Malin Åkerström

Torsdag

Publicerad 2017-08-31 22:41:52 i Allmänt,

Jag är precis nerbäddad i sängen bredvid Tequila som ständigt finns vid min sida. Lite skönhetssömn inför morgondagens tävling står på agendan. Jag är så himla laddad och taggad. Det ska bli så roligt att både hoppa Chalexi, Vera och Virus.

Vera står nybadad i stallet bredvid sin nya granne som inte är vilket granne som helst utan min Isa. Hon har flyttat till mitt stall för ett tag framöver och det känns så skönt att ha alla 5 hästar på samma ställe. Det har liksom aldrig hänt förut. För Isa som har en lång konvalescens framför sig (och bakom sig) är detta perfekt. Hon ska få strosa runt i hagen hela dagarna och det är en väldigt lugn och trivsam miljö. Jag hoppas att hon ska trivas där lika bra som jag gör.

Idag kom Amys boll från Holland på posten. Såklart att hon måste få en present när hon igår tog sin livs första spruta utan att säga ett ord liksom. Lite läskig och lite spännande är bollen i nuläget men jag tror att de kommer att bli vänner på sikt. Älskade lilla Amy, hon gör mitt liv till en bättre plats.

Skolan rullar på och hästarna tränas på. Vardagen är tillbaka och jag trivs ändå med den. Efter denna sommar är allt vad självförtroende och självkänsla som bortblåst. Men jag försöker att hitta tillbaka till den jag var för flera år sedan. En obekymrad, glad och energifylld person.

Kommentarer (0)

Första skoldagen

Publicerad 2017-08-28 08:26:27 i Allmänt,

Idag sitter jag återigen på pendeln påväg till skolan för första skoldagen på nästan 3 månader. Sommaren är officiellt över. Jag börjar min sista termin på arbetsterapeututbildningen och de vanliga rutinerna är tillbaka igen. Att tre månader kan gå så fort men ändå vara så händelserika är fascinerande.

Min sommar började tungt, blev ljusare, blev tung igen osv. Den har tagit med mig på en tids berg och dalbana. Mycket vill jag bara förtränga och aldrig mer bry mig om medan andra saker vill jag hålla hårt inom mig i resten av mitt liv. Det värsta var att förlora den individ som var allt jag ägde och hade. Min Contendra som var så mycket mer än bara en häst. När man är på botten av sitt eget liv så träder vänner fram, vänner som tillsammans har kämpat med mig för min skull. Det är ovärderlig att ha så fina vänner och jag skulle inte ens vara en människa om de inte fanns.

Men denna sommar har också förverkligat en av mina högsta drömmar. Min Topanga som är den största kärleken i mitt liv gav mig fantastiska Amy. Kärleken och känslorna över dessa två går inte att beskriva med ord. Det är kärlek utan gränser. Det är kärlek så stark och det är så ofantligt mycket glädje. De förgyller verkligen alla mina dagar. Men det har verkligen varit hårt slit för att genomföra detta tillsammans med Topanga. Mellan mars och juni när Topanga som var som mest sjuk krävdes det att jag var där 4 gånger om dagen. Jag började vid 06 på morgonen och sista passet brukade bli mellan 22-23. Sömntimmarna blev få, dagarna blev fullspäckade. Men vad glad jag är över att det gick vägen. Över att vi står här idag med en fullt frisk Amy och att Topanga har en livsgnista så starkt lysande igen. Hoppet var litet och det såg stundtals riktigt mörkt ut men den där svarta hästen är en krigare utan dess like.

Amy är inte den enda som tillkom i mitt liv denna sommar utan även Vera. Hon har varit ett riktigt projekt och timmarna för att vinna hennes förtroende har varit många. Men när jag styr in henne på en tävlingsbana eller vänder henne upp mot ett hinder så känner jag mig som hemma. Hon är verkligen en perfekt häst för mig. Det är en fantastisk liten häst. En häst som sprider så mycket glädje. Jag är lyckligt lottad som får förvalta henne.

Att sommaren nu är över känns så sorgligt, livet ute i paradiset på landet får vänta ett år tills nästa gång. Men jag vill tacka alla som stöttat, hejat och funnits där för mig under dessa tre månader i både med och motgång.

Kommentarer (2)

På hemmaplan

Publicerad 2017-08-21 22:43:42 i Allmänt,

Förra helgen flyttade cirkus Åkerström hem från landet med hela vår djurpark. Det blev några vändor med framförallt hästar innan alla var på plats här hemma. En och annan bil hann kollapsa på vägen också, men det hör till och är inget ovanligt när vi lämnar landet för säsongen.

Här hemma har det gått i ett och nu har redan en vecka passerat sedan hemflyttningen. Jag, Vera och Cara har hängt på Runstens tävlingar sedan i onsdags. Vera har hoppat 3st 120-klasser med 1, 0 och 4 fel. Hon har känts helt magisk och vi börjar verkligen att hitta varandra. Min ridning har känts bra också och jag är så enormt glad över fina fina Vera och den känsla hon ger. Cara inledde tävlingarna med att hoppa två tuffa 5års kval i 120cm där hon kändes som en på miljonen men jag tabbade mig så ett ner i vardera. Vi avslutade helgen med en 110 där min ridning var under all kritik. Ett ner och återigen en fantastisk Cara som förtjänar så mycket bättre än vad jag har gett henne i helgen. Hon är det bästa jag har suttit på och jag älskar henne så mycket. Jag måste lära mig att rida henne bättre, det bara är så! Jag fick även hoppa Marias fina 4-åring Chalexi som är helt perfekt och så duktig. Ett ner i hennes först klass och felfri den andra. Jag är så tacksam över förtroendet att få lotsa runt henne, magisk häst! Helgen var även utöver tävlandet grym tillsammans med världens bästa Jenny.

Annars jobbar jag för fullt här hemma både med galopphästarna och som arbetsterapeut. Jag mår alltid bättre av att ha mycket att göra så det är bara bra.

Amy och Topanga bor nu i stallet hos mina hästar. Det är toppen och Topanga trivs så bra just nu. Att se henne lycklig är det bästa jag vet. Hela min själ blir varm och lycklig av det. Amy är busig men också världens goaste. Hon kommer när jag ropar, vi springer och leker och hon sover i mitt knä. Det går inte ens att sätta ord på känslorna över henne. Det är bara helt underbart och fantastiskt att få dela varje dag med henne.

Kommentarer (0)

Sista veckan

Publicerad 2017-08-09 19:59:32 i Allmänt,

Sportriders var en trevlig tävling och min bästa Cara hoppade verkligen amazing i både 110 och 120cm. Två bra rundor på kontot men med 4 fel. Rev samma hinder i båda klasserna pga samma miss av mig. 4-fels-träsket here i come.. Alltid surt att riva men Cara var verkligen så fin. Älskar henne så mycket och ser fram emot hela vår framtid tillsammans. Långsamt och försiktigt vill jag matcha henne mot att bli den stjärna jag tror att hon kan bli.

Sista veckan på landet har tagit sin början. I helgen lämnar jag mitt paradis för detta år och det skär i hjärtat. Tiden springer verkligen förbi och det skrämmer mig. Som jag längtade till sommaren och landet. Jag försöker ta vara på de sista dagarna här ute och passar på att träna hästarna på de fina ställen vi har här ute. Höst, skola och Lindholmen lockar inte alls när man är här. Friheten, naturen, havet och tiden med djuren har varit livsviktigt för att bygga upp min själ efter årets alla tuffa händelser.

Vad skulle jag ens göra utan min Amy? Hon har verkligen räddat mig på alla plan. Med henne och Topanga vid min sida känner jag mig aldrig ensam. Jag har också alltid något att längta efter vart jag än befinner mig.

Kommentarer (0)

Sundbyholm --> Sportrider

Publicerad 2017-08-04 21:49:05 i Allmänt,

Jag och Vera är hemma från tre dygn på Sundbyholm. Vi har skuttat igenom 110, 120 och 125cm med 4 fel i varje. Surt såklart men helt ärligt så kan jag inte vara mer nöjd med henne än vad jag är. Hon är fantastisk och känslan är så himla himla bra. Lite kommunikationsmissar för att jag inte kan styra henne på bästa sätt ännu. Så mysigt med lite egentid med henne för att lära känna henne lite bättre också. Jag hoppade även Selma som börjar bli så himla fin nu. Hon är fortfarande väldigt grön men jag tycker hon är så fin och känslan blir bara bättre och bättre. Faktiskt hoppade jag även en annan häst för första gången som kallas Crille och även han gick som tåget men 4fel har lite förföljt mig i veckan. Men så kul att vara omringad av så härliga och snälla hästägare som alltid hejar och stöttar.

Jag har även hunnit hänga en hel kväll och natt med Emmie och det var så mysigt. Hon är en så fin vän som alltid finns där och är en av få som tar sig tid att lyssna när man behöver någon att prata med.

Jag kom hem igårkväll och åkte såklart raka vägen till Topanga och Amy, hästarna som gör att livet känns meningsfullt. Så skönt att få krypa ner i halmen och ha Amys huvud i sin famn. De stunderna lever jag verkligen för. De stunderna tänker jag inte utan bara njuter av stunden och älskar livet.

Cara har jag trimmat på förstås sen jag kom hem för imorgon packar jag och Maria in henne och Lady i transporten och styr mot Sportrider för tävling.