Malin Åkerström

Idag känns studentlivet inte alls speciellt glamoröst då dagen började med att jag fick stå ute i ca 1h i väntan på att ett tåg skulle komma.. Ca 6 tåg blev inställda.. Under mitt lite mer än 1,5 år som student kan jag nog räkna på en hand vilka veckor där inte tågen har strulat. Jag pendlar nästan 2h enkel väg och blir därför ofta utsatt så fort det är någon liten störning i kollektivtrafiken. Det är jobbigt att man innan tentor nästan måste ha en timmes marginal för att vara säker på att kunna komma fram. Det är också jobbigt när man ska jobba efter skolan en fast tid men inte hinner fram på grund av tågen. Idag har jag en viktig skoldag framför mig och jag kommer missa en del på grund av tågen.. Det är heller inte möjligt att åka från norr till söder om stan i rusning med bil och ekonomiskt är det inte hållbart.

Jag gillar min skola och jag trivs väldigt bra på min utbildning. Klassen är bra och många kurser är roliga och intressanta. En del är intensiva och en del är lugna. En del är långa och en del är korta vilket gör att det blir mer intressant för allt är så olikt varandra. Jag trivs med att plugga och friheten det ger. Även om det under de intensiva perioderna kan kännas tungt att hinna med så älskar jag känslan när man klarar de perioderna också. Jag har gett mig in i leken och jag får leken tåla liksom. Jag vägrar att inte klara en tenta och har därför också klarat samtliga hittills. På något sätt gillar jag de intensiva lite tyngre kurserna bäst. Där det är svårt och mycket att förstå. När man väl kommer på hur saker och ting fungerar så blir det ju så kul. Ibland vill jag pausa min studenttid för halva utbildningen har verkligen sprungit förbi.

Ekonomiskt är det ofta tufft som student. Men jag tycker att jag klarar mig bra. Jag älskar att jobba och tjäna mina egna pengar. Att göra budgetar och få det att gå runt med 2,5 häst att försörja. Det är tajt många gånger men trots en hel del oförberedde kostnader så har jag alltid sådana marginaler så det går runt i alla fall. Det blir långa dagar för att kombinera skola, jobb och fritid där jag rider mina egna hästar men jag trivs med det. Jag älskar känslan när en fullspäckad dag går mot sitt slut. Det är lite som att lägga ett pussel men allt som är en utmaning motiverar mig bara ännu mer. Jag har också haft möjlighet att jobba på jobb som jag älskar och som jag har lagt hela min själ i.

Att jag kan fortsätta tävla mycket och vara borta en hel del helger gör att allt egentligen blir väldigt komplett. Jag får in allt och lite till i min vardag och jag älskar det. Min utbildning är ju en investering i min framtid. En dag som denna när jag arg som ett bi står ute en kylig morgon och väntar på de där dumma tågen är det viktigt att komma ihåg att mitt liv innehåller så mycket och så mycket bra. Då har jag inte ens nämnt min fantastiska familj som ständigt är närvarande och engagerade. Mina fina vänner som fyller mitt liv med glädje och alla andra människor som gör allt möjligt för mig. Men lite kan jag inte låta bli att hata tågen i alla fall!

Efter en lugnare gårdag känner jag mig lite piggare än tidigare veckodagar denna vecka. Idag ska vi få veta vart vi kommer att tillbringa våra 10 praktikveckor i höst, det ska bli spännande att se.

Igår hade vi en kort skoldag men en bra skoldag. Vi var på ett studiebesök i stan och hade föreläsningar där.

Jag hade bara mina hästar att rida på eftermiddagen igår. Cara red jag ut på tillsammans med Sofia och Diva red jag ut själv på. Cara reds även ut i måndags tillsammans med Hanna som har flyttat till vårat grannstall. I måndags var Cara nästan galen och for omkring och bockade som hon verkligen aldrig har gjort förut men igår var hon sitt vanliga snälla jag igen. Diva joggades bara i måndags men igår fick jag rida desto mer. Hon har lätt för att spänna sig vilket hon aldrig hade förut men det blir bättre och bättre. Hon har så mycket energi så igår fick hon galoppera en del. Fin blev hon!

Idag är det en vecka kvar tills Contendras nästa återbesök. Aldrig har 2 månader känts så långa. Det hade kunnat vara ett halvår sen vi var där sist.. Jag tror inte vi kommer få så mycket till besked denna gång heller utan order om ännu mer väntan och längtan till en frisk Tendra. Men som tidigare sagt så lyser hoppet för tillfället och då känns allt betydligt bättre och man slipper ligga sömnlös nätterna innan besöket av nervositet. Men som jag längtar till att få henne tillbaka, till att få ta henne med på tävling och träning igen.

Topanga lyser upp mina dagar som den solstråle hon är. En stund hos henne kan få vilka tårar som helst att försvinna och hon kan få den argaste människa att le och skratta igen. Hon är meningen med allt och hon är min allra bästa vän.

Efter en händelserik och rolig helg så känns måndag morgon så tråkigt. Vi har redovisningar första timmarna också så man måste vara redo i Hjärnkontoret redan från start.

Hur som helst så har denna helg innehållit både jobb och tävling. I lördags började jag dagen med morgonfodring och utsläpp och Topanga mys innan jag jobbade på Bros åringsauktion 9-13. Vi hade 11 åringar med oss och 10 blev sålda. Pappa kom dit med Diva vid 13 och jag tog då Diva och åkte vidare mot Sundbyholm där två dagars tävlande väntade. Åsa kom dit med Virus också. Virus hoppade super i sin inledande 130-klass och debuterade 135cm med endast en bom i backen som var mitt fel men han visade verkligen på mod och kapacitet i lite större klasser. Så duktig!! Så kul att han är på G upp i klasserna och han hoppar som vanligt stabilt och gör aldrig några katastrof-rundor.

Diva inledde med en 140-klass och hoppade magiskt men med två bommar ner. Men vad gör det när känslan är grym!? Igår gick hon 135cm och var lika fin då men turen är inte riktigt med oss och två bommar rullade ner. Känslan är bäst och det är så oerhört små marginaler. Jag är besviken på resultatet men som mamma sa till mig så spelar det väl ingen roll om känslan är bra. Att vara felfri är ju alltid det man strävar efter men ibland kan man ju vara felfri med mycket tur och en sämre känsla. Diva är hur som helst världens bästa lilla häst.

Igår red jag 3 hästar på jobbet när jag kom hem och landade hemma sent = trött idag men hoppas på att dagen går smärtfritt ändå!

Idag har jag insett att jag inte är någon superman alls.. Idag var en dag då det inte fanns utrymme med strultid över huvudtaget. Lång skoldag, jobb på både vällsta och i Brottby samt fixa mina hästar stod på dagsschemat. Tåget på vägen hem från skolan strulade och samtliga passagerare fick kliva av vid en station där jag inte alls skulle gå av.. När runt 1000 människor ska ta sig därifrån på alternativa sätt skapar det ett kaos. Mitt i allt kaos ringer Agneta och räddar mig ur knipan och plockar upp mig. Dagens hjälte och räddare i nöden kan man säga. Så tacksam över det samtidigt som jag är så bitter på dessa tåg som fortsätter att krångla vecka in och vecka ut.

Hur som helst så vilade mina hästar idag vilket var tur då jag tog in de närmare 22. Men nöjda och glada var de alla tre. Dagens andra hästar gick fint så det var tur när jag har känt mig arg över dessa kommunala färdmedel i flera timmar. Lite gladare är jag nu i alla fall.

Igår trimmade jag på Diva, red 4 hästar på jobbet och red ut på Cara. Diva fortsätter att leverera bättre och bättre pass. En klippning inför helgen fick hon också. Cara var så pigg ute men inte bråkig som hon har varit på senaste tiden när jag har ridit ut själv. Lite ofokuserad och outtröttligt pigg men passet blev bra och jag är supernöjd över resultatet. Mycket galopp blev det, kanske något mer än önskat men som sagt så fanns det en hel del energi i henne så det var nog bara bra att hon fick springa av sig.

Dagens stora minus är att jag inte hann förbi Topanga vilket nu innebär att jag ligger i min säng med skuldkänslor och inte kan sova.. Jag vet att hon kollas igenom dagligen men jag känner att jag sviker henne om jag inte är där och skämmer bort henne. Jag vet att hon är en häst men jag är ändå rädd att hon känner sig ensam och bortglömd. Besviken på mig själv är jag över detta.. Jag borde ha planerat bättre och jag borde lägga in strultid i mina dagsscheman så det finns utrymme för sådant som bråkiga tåg men ibland räcker liksom inte dygnets timmar till för strultid heller..

Nu är vi i alla fall nära helg och tävling vilket äger!!

Typiskt att det bara är tisdag idag när jag längtar mer än mest till helgens tävlingar. Men snart är det onsdag och en dag närmare.

Igår hade jag ett körigt schema med 8 hästar att rida och Topanga att fixa. Jag började med 5 hästar på jobbet för att sedan rida 2 stycken på mitt "gamla" jobb på Vällsta. Plånboken kommer att tacka mig senare även om mina ben inte känner samma tacksamhet idag. 4 hästar cantrande jag i galoppsadel så nog har benen fått sig en rejäl omgång. Jag avslutade med ett intervallpass med Diva ute på fälten också. Hon fick sprätta på lite och var så pigg och glad.

Idag har jag haft en längre dag i skolan så Hjärnkontoret är inte på topp såhär framåt kvällskvisten. Men jag har haft ett bra pass med Cara. Vi hoppade en 5,5a och det gick verkligen inte perfekt. Men det som gick mindre bra i början blev väldigt bra i slutet. Jag är väldigt nöjd med Cara och utvecklingen genom passet. Tänk att vi har så många roliga år framför oss. Att detta bara är början liksom. Det värmer i själen att tänka på vad vi har framför oss men också att tänka tillbaka på allt hon har låtit mig uppleva sen hon i januari kom hit. Nu har vi en träningsperiod och hur den kommer se ut kan jag inte svara på då det beror på hennes dagsform och hur hon vill ha sina återhämtningsperioder. Men vi ska försöka galoppera ordentligt på fälten en gång i veckan och göra ngt med hinder en gång i veckan. Jag är så taggad på det. Cara står just nu och sover med hängande läpp och verkar inte tycka som jag..

Jag har bara ridit Cara idag men segat med ryktning och pyssel med Contendra så jag är ändå kvar i stallet och ska strax fodra och åka hem. Men det är så mysigt här med mina tjejer så jag skulle kunna stanna några timmar till.

Helgen har som vanligt seglat förbi i en väldig fart men någon söndagsångest finns ändå inte hos mig då jag inte behöver åka in till skolan imorgon, yeey! Jag och mamma fastnade nu på kvällen med att leta namn till vårt kanske kommande föl (som kanske inte ens finns kvar). Vi hoppas så innerligt att det blir ett föl och så länge man är lyckligt ovetande så kan man ju alltid drömma att turen vill vara med oss denna gång. Eftersom vi letade och drömde oss fram i tiden så sprang liksom tiden iväg och nu är klockan efter midnatt = att jag fortfarande är vaken är ett under.

Igår red jag 3 hästar på jobbet, två hästar på Vällsta, Marias ena unghäst när jag ändå var och tog hand om Topanga och sen allra bästa Diva. Tror inte jag gjorde mycket mer än så. Jag försökte sova tidigt på kvällen då denna dag började tidigt.

Imorse fodrade jag mitt stall en stund före 07 för att hinna släppa ut och så innan jag började jobba vid 08. På jobbet blev jag kvar till klockan 14 och då åkte jag och red ut på Cara tillsammans med Sofia och Carola. Cara var fantastisk!! Vi lät hästarna sprätta på lite i galoppen och känslan på Cara är magisk. Hon är en dröm dagar som dessa!

Efter det åkte jag och plockade upp min fina vän Tova som följde med mig tillbaka till jobbet för insläpp och sedan till mitt stall igen där jag trimmade på ytterligare en magisk häst, Diva! Vi mockade, fixade och tog in hästarna innan vi åkte och åt middag. Efter middagen åkte vi och skämde bort Topanga med morötter innan Tova åkte hem till sig och jag hem till mig. I samma veva var helgen också slut. Fylld med energi i själen efter en dag med Tova och fantastiska hästar är jag allt denna söndagskväll.

Hon nedan på bilden som heter Cara är jag vansinnigt lycklig över idag👇🏼

Yeey finally helg!! Gårdagens hoppning för Lotta med Diva lättade helt klart upp den gråa tonen som lagt beslag på mitt liv. Träningen var superbra och Diva ännu bättre. Vi har såklart en mängd saker att jobba med men hon är ändå bäst i mina ögon och hon sprider så enormt mycket glädje. Nu längtar jag ihjäl mig till nästa helgs tävling.

Idag var jag i skolan innan jag åkte förbi Topanga som nu har flyttat hem till Maria där hon ska stanna tills strax innan fölet ska komma (om fölis finns kvar). Sen åkte jag till mina hästar som Hovis skodde och när jag inte fixade med hästar till honom och in och ut så red jag ut på Cara och Diva. Cara kan vi dra ett streck över idag och jag tror att min hovslagare kände likadant för fy satan vilken fel sida hon måste ha vaknat på. Men trots det så fick jag någorlunda ordning på skritt och trav, galopp var det inte tal om idag. Diva kändes däremot fin trots ett lättare joggingpass.

Jag åkte sen till jobbet och red två hästar där innan jag åkte tillbaka till mina hästar för insläpp och kvällsfodring.

Nu ska jag sova och invänta en jobbhelg men det ska bli kul!

Näst sista skoldagen för denna vecka är på ingång. Men ändå känns helgen så långt borta. Det är så tråkigt att det är så lång tid kvar tills nästa sommar... Min sommar var ju så bra, livet ägde ju så många gånger. Det känns som att en grå ton har lagt sig över mitt liv för tillfället. Men det blir nog bättre när jag kommit in i det här med långa resor, föreläsningar, uppgifter och tentor igen.

Igår var jag och Cara ute och busade med Sofia och Carola. Vi susade fram över ängarna lite lagom kravlöst för att bara känna glädje alla fyra för en stund och vi lyckades bra.

Diva var ute och försökte busa i tisdags men hon fick allt vara lite mer på plats eftersom hon trots allt är en stor tjej. Faktiskt dubbelt så gammal som Cara.

Topanga åker jag förbi mer eller mindre varje dag även om hon redan blir visiterad och kollad dagligen. Men jag vill ju ge henne så mycket godis som hon orkar äta och så mycket kärlek som det går. Jag vill göra henne så lycklig som jag kan. Skräcken är ju ifall hon skulle känna sig ensam och bortglömd.

Ikväll är det säsongens första hoppträning för Lotta och det har jag längtat efter hela veckan. Det blir Diva som ska få hoppas igenom lite inför nästa helgs tävling då hon ska få hoppa lite större igen. Jag får nypa mig i armen över tacksamheten över att Diva är hos mig. Hon kom verkligen när jag mest behövde henne och hon fyller mitt liv med oersättlig glädje.

Denna måndag är helt klart av en sämre sort. Ösregn, skolstart, p-böter och försenade pendeltåg.. Välkommen tillbaka till verkligheten liksom. Min skoldag kändes lång trots att jag gick hem redan efter en timme och skolkade alltså hela eftermiddagen. Fyra timmars pendlande gör att det känns betydligt längre. Hur som helst så är det dåligt att skolka redan första dagen på terminen men Håkan kom för att titta på Contendra och hon är såklart högre prioriterad eftersom hon är min finaste ägodel.

I helgen har jag jobbat båda dagarna och spenderat så många timmar jag kunnat med alla mina 4 prinsessor. Allt för att känna friheten in i det sista liksom.

Diva är en dröm at the moment. Hon är så fin att rida och det är något som verkligen har landat väldigt rätt. Hon går att arbete med på ett sätt som absolut inte gick förut.

Cara hade jag ett superbra pass på idag. Igår också faktiskt även om jag då red lite kortare nere på fältet. Idag tog vi tag i de där galoppfattningarna som varken är graciösa eller snygga. Men vi har påbörjat arbetet och hon känns super i allt annat.

Jag red ett par hästar på jobbet idag också men var trots det klar rekord tidigt, redan strax efter klockan 20. Att ha hästarna lite mer samlad sparar mer tid än jag trott.

Hon på bilden, min mörka stora fina älskade Contendra gör att mina känslor slits mellan hopp och förtvivlan men just nu pågår hopp och det gör mig till en så mycket lyckligare människa.

Alltså livet känns så komplett när jag är hos min lurviga och långhåriga häst med en man lång som jag vet inte vad. Hon får mig verkligen att känna genuin glädje. En stund hos henne kan lysa upp vilket mörker som helst. Hon gör världen till en så mycket bättre plats och kärleken till henne är verkligen gränslös. Allt, precis allt betyder hon för mig. Hon är en på miljonen min Topanga <3

Gårdagen i Skövde blev inte som tänkt men ändå så bra. Det var en lång väntan och en massa promenader och gräsätande innan det var dags för Cara att hoppa vid 18.30. Cara kändes återigen super. Jag försökte sätta ihop henne lite mer på framhoppningen vilket gjorde att hon försökte hoppa hinderstöden ut och av allt tryck så sparkade hon bakut och for omkring. Inne på banan ändrade jag ridning till hinder 2 från framhoppningens ridning och red iväg henne när hon själv sprang i korsgalopp = ett ner. Men sen drog jag mig själv i kragen och allt annat stämde så bra. Hon kändes lydig, avspänd, spänstig, finaste i världen och bäst. Men så sur jag är över mitt nedslag.. Det var verkligen mitt nedslag inte Caras. Cara var felfri men jag gjorde en miss jag inte ska göra. Jag vill göra om och göra rätt även om jag är så nöjd med Cara.

Innan jag åkte hit så tänkte jag att jag skulle hoppa en klass på lördag oavsett om det skulle bli final eller inte men igår när jag red ut från banan så kände jag bara att nej Cara har gjort denna tävling så bra. En klass till behövs inte. Hon är 4år och jag vill inte hoppa en klass bara för att det är kul. Det måste finnas ett syfte med det eftersom hon är så ung. Cara har hoppat felfritt i 100cm på alla hennes tävlingar. Hon har varit på lite större tävlingsplatser och rutinen av den klassen behöver hon inte riktigt. Självklart är all rutin bra men från denna tävling har hon redan fått bra rutin och hoppar jag inte mer så vet jag med säkerhet att hon åker hem med bra rundor i ryggen och känslan av att hon inte behövt hoppa då hon varit trött utan pigg och glad. Det känns viktigt för mig då Cara ska matchas för framtiden. Jag ska nu träna en period och så får vi se om hon kommer starta så mycket mer i år. Hon är valpig och gänglig i kroppen och behöver bli stark. Att hoppa banor kan hon utan problem oavsett hindertyper och atmosfär. Nu ska vi fokusera på styrka och ridbarhet en period och bygga upp henne inför nästa år. Jag älskar att jobba med denna häst och varje gång jag styr henne mot ett hinder så känner jag ren glädje. Hon är fantastisk!

Igår kväll anlände jag och Cara till grevagården och Champion of the youngsters. Innan avfärd fixades den häst som finns kvar på Vällsta och tre hästar på nya jobbet. Sen såklart Contendra och Diva förstås.

Jag och Cara är forever alone här men det är mysigt. Jag sover i b-kortslastbilen precis utanför stallet. Så det är nästan som att vi sover tillsammans jag och Cara. Det är rena semestern att vara här med endast en häst. Cara uppför sig som en världsvan superstjärna borta också. Vi ska ha så mycket kvalitetstid hela veckan och hon ska skämmas bort med en massa godis för att hon är så bra och duktig.

Idag har vi hoppat kval 1, ätit en massa gräs, promenerat och myst så mycket vi orkar. Till det roliga så hoppade hon en felfri runda och fick en sådan där fin rosa och glittrig rosett. Hon hoppade många riktigt bra språng och även om hon var lite vild mellan varven så fick vi in våra galoppsprång där vi skulle. Bäst är hon som efter hoppvila i ca 6 veckor hoppar allt som om hon aldrig gjort annat. Hon är en dröm!

Dagarna seglar förbi och är fullspäckade från morgon till kväll. Igår hade jag morgonen i mitt stall och klockan 8 var jag på jobbet för att fixa morgonen där + rida ett par hästar. Jag har ett nytt ridjobb i ett annat stall med galopphästar där jag nu efter 12 jobbade dagar trivs väldigt bra. Människorna är hur snälla som helst och jobbet är grymt. Som extra plus vann faktiskt en av hästarna som jag red hela förra veckan i Göteborg igår och en annan kom 2a.

Jag klämde in att åka och hämta ett lass Hö med mamma runt lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet för att ta in alla hästar igen.

Kvällen spenderade jag på ridbanan med
Cara och Diva och båda kändes bra. Cara börjar varva ner igen. Contendra hade jag mitt vanliga kvällsmys med då vi kliar, masserar och borstar.

Idag jobbade jag en sväng både på nya jobbet och på Vällsta. Jag red ut på finaste Diva, fixade mitt stall, var hos Topanga, städade hos mormor, hämtade Emmas b-kortslastbil som jag och Cara får låna i veckan och nu har jag packat och tvättat en del. Emma skulle åkt med till youngsters med sin ena 6-åring men sen insåg hon att hon inte var kvalad så jag och Cara får ta en egen roadtrip till Skövde och Champion of the youngsters. Vi åker redan imorgon!

Om ni bara visste hur bra livet känns när jag får spendera en stund med min svarta prinsessa.

Gårdagen blev riktigt bra trots att den var fylld till bredden med aktiviteter. Jag började med jobb för att sedan åka och mocka åt mina hästar innan jag åkte till nästa jobb. Som tur är var det bara ett par timmar per jobb-ställe. Jag var tvungen att åka förbi Topanga också då jag hade drömt en mardröm om henne så jag ville se att hon var okej. Lerig från topp till tå var hon men välmående. Efter Topanga återvände jag till mina hästar för att fixa klart det sista innan en snabbdusch väntade. Avfärd till landet blev strax efter 15!

Kvällen spenderades på landet med massa kompisar både hemifrån och därifrån för att avverka den årliga kräftskivan. Min fantastiska vän Bell har styrt och fixat allt så det var i princip bara att åka dit. Kvällen blev lyckad och eftersom vi hade kul så gick jag och la mig halv 4 inatt eller imorse.. Det känns nu då vi gick upp rätt tidigt imorse också. Vi åt frukost på bryggan och städade innan vi sedan rullade hemåt igen.

Denna dag bjöd sen på eftermiddags jobb innan mitt stall väntade. Jag red ut på både Diva och Cara. Diva var amazing, verkligen helt fantastisk. Jag red ett extra varv på fältet bara för att jag satt där som på små rosa moln för hon var så perfekt. Torsdagens kämpiga men nyttiga pass gav kanske resultat!? Tyvärr gjorde det inte det för Cara.. Hon är svår just nu och ville mest springa i balanstrav med huvudet i mitt huvud och vara spänd som en stålfjäder. Hon låtsas att allt är läskigt och kräver ett tålamod som heter duga. Men skam den som ger sig för hon gav också fantastiska inslag och mina skritt-trav övergångar satt riktigt bra. Vi tränar i princip dagligen dessa övergångar för när de sitter till 100% kunna gå vidare och fokusera mer på galopp övergångarna. Imorgon ska jag hoppa småskutt och prova en annan martingal så kanske vi blir redo till Champion of the Youngsters trots allt.

Nu måste jag sova då jag morgonfodrar imorgon och jobbar sen morgon.

Efter några långa dagar så känner jag mig helt död. Klockan är nu 21.32 och jag är precis klar med ett kämpigt pass med Diva men som var nyttigt och det avslutade bra. Hon är ganska svår den där lilla bruna hästen. Men hon är förlåten för allt i några dagar efter hennes grymma 130cm igår på sundbyholm med ett ner i omhoppningen. Känslan var grym och hon med!

Igår hann jag jobba 4h innan avfärd mot sundbyholm och idag jobbade jag 4h imorse innan jag begav mig söder om stan för att hoppa en av Christophers unghästar på Runsten. Vi åt en sen lunch där mamma och jag innan vi rullade hemåt igen. Med hem hade vi även Maria och Pysen som varit där på läger.

Väl hemma var det dags för Caras genrep inför Champion of the youngsters nästa vecka. Det gick så dåligt då Cara var helt galen idag. Hon har börjat få sitt superfoder igen och sist var reaktionen likadan.. Det tog 40 min innan jag ens kunde galoppera... Men hon avslutade med 4 bra språng så lite nöjd är jag med skitungen.

Nu ska jag packa Hö och fodra innan jag åker hem. Imorgon är schemat fullspäckat igen! Hoppas på snälla hästar så det går smidigt ändå!

Dagarna rullar på utan att vara varken riktigt bra eller dåliga. De är ganska lika varandra då jag jobbar i princip varje dag men eftersom det inte är så många timmar per gång så är det bara bra.

Idag följde mamma med till prinsessan. Vi provade ett nytt täcke som hon har fått och proppade i henne en massa morötter. Det känns så konstigt att hon efter över 7 år hos mig ska vila under en så lång tid. Det är verkligen en pusselbit som fattas i mitt liv när våra skogsturer inte existerar. Men efter en stund hos henne och några pussar senare så känner jag mig så bra. Hon fyller mitt hjärta med så mycket glädje och kärlek.

Eftermiddagen och kvällen spenderade jag hos mina andra 3 prinsessor. Diva trimmades inför morgondagens tävling och jag har försökt få bort lite energi som det finns så det räcker och blir över av.

Cara red jag ut på och hon var ganska fjompig. Vet inte om det finns ett ord som på riktigt heter så!? Men det passar ändå in bra på hur hon var. Hon var lite stökig att rida ut på hemma innan sommaren men är varken dum eller tjurig. Hon har bara ganska mycket attityd. Idag hittade jag ett sätt som gjorde att jag kom dit jag ville utan att behöva rida ett sådant där gaffeltruckpass. Hon kan under ett och samma ridpass bjuda på en fantastisk känsla där man blir lycklig i hela själen över att denna fantastiska häst är min men hon kan också bjuda på frustration då hon kan "vimsa" omkring och vägra fokusera på mig. Hon kan också vara explosiv och envis men allt detta gör henne till en häst jag älskar att jobba med. Hon blir aldrig tråkig och bjuder varje dag på riktigt fina stunder. Det finns så mycket kvalitéer i henne som jag hoppas med tiden och mycket träning kommer visa sig.

Diva står nybadad i sin box och med alla sina saker putsade och packade. Imorgon runt lunch rullar vi mot sundbyholm för att hoppa en 130cm. Skönt att ha allt packat och klart då jag jobbar på förmiddagen!

Min måndag har varit ganska bra. När man har sommarlov är alla dagar som fredag liksom även om jag har jobbat dubbelt idag. Efter mina räkningar på helt galet mycket pengar som jag betalade igår så gäller det att jobba in varenda slant som går.

Gårdagen och dagen har varit ganska lika. Jag har börjat båda dagarna med morgonfodring i stallet för att sedan jobba. Igår flyttade vi Topanga efter jobbet och idag åkte jag till henne för att mysa och ge morötter i mängder efter jobbet. Idag jobbade jag eftermiddag också och fixade Dockan åt mamma innan jag åkte till mina hästar för att rida.

Igår hoppade jag igenom en serie med Diva och Cara och båda gick så bra. Första gången Cara gör ngt med hinder sen Falsterbo och bara att galoppera över en bom ger en fantastisk känsla på henne. Idag red jag Diva på fältet och försökte galoppera bort lite energi som hon samlat på sig. Härliga lilla häst alltså vad jag gillar henne!

Det är så tomt utan Contendra i träning och jag längtar så efter att få sätta mig på henne igen.. Men vi borstar och myser så mycket vi orkar.

Kolla nedan på livets kärlek!! Hon är så älskad och en stund med henne kan fylla en hel dag med glädje och energi.

Börjar man i tid så hinner man med mycket en helt vanlig lördag. Jag började med jobb imorse följt av stallfix hos mina prinsessor. Sen rullade jag till Borlänge för tävling med Virus. Nu är jag hemma igen och ska så snart jag har skrivit klart detta stänga mina ögon för natten.

Virus och jag hade en stolpe ut dag. Efter förra veckans grymma tävling med honom så var vi helt enkelt inte lika bra. Vi fick 4 fel i 130cm vilket inte alls är dåligt men lite tråkigt är det allt när man är en tävlingsmänniska som jag. Virus visar återigen att han gör dessa klasser på en jämn och hög nivå. Han är en tapper kämpe med hjärtat större än det största. Att rida åt en hästägare som Åsa är det bästa tänkbara. Hon är precis så som man drömmer om att hästägare ska vara. Sen att Virus har en fantastisk fan-club med sig som stöttar och hejar gör tävlingsdagarna så mycket roligare.

Igår blev min dag också fylld med aktiviteter från 06 då jag åkte hemifrån till 23 då jag landade hemma. Jag hann köra dubbla vändor till och från landet, jobba och avslutade med stallfix och trimning på Diva och Cara. Båda hästarna kändes bra även om jag fick jobba lite för att fånga deras fokus. Första dagen hemma på två månader var spännande tyckte Cara och Diva har nu flyttat till mitt stall så allt var nytt. Topanga är kvar där också så just nu har jag alla mina prinsessor samlade. Tyvärr bara i 1,5 dygn för imorgon flyttar livets kärlek.. Inte långt men till en lösdrift.

Sista natten i paradiset är på ingång.. Det känns så sorgligt och så tråkigt att vi flyttar hem imorgon. Hem till vardagen som inte är i närheten av så bra som livet här ute. Jag känner mig så nere över att min efterlängtade sommar snart är över..

Denna vecka har jag åkt fram och tillbaka mellan landet och hemma varje dag för jobb och andra besök här och var. Igår lämnade jag landet vid 06 och imorse vid 05 så jag är lagom trött då jag inte sovit så mycket. När jag återvände hit framåt eftermiddagen så slocknade jag totalt i soffan i 1,5 timme. Mamma gjorde detsamma i den andra soffan. Vi vaknade sedan av ett ryck då vi skulle hinna rida innan middagen.

Diva rids på som vanligt och känns super. Cara har jag ridit måndag och onsdag denna vecka ännu så länge. Hon känns precis som när jag slutade innan vilan men ngt mindre lydig bara. Men det är så kul att jobba med henne. Hon är verkligen en fantastiskt rolig individ.

Nu ska jag försöka sova tidigt då avfärd blir vid 06 imorgon igen för att hinna köra hem två hästar innan jag ska jobba och sedan åka tillbaka för att hämta de två sista hästarna. Ponnysarna hann jag köra hem innan jobbet imorse.