Nytt år, nya möjligheter?
Första dagen på nya året men om det betyder nya möjligheter vet jag inte. För mig är möjligheterna samma som förra året och och som vanligt kan jag inte tävla/träna i den omfattning jag vill då det är ekonomisk omöjligt för en fattig student. Men jag är ändå glad och tacksam över möjligheten att ha de hästar jag har och den stöttning jag får av människor runt omkring mig. Det är ovärderligt och så mycket mer värt än alla pengar i världen.
Den där tjejen är lycka för mig<3
Igårkväll hängde jag med Anna förstås men också med mina favoriter Bell, Frida och Oscar + ett gäng andra. Planen var att åka hem runt 01 men eftersom vi hade så kul så kom jag hem strax efter 03. Det var trötta ögonlock när jag 07.00 fodrade hästarna i stallet imorse och fixade där innan jag släppte ut.
Contendra vilar idag så det blev en lugn dag med endast varsin uteritt på Asta och Princen. Men jag umgicks hela eftermiddagen med min Wicky och masserade och ryktade och proppade i henne morötter i mängder. Är man bäst så är man.
Kvällen idag spenderas hemma. Släkten har precis åkt hem efter en trevlig middag för att fira min bror Marcus som fyller 25 år idag. Men också som ett sista avsked med släkten innan han på måndag flyttar till Vietnam. Usch så jag kommer sakna honom. I hela mitt liv har jag sett upp till honom och beundrats av honom. Det kommer kännas så oerhört tomt att inte ha honom på nära håll. Han är en stor förebild i mitt liv och om jag vore hälften så omtänksam som honom så skulle det ändå räcka och bli över. Han är bäst min bror och han betyder så mycket för mig. Jag hoppas att han kommer få det fantastiskt men ändå vill jag att han ska komma hem fortast möjligt. Jag hoppas att vi kommer hålla kontakten bra för utan hans stöd skulle mitt liv inte vara något att hänga i julgranen. Marcus har stöttat mig och hjälpt mig genom livet i alla mina svåraste och mest smärtsamma stunder. Har jag varit skadad och legat på sjukhus så är det han som har suttit vid min sängkant och har jag varit ledsen och gråtit så är det han som har fått mig att le. Han har också alltid varit glad med mig i medgång och frågar alltid hur mina tävlingar går även om hästar aldrig har varit av hans intresse. Jag borde ha visat min tacksamhet mycket mer men jag hoppas att han vet hur mycket jag älskar honom och vilken fantastisk människa han är.