litet tuffare schema hon med. I augusti väntar så roliga tävlingar vilket får mig att längta dit även om jag vill ta vara på sommaren och tiden här ute på landet.
I höst börjar jag min sista termin på arbetsterapeutprogrammet. Så läskigt att snart vara klar. Att jag skulle trivas så bra med skolan som jag gör trodde jag verkligen aldrig. Just nu jobbar jag varje dag på att hitta tillbaka till mig själv. Hitta flytet och glädjen i vardagen. Vägen är krokig men skam den som ger sig.
