Malin Åkerström

Igår somnade han in för gott i sitt hem min och mina syskon och kusiners älskade morfar, min mammas, mosters och morbrors pappa och min mormors man finns inte mer. Det känns obegripligt men ändå så har vi alla vetat att hans dagar var räknade. Han har kämpat så min morfar med sin cancer. Han har överlevt allt som ingen läkare ens kan förstå att han har kunnat göra. Han var som en katt för han har överlevt minst nio liv men även katter dör någon gång och hur svårt det än är att ta in så finns inte morfar mer. Men trots att jag visste om cancern och hur den befann sig i hela min morfar så gick allt så fort på slutet. Någon gång kommer jag glädjas åt det men just nu känns allt så svårt att ta in. Det känns som att jag måste lära mig att leva på nytt utan en människa som har betytt så mycket för mig. Det känns svårt och jag vågar inte tänka på den saknad som kommer uppstå. 

Min morfar var inte som alla andra, han var sig själv och han har delat med sig av så mycket till mig. Han är den modigaste och starkaste människan jag vet. Han har så många gånger fått mig att skratta både åt och med honom. Att få växa upp med en människa med den krigar inställningen som morfar hade är så värdefullt. För morfar var ingenting omöjligt inte ens all dödlig cancer han har stött på under de senaste 27 åren. Han gav aldrig upp hur svåra besked han än gavs av läkare. Min morfar ska minnas som en hjälte. För han är min superhjälte och han har stöttat och uppmuntrat mig så mycket speciellt under den senaste tiden. Han berättade för mig hur stolt han var varje gång jag klarat en tenta och många gånger när saker känns tufft så tänker jag på min morfar och så går allt genast lättare. 

Min morfar var inte rädd för att dö han var aldrig rädd. Jag har fått mycket av min morfar men just det önskar jag så innerligt att jag också fått. För döden skrämmer mig mer än någonting annat och det skrämmer mig hur livet ska kännas utan en så viktig människa i mitt liv. Allt ekar tomt inom mig men ändå så är det så svårt att förstå och acceptera innerbörden i aldrig mer. För aldrig mer kommer jag att få ta del av min fantastiska morfar men jag lovar att bära honom med mig i mitt hjärta i varje steg jag tar. 

Jag hoppas att du har funnit frid nu morfar och jag hoppas att du lever i ett paradis utan cancer och smärta. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig och jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Rest in peace <3