Onsdag
Efter en lugnare gårdag känner jag mig lite piggare än tidigare veckodagar denna vecka. Idag ska vi få veta vart vi kommer att tillbringa våra 10 praktikveckor i höst, det ska bli spännande att se.
Igår hade vi en kort skoldag men en bra skoldag. Vi var på ett studiebesök i stan och hade föreläsningar där.
Jag hade bara mina hästar att rida på eftermiddagen igår. Cara red jag ut på tillsammans med Sofia och Diva red jag ut själv på. Cara reds även ut i måndags tillsammans med Hanna som har flyttat till vårat grannstall. I måndags var Cara nästan galen och for omkring och bockade som hon verkligen aldrig har gjort förut men igår var hon sitt vanliga snälla jag igen. Diva joggades bara i måndags men igår fick jag rida desto mer. Hon har lätt för att spänna sig vilket hon aldrig hade förut men det blir bättre och bättre. Hon har så mycket energi så igår fick hon galoppera en del. Fin blev hon!
Idag är det en vecka kvar tills Contendras nästa återbesök. Aldrig har 2 månader känts så långa. Det hade kunnat vara ett halvår sen vi var där sist.. Jag tror inte vi kommer få så mycket till besked denna gång heller utan order om ännu mer väntan och längtan till en frisk Tendra. Men som tidigare sagt så lyser hoppet för tillfället och då känns allt betydligt bättre och man slipper ligga sömnlös nätterna innan besöket av nervositet. Men som jag längtar till att få henne tillbaka, till att få ta henne med på tävling och träning igen.
Topanga lyser upp mina dagar som den solstråle hon är. En stund hos henne kan få vilka tårar som helst att försvinna och hon kan få den argaste människa att le och skratta igen. Hon är meningen med allt och hon är min allra bästa vän.
