Malin Åkerström

Den 10 Januari flyttade jag hem från Runsten efter över 2 år där. Ett tufft beslut men som ändå var helt rätt även om jag varje dag saknar livet jag hade där och Ghisela!! 

Den 18 januari började jag att plugga på Karolinska Institutet vilket jag inte kan säga är direkt roligt. Men det är nödvändigt för min framtid. Jag vill och måste stå på mina egna ben. Försörja mina egna hästar osv. Det är en utbildning för framtiden och hur tufft det emellan åt än känns så kommer jag inte ge mig. Jag är en tävlingsmänniska och vem ger upp mitt i en bana? Man får bita i det sura äpplet och köra på. Tack och lov så finns mormor! 

Jag hade stora planer för året med framförallt Wicky. Redan den 25 januari fick jag skriva av alla när hon skadade sig. Men i och med hennes flytt en period till Dalarna så fick jag chansen att lära känna Åsa, Ninni och deras fina hästar. Det är de som jag värderar högst detta år och som har gett mig så otroligt mycket glädje. 

Orutinerade Contendra som skulle få hänga på Wicky lite smått fick ta platsen som första tävlingshäst för mig. Hon började året starkt med 10 felfria starter i rad för att sedan framåt maj debutera 130cm felfritt och kvala till 140cm på två starter. Hon tog ett flertal placeringar i 130cm på nationella tävlingar innan ett sommaruppehåll. Fantastiska häst! Tyvärr så sprang hon in i en stolpe i somras i hagen och fick en muskelskada i bogen vilket tog lite tid och hösten leverade inte en lika bra säsong men ändå en helt okej. Hon har bara lämnat en tävling utan pris är 2015. Tyvärr slutade säsongen lite tråkigt med en inte frisk och kry Tendris men efter december månad så lyser hoppet om 2016. 

Topanga har varit min trygghet och hon har som vanligt sett till att jag har fått vinna och plockat topp placeringar. Hon fick åka till Summergames på sundbyholm i somras istället för Contendra och det var en av årets roligaste tävlingar. Den och Gagnef var nog bäst. Hon har sett till att min själ har fyllts på med kärlek, glädje och bus. 

Wicky min otursfågel och mitt lyckopiller har fått mig lyckligast när jag under hösten fick börja att sätta igång henne ännu en gång. Hon står som vanligt för underhållningen och för mig är hon den som ser till att vardagen blir meningsfull och rolig. 

Asta och Princen började som ett extrajobb för mig men nu är de en del av mig. Det har varit många äventyr och lärdomar som jag har fått ut av dessa snabba fyrbenta varelser och deras ägare Agneta. Ett fantastiskt roligt samarbete. 

Året har varit både bra och dåligt. Min mentala bit har varit sämst och jag måste jobba på att bli mentalt starkare. Det har varit svårt att anpassa sig till allt nytt när det inte är vad jag brinner för så starkt. Men jag är ingen mångmiljonär och tyvärr så utvecklas denna sport som jag ägnar mitt liv åt för att gynna alla som är rika och vi fattiga studenter som vill försöka att satsa har inte en chans. Men vet ni, jag kommer aldrig att ge upp eller sluta kämpa för den dagen jag tar mig tillbaka till svenska mästerskap och 150-klasser så kommer jag ha kämpat varje dag för att ta mig dit. Jag kommer ha slitit som ett djur för att få ihop pengar och jag kommer ha tränat på hästar som inte är av den kapacitet som många av de andra har. Min väg kommer att bli lång och krokig men jag kommer aldrig att sluta kämpa. Jag gör dåliga val och kämpar med hästar jag borde byta ut men de är mina bästa vänner och får min vardag meningsfull. För mig är det viktigt att känna att vardagen ger glädje då det är där jag spenderar min mesta tid. 

Slutet på 2015 var en otroligt mörk tid och början av 2016 känns som min värsta mardröm. Jag har förlorat min bästa vän och det är en sorg som kommer att ta tid att bearbeta. Men nu känns det som att 2016 inte kan bli sämre och jag måste blicka framåt. Glädjas åt allt jag fått av Wicky, bära henne med mig och fortsätta kämpa.