...
Glädjebubblan är över och verkligheten kom tillbaka som ett hårt slag i magen. Just nu vill jag bara lägga mig under täcket och ligga där i resten av mitt liv eller kanske inte så länge men en stund i alla fall.
Guldhästen, jag borde hålla mig borta från dig fram till Falsterbo med den turen jag verkar föra med mig..
Contendra har vi bedövat vidare på idag på Brunmåla och inga fynd har hittats. Hon är oförklarligt halt och det gör mig så uppgiven, bekymrad och rädd. Jag är rädd för vad det kan vara... Om 2 veckor fortsätter hennes utredning och dessa två veckor känns milslånga. Jag orkar inte vänta, vill inte vänta, jag vill ha ett besked nu så jag kan göra henne bra och för att få bort smärtan. Det är som att hitta en nål på en höstack.
Topanga har återbesök på tisdag och jag hoppas allt vad jag kan att hon åtminstone är frisk då.
Asta ska ta nya prover imorgon så får vi se vad de visar angående hennes korsförlamning.
Princen sprang på Täby idag på deras allra sista loppdag. Magisk stämning och så härlig atmosfär men Princen drabbades av en lättare lungblödning. Stackars stackars honom!!
Just nu tror jag att jag inte ska ta på en häst. Jag verkar föra otur med mig... Eller gör jag kanske något fel?
Lite ledsen och trött ska jag nu sova en stund innan jag måste åka till skolan. Om någon har ett extra jobb på lager så lär jag behöva ett för att få råd med alla veterinärkostnader..