Malin Åkerström

I söndags hade jag en nästintill perfekt dag. Jag vet inte varför den var så bra men jag kände mig glad, solen sken och jag hann göra det jag ville och uppskattade alla delar så mycket. Det kändes som vår ute, solen värmde och smälte bort snö och is från grusvägarna. Att klockan ställdes om till sommartid gör kvällarna ljusare längre vilket en som mig uppskattar något enormt.

 

Som vanligt började jag dagen vid 7 snåret i stallet för att ge frukost till hästarna. Medan de tuggade i sig sitt hö mockade jag ett par boxar innan jag och Lisa gick på promenad (Amy gick på lördagen). Jag går 5-10 minuter och tränar de på att stanna när jag vill och trava bredvid mig när jag säger trav osv. Amy som idag stod kvar i stallet fick träna på att vara själv. Släppte ut Lisa efter promenaden och då fick hon stå själv ute 5-10min i hagen innan jag tog ut Amy. Det är en morgonrutin på helgen att Amy går promenad på lördagar och Lisa på söndagar så de får träna både på att vara själv inne och ute samt själva promenaden. När de var klara red jag Vera på hennes runda ute med klätterbackar och sedan fick Cara jogga ute på grusvägarna till hennes förtjusning. När hästarna var ute och fodrade ute så mockade jag och fixade klart stallet innan Therese kom med Nova. Jag trimmade och skuttade lite smått med Nova som kändes fin innan jag rullade hemåt. Hemma åt jag våfflor och tog det faktiskt lite lugnt i en timme innan jag rullade vidare.

 

Nästa destination var hos galopphästarna där jag red min favorit Mum och 3 stycken andra springare. Vädret var magiskt och trots att jag en gång provkände underlaget i ridhuset efter en ofrivillig flygtur så hade jag en härlig eftermiddag där.

 

Avslutade dagen hos mina tjejer, tog in, mockade ligghallen, förberedda hagarna med vatten och hö inför mångdagen, borstade fölen, pustade tränsen och gav hästarna morötter. Egentligen en väldigt vanlig dag i mitt liv men denna dag kändes bara så bra. Efter hela år 2017s prövningar och sorger så känns det så skönt att få känna en sådan genuin glädje under en hel dag.

 

Om jag tänker efter så har det sedan början på 2016 varit för mycket sorg på för kort tid för att jag skulle hinna bearbeta det. I början på 2016 dog Wicky och relativt kort därefter så dog morfar. Eftersom döden för mig alltid har varit något väldigt jobbigt och ångestladdat så tog ångesten över mitt liv. När jag äntligen började landa lite igen så var det juni 2017 och Contendras tur att få en evig vila. Redan då hade också den värsta tänkbara förlusten börjat att göra sig förstådd. Topanga kämpade för sitt och Amys liv. Även om det valet var det mest självklara var det också en förlust så förbaskat tuff. Idag är jag glad över att Wicky, morfar, Contendra och Topanga lever utan smärta och sjukdomar. Sorgen över att de inte fick leva i frid här hos mig kommer jag alltid att bära med mig. Saknaden efter 4 individer som jag älskat så gränslöst är stor men jag har tagit över kontrollen över mitt liv igen. Jag vet att jag har gjort det som varit rätt för de fyrbenta fantastiska hästarna. Saknaden efter Topanga kommer att ta tid att vänja mig med och det kommer att ta tid att acceptera att just hon skulle bli så svårt sjuk som är den mest fantastiska varelse som jag har mött. Men trots det har jag dagar fyllda av bara glädje nu vilket jag inte har haft på väldigt länge. Det går så mycket lättare att leva när alla viktiga djur och människor runt omkring mig mår bra. Jag lever här och nu, jag har vila från tuffa beslut och sorger, jag mår bra och jag älskar att vara kring mina hästar varje dag.