Malin Åkerström

Igår red jag Asta, Princen och Contendra. Asta var vild igår, Princen sitt vanliga lite lata jag och Contendra lite oriden efter tre lugna dagar men avslutade fint. Cara fick tack och lov sin sko fixad också. Så nu är allt frid och fröjd för en liten stund. 

Idag pluggade jag som sagt först innan jag klockan 12 mötte upp Agneta och galoppisarna på Täby Galopp. Det blev varsitt galoppjobb för dem. Asta tycker att jag är någon slags oerfaren amatör och tog sakerna i egna hovar och skulle absolut göra snabbjobb på upploppet. Jag satt och sa proooo hela vägen men fort gick det ändå. Häftigt var det också. Det är som att flyga fram precis som Ninni beskriver känslan på Asta. Ninni var även där och hjälpte till och gav tips om hur jag skulle tänka och rida. Inte varje dag man får tips från en proffsjockey.. Princen var lite väl på hugget idag och när Ninni släppte oss på banan så rivstartade han iväg. Att trava en bit först som var planen var bara att glömma. Men på Princen är jag ändå säker. Han busar aldrig utan kör bara på framåt. När han ville köra fullt på upploppet så hängde jag med och lät honom gå på. Sen var han lugn och avspänd. Tänk ändå hur mycket de älskar att få springa. Jag åkte därifrån med världens adrenalinkick och nya erfarenheter rikare. Någon dag ska jag träna ihop med Ninni snart och det ska bli kul och jag vill ju gärna kunna påverka och träna hästarna så de gynnar tävlingarna. Just nu är det mest Asta och Princen som rastas av och släpar runt på mig samtidigt som de försöker visa mig hur de brukar gå till när de tränar på Täby. Jag har i alla fall världens bästa jobb och är så tacksam för allt jag får uppleva och vara med om! 

Nästa stopp blev hos Diva. En tjej i stallet skulle rida ut så jag och Divs hakade på. Vi var ute i en timme och travade och galopperade på härliga skogsvägar. Fantastiska ridvägar finns det i Divas stall. Diva var helnöjd och frustade så nöjt på under hela turen. 

Dagens näst sista stopp blev hos mina hästar. Jag hann mocka innan jag tog in hästarna vid 17 och det var fortfarande ljust ute, så härligt att det börjar gå mot ljusare tider. Contendra red jag dock i mörkret i intervaller på grusvägen fram till järnvägen och tillbaka. Men underlaget var super där och hon hann slappna av och bli riktigt fin. Avslutade med lite terapi på vägen mot ridhuset som hon brukar tvärvägra att gå på. Känner mig så nöjd ändå med henne idag. Inget bråk eller krångel. Hängde kvar och segade lite i stallet bara för att jag verkligen älskar att vara där. Myste länge med Cara som håller på att bli riktigt kelig.  

Sista stoppet för idag blev hos The One and Only även kallad Topanga. Vi tog också en tur ute och busade i all snö som kom inatt. Hon blir så exalterad när hon får gasa på så hon slår flera bocksprång i rad. Hon är faktiskt riktigt snabb och taktade hela vägen hem efter att få ha sprungit av sig vilket Topanga bara gör när man ridit ute. Hon älskar det och jag med. Tillsammans blir det som en oslagbar kombo av glädje när vi är ute och busar. 

Nu är jag hemma och ska sova ganska snart så jag sover ikapp lite förlorad tid. Jag har själv läst i skolan att det inte går men en timmes extra sömn brukar ändå vara skönt.