Malin Åkerström

Jag njuter och ler mig igenom dagarna efter ännu en helg som blev sådär enormt mycket mer än förväntat. I fredags efter jobbet motionerade jag hästarna innan jag packade in Vera och Lady i transporten och styrde mot Sundbyholm tillsammans med min lillasyster. På lördagen anlände Therese med Nova och Diva. Lite senare kom även mamma som behövde fixa Cara och småtjejerna hemma först. Jag och min syster är verkligen ett dreamteam på tävling. Vi uppskattar att pyssla, putsa, borsta och fixa med hästarna på samma sätt och hon känner till mina hästars egenskaper och deras olika rutiner. Hennes Lady är den mest godhjärtade hästen som hela tiden utvecklas och i helgen startade både hon och Maria sin livs första 130cm med klart godkänt resultat. Jag känner mig mållös över hur mina tjejer presterade och levererade. Jag känner mig så tacksam för hur de krigar och gör sitt yttersta för att hoppa felfritt. Resultatet blev 7/7 felfria rundor och pris i samtliga klasser varav två var vinster.

 

Nova som gjorde sitt livs första meeting skötte sig så himla bra i allt och har tagit ett stort kliv fram i sin utveckling. Hon hoppade 100, 110 och 110cm och samtliga klasser felfritt och med väldigt fina språng. Det finns så mycket potential i henne men hon behöver fortfarande rutin. Hon har faktiskt hoppat alla årets hittills 6 starter felfritt. Liten börjar bli stor. Hon fick även titeln som veckans vikarie som ställde upp på en av Divas prisutdelningar och en av Veras. Varken Diva eller Vera tycker att prisutdelningar är så speciellt roligt.

 

Diva har inte hittat på ett endaste bus under helgen och hoppat både snabbt och felfritt. I lördags vann hon 110cm med nästan 5 sekunder och i söndags vann hon 120cm. Det var vår första 120 sedan hon kom tillbaka till mig och är faktiskt en klass hon inte tagit sig runt en endaste gång sedan hon åkte hem från min i december 2016. Det känns så roligt att hon krigar med mig och tycker att det här med hoppning är roligt igen. Jag hade en så bra känsla i 120-klassen. Hon var som en liten tiger men ändå så lyhörd på mina signaler. På två månader har vi ridit ihop 4 segrar vilket känns fantastiskt när hon inte velat hoppa de allra lägsta klasserna för bara ett par månader sedan. Får man Diva med sig så ger hon verkligen hela sitt hjärta och i mitt hjärta kommer hon alltid att ha en speciell plats.

 

Glädjen över Vera är svår att sätta ord på. Jag tror att jag drömmer för jag har aldrig haft en häst som henne förut. Hon är förmodligen den minsta hästen på hela tävlingen men när jag styr henne mot hinder efter hinder så växer hon och ingenting känns svårt. I lördags inledde vi med att hoppa 130cm och hon hoppade felfritt och blev placerad som nr 8a. Jag red en lugn runda och tyckte att Vera hoppade som en på miljonen och ridningen kändes bra. Hon är en het häst med mycket energi så det gäller att försöka hålla henne lugn och inte rida fort även om det lockar i tidshoppningar. I söndags hoppade vi vår andra 140-klass. Hon flög runt i den klassen och hoppade så väldigt bra. Hon rörde inte en bom och återigen blev det en felfri runda och denna gång räckte det till fjärdeplatsen. På två starter i 140 har hon alltså kvalat till 150 och svår hoppning. Jag får nypa mig i armen för Vera är verkligen en once in a lifetime horse. Den resa vi gjort det senaste året är verkligen speciell och jag är evigt tacksam över att jag tog chansen med henne. Hon kom in i mitt liv av en slump och det kommer jag aldrig att ångra. Vera är en unicorn och kärleken till henne är enorm.

 

Jag sitter återigen och tittar på filmerna om och om igen och ler för mig själv på mitt kontor på jobbet. Jag ska glädjas och vara lycklig så länge som det bara går för man vet aldrig när det vänder. Just nu finns det så många glädjeämnen i mitt liv. Sommar på ingång, långa och ljusa kvällar, Cara känns superfin efter sitt lilla break, mina fantastiska föl (1-åringar), Diva hemma i stallet och så möjligheten att få uppleva Vera. Genast känns sorgen över Isa lättare att ta. Isa som skulle vara min häst i högre klasser. Att jag på sikt kommer kunna ta ett föl efter henne känns också så roligt även om jag allra helst skulle vilja ha henne som tävlingshäst. Det känns som att hårt arbete och tålamod faktiskt lönar sig mellan varven. Jag älskar att tävla och få strosa omkring på tävling från morgon till kväll och spendera timme efter timme i hästarnas sällskap. Jag älskar all träningsplanering inför tävling, att förbereda och fixa. Jag älskar att komma hem och låta hästarna gå ut i stora hagar där de kan beta gräs hela dagarna som tack för deras insats. Jag älskar hur Amy och Lisa alltid välkomnar mig och att få krama deras halsar och drömma om vår framtid tillsammans. Jag är lycklig!