Helgmorgon i stallet
Jag gillar att ha morgonen i stallet och att rida direkt efter att hästarna har ätit. Det är en skön start på dagen. Idag är jag dock på tok för trött men solen skiner så det känns ändå hoppfullt för en bra dag.
Cara tränade i torsdags och jag tycker att hon mer och mer hittar ett fantastiskt språng. Nu orkar hon ju betydligt mer än för ett år sedan. Hon kändes fin hela träningen även om det såklart är mycket att förbättra men det är ju därför vi tränar. Hon ger mig hopp och sätter ljus i min vardag.
Contendra är inne på sin fjärde vecka med longering vilket alltså innebär 4 min i trav. Hon ser fortsatt fin ut och tiden går verkligen så mycket fortare nu när hon får börja jobba lite. Med henne får jag leva här och nu, inte fokusera för mycket på framtiden utan ta en dag i taget. Hon verkar glad över sina få minuter i arbete och sköter sig exemplariskt.
Isa har haft en lugnare vecka, dels pga en tappsko och dels för att hon behöver det. Men pigg det är hon ändå när vi tar våra skogsturer.
Topanga håller på att tappa all sin vinterpäls vilket är bra för då tar det en halv oändlighet att borsta henne. Hon börjar bli riktigt tjock nu och som vanligt ger hon mig allt och lite till när jag är hos henne. Kärleken till henne och det bandet vi delar är helt klart det finaste i mitt liv.
