Älskade Cara
Min fina fantastiska tjej hoppade i torsdags felfritt i 110cm på sundbyholm. Hon kändes så bra och gör som vanligt allt så himla korrekt.
Idag åkte vi tillbaka till sundbyholm efter en turbulent morgon. Jag skulle debutera 120cm på samma bana som jag hoppade 110cm på i torsdags men idag ändrade de bana till den stora banan vilket kändes lite taskigt. De byggde inte ens om banan från 130cm som gick precis innan så det var svårt för en orutinerad Cara. Hindren var väldigt spektakulära mot vad hon är van vid och höjden betydligt högre. Men som hon hoppade. Helt magisk men två bommar föll. Den första för jag inte alls blev klar i tid och den andra för hon tvekade till och tog ett extra steg. Men jag är så nöjd med henne men besviken på omständigheterna. När man lagt upp en plan som känns perfekt men det blir något helt annat... Jag hade försäkrat mig om att 120-klassen skulle gå på den lilla banan när jag efteranmälde till den klassen. Jag valde att starta trots detta och får stå för mitt kast.
Jag hoppas att vi växer ur detta jag och Cara och gör om och gör rätt till nästa gång. Höjden är inga problem. Styrkan och ridbarheten behöver bli bättre men det kommer med tiden. Hon är fortfarande valpig och oerfaren men med ett hjärta av guld. Nu har vi provat att hoppa på hennes max höjd detta år och vet att det är något som vi faktiskt behärskar. Min Cara är min superstar och den bästa häst jag någonsin haft.
