Torsdag
Näst sista skoldagen för denna vecka är på ingång. Men ändå känns helgen så långt borta. Det är så tråkigt att det är så lång tid kvar tills nästa sommar... Min sommar var ju så bra, livet ägde ju så många gånger. Det känns som att en grå ton har lagt sig över mitt liv för tillfället. Men det blir nog bättre när jag kommit in i det här med långa resor, föreläsningar, uppgifter och tentor igen.
Igår var jag och Cara ute och busade med Sofia och Carola. Vi susade fram över ängarna lite lagom kravlöst för att bara känna glädje alla fyra för en stund och vi lyckades bra.
Diva var ute och försökte busa i tisdags men hon fick allt vara lite mer på plats eftersom hon trots allt är en stor tjej. Faktiskt dubbelt så gammal som Cara.
Topanga åker jag förbi mer eller mindre varje dag även om hon redan blir visiterad och kollad dagligen. Men jag vill ju ge henne så mycket godis som hon orkar äta och så mycket kärlek som det går. Jag vill göra henne så lycklig som jag kan. Skräcken är ju ifall hon skulle känna sig ensam och bortglömd.
Ikväll är det säsongens första hoppträning för Lotta och det har jag längtat efter hela veckan. Det blir Diva som ska få hoppas igenom lite inför nästa helgs tävling då hon ska få hoppa lite större igen. Jag får nypa mig i armen över tacksamheten över att Diva är hos mig. Hon kom verkligen när jag mest behövde henne och hon fyller mitt liv med oersättlig glädje.
