Malin Åkerström

Efter flera motivstionslösa dagar där jag känt mig riktigt nere så känns livet toppen idag. Först och främst så gick jag min sista dag på praktiken. Jag fick toppbetyg och superfina omdömen så det finns hopp om framtiden även för mig. Jag kommer verkligen att sakna människorna och patienterna. Jag kom verkligen in i rutinerna och trivdes så bra och så är det över snabbare än vad man hinner blinka. 10 veckor lät som en lång tid men det har gått galet fort. Imorgon kommer jag lite motvilligt att sätta mig på pendeln till södra sidan av stan istället för till praktiken och Norrtälje.

Men till den stora nya händelsen och tillökningen i familjen. Sent inatt anlände fina sagohästen Ishtar van de Broekkant som hon heter men det förstår ni säkert också att hon inte kan kallas för så därför kallas hon numer för Isa istället. Isa är min mammas häst men som jag ska hoppa och tävla. Min mamma ger mig denna möjlighet för hon vet hur ledsen jag är över Diva, Contendra och Topanga, hur snäll!? Mamma är ju också utan häst i och med Topangas skada. Att dela Isa med mamma är det bästa tänkbara på alla sätt och vis. Det ligger en hel del jobb framför oss med Isa men jag älskar verkligen känslan av att hon inte kommer att tas ifrån mig när jobbet är klart. Att jag har en framtidskompis i Isa på tävlingsbanorna!

Isa är ett 8-årigt sto e. Clinton ue. Heartbreaker. Alltså fatta hon är släkt med min saknade Wicky!! Nu ska jag fixa mina hästar innan jag åker och tar premiärturen på hemmaplan!