Malin Åkerström

Igår var det äntligen min tur att skutta lite med Topanga och Contendra. Topanga var dubbelnolla och 3a i 110cm. Hon var så himla fin! Hoppade rent och luftigt, var med på noterna och gav mig som vanligt ett leende på läpparna. 

Contendra var inte alls fin i 110cm.. Hon rev ett i omhoppningen. Men det var inte resultatet som var dåligt utan ridbarheten, känslan och rundan. Hon var spänd och sprang med huvudet så högt så att styra och så var väldigt svårt. Jag kunde inte rida henne på ett bra sätt.. Inför 120cm så insåg jag att martingalen hade varit på Topangas inställning vilket innebär en decimeter för lång. Kortade den och känslan blev mycket bättre. Vi gjorde inte vår bästa runda då hon var lite spänd men istället för att backa som jag kan göra då så red jag bara fram fram och återigen fram och tog lägen som blev perfekta om jag red fram ur svängen. Det resulterade i en felfri runda med pris och en tendris som kändes väldigt spänstig och fin igen. Hemma på träning när hon är avspänd kan man sitta lugnt och stilla och mest styra runt henne på hinder och finrida lite mer. Men på tävling behöver hon mer support för att bli modig och hoppa bra. Men med tiden kommer väl det andra också. Det kändes i alla fall bra att få till en bra runda även om jag måste träna och bli bättre. Det är ju mina brister som förstör. När Tendran är sådär spänstig och fin så äger hon verkligen. 

Hemvägen blev allt annat än rolig, det lät som jordbävning i transporten och kändes likadant så jag fick stanna på vägen och kasta mig in till hästarna. Topanga såg i princip döende ut så jag fick panik och hetsringde mamma som inte var med. Vi fick lasta av och gå in på en gård och låna vatten och så. Topanga blev sig själv igen och efter att ha pratat med veterinärer så åkte vi vidare. Det var tur att både Fredrik och min syster var med mig för då kunde jag åka bak i släpet sista biten hem. Troligen har Contendra bitit Topanga och hon har då fått panik när hon inte kunnat fly. Topanga hade nämligen ett sår vid ögat. Eftersom hon är en prinsessa så såg hon döende ut efter överfallet. Men hon gjorde grimaser så man var rädd för foderstrupsförstoppning. När vi sedan lastade av Topanga på foderby så startade inte bilen när jag och Contendra skulle åka vidare till hennes stall. Eftersom hon var själv i släpet så blev hon upprörd så jag fick lasta av henne och gå runt med henne i regnet i väntan på ny bil. Men när pappa kommer med min bil så fick vi igång mammas bil med startkablar. Jag kom väl hem mellan 23 och 23.30 tror jag. Som tur var så gick allting bra men rädslan att förlora min Topanga är den värsta rädsla jag har upplevt. 

Denna måndag med lång skoldag framför mig är jag inte pigg men glad över att jag har så fina hästar och människor i mitt liv.