En stor lättnad
Igår skulle jag göra en sista liten övning inför helgens tävlingar med Contendra. Men det blev inte så bra.. Jag har fått order från olika håll att hoppa låga men breda hinder med graman. Contendra är en väldigt försiktig häst vilket gör att hon hoppar väldigt mycket upp i luften och därför lite kort ibland. Det i kombination med att hon lätt blir spänd gör att hennes vanligaste rivningar kommer på bakbommarna på oxrar.
Jag har alltid känt att en graman inte ska hjälpa henne vilket är synd men nu tänkte jag prova och det slutade i katastrof. Contendra hoppade den första breda oxern och rev med frambenen på bakbommen och fick lite panik. Hon kände sig låst och efter det hoppade hon inte ens 80cm. Hon kan vara knäpp och har mycket saker som snurrar i sitt huvud men hon har ALDRIG stannat. Nu kastade hon sig bort från hindren och skenade iväg gång på gång.. Jag gick hem helt förtvivlad och så oerhört uppgiven. Men också besviken för att jag inte lyssnade på min magkänsla som säger att jag inte ska hoppa med graman. Också livrädd att det är något allvarligt fel på henne.
Idag bestämde jag mig för att åka till Vällsta och hoppa lite för att se hur det skulle funka. Hon har inte varit kul hemma den senaste tiden men brukar alltid vara bättre borta. Så var fallet även idag vilket är en stor lättnad. Hon hoppade hinder på 130 och stannade inte även om hon var lite spänd och kanske inte hoppade sitt bästa direkt. Men finare att rida än på länge!! Idag tror jag inte längre att hon har ont, jag tror hon upplevde ett väldigt obehag och blev rädd igår. Hon är så känslig!
Det är i svårare stunder man verkligen inser hur mycket de där djuren betyder och hur mycket man brinner för denna sport. I alla fall så är det så för mig.
Vi åker till Strömsholm i helgen men sänker kraven och målet är att ta sig runt på ett sätt som inte känns hemskt. Usch vad jag hatar mig själv för detta!! Att förstöra min stjärna och älskade tendris är det sista jag vill!