När allting vänds upp och ner
I fredags vändes hela min värld upp och ner. Jag hittade min älskade Topanga liggandes med svårigheter att ta sig upp ute i hagen på kvällen. Hon kunde knappt gå för hon hade så ont i sina ben. Hon fick sova inne och i lördags morse var hon precis lika dålig så snälla Håkan kom ut och tittade på henne. Han konstaterade fång på alla hennes ben. Någonstans där gick luften ur mig. Fy för fång och fy för att min Topanga har det.
Att hon är dräktig gör ju hela fångkarusellen ännu sämre och mer komplicerad då hon inte kan få så mycket och bra smärtstillande. Det kan nämligen skada fölet. Men just nu känns fölet så oviktigt. Topangas välmående är så mycket viktigare.
Att se henne ha så ont känns fruktansvärt, man blir så maktlös. Jag vill byta plats med henne men det kan jag ju inte. Att hon nu ska stå inlåst i en box i vad som liknar en oändlighet känns så orättvist. Min bästa snällaste Topanga som är så god mot allt och alla. Som aldrig vill eller gör någon något illa. Hon som fyller hela mitt hjärta med all gränslös lycka och kärlek. Hon förtjänar inte det här.
Jag gör allt vad jag kan för att underlätta hennes livssituation. Men det är inte tillräckligt. Kyla är bra mot fång och det är smärtlindrande också så jag kyler benen 4 gånger per dag. Eftersom hon är strandsatt i sin Box så är det svårt att kyla med vatten men eftersom hon är världens snällaste häst så går det att sätta ner fötterna i hinkar med vatten. Däremellan sätter jag på kyllera, ice gel eller något annat kylande preparat. Hon verkar bättre nu och det måste bara gå vägen. Hon är ju min andra halva. Min stora kärlek och min allra bästa bästa vän.
