Malin Åkerström

Det är fredag igen vilket innebär kort dag på jobbet och en hel helg att se fram emot. Det är även tävlingshelg igen så ingen är nöjdare än mig över det. Vera briljerade som vanligt under förra veckans tävlingar i Högbo. Jag hittade ett framridningskoncept som fungerade väldigt bra vilket var skönt, annars andas jag ut när jag klarat av framridningen och skrittar in på banan för där inne ger hon mig hela sitt hjärta, varje gång. Hur som helst så hoppade vi 125cm och debuterade sen 135cm tillsammans. Felfritt susade hon i mål i 125-klassen och blev placerad som nr 4a. Superkul och det kändes sådär himla enkelt. I 135-klassen visade hon på ett enormt scoop och hon bokstavligen flög. Såklart ska ryttaren (jag) tro att hon måste trycka på onödigt mycket vilket gjorde att en bom rullade ner och sen så kände vi oss också ganska nöjda efter att ha hoppat 12 språng så det sista hindret hoppade vi liksom inte riktigt men tog oss ändå över vilket gav oss två nedslag men en fantastisk känsla genom båda starterna. Debuter är alltid debuter och nästa gång gör jag om och gör rätt. Jag grämer mig förstås över att jag inte bara red likadant som i första klassen men Vera är wow. Jag är en lycklig ryttare till henne.

 

Veckans hittills största och absolut bästa händelse var i tisdags när Håkan kom för att titta på Isa igen efter 2 veckors lugnare ridning. Isa är 100% frisk och fräsch. Den där måndagen för snart 3 veckor sedan var med största sannorlikhet något tillfälligt. Tänka sig, jag hade tur den här gången. Isa är finare än någonsin och vi firade Håkans besök med en snögalopp på traktorvägen i skogen. Isa är verkligen en helt annan häst än för ett år sedan på ett väldigt positivt sätt. När Topanga dog var jag orolig över att aldrig känna den terapin jag upplevde med henne efter en tur ute i naturen men Isa är verkligen duktig på att fylla min själ med energi och glädje. Hon är den häst som är lyxigt att få rida på. Hon är den som är alltid är glad, enkel och okomplicerad.

 

Vera trimmar på och ska göra i några veckor innan nästa tävling. Vi pulsar i snö, klättrar i backar och jag försöker att galoppera lite extra länge en del dagar för att höja konditionen på henne. Jag längtar redan till att få ta med mig henne på tävling igen. Cara har jag ridit ut mycket på den senaste veckan. Inte varje dag i djup snö men en hel del dagar. Vi jobbar mycket med tipsen vi fick från förra träningen blandat med bus och full fart över fälten. På söndag ska hon tävla och jag hoppas på en bra känsla och en bra runda i utbildningssyfte.

 

Helg innebär extra mycket kvalitetstid med fölen. Jag tycker att det är så himla roligt att träna och lära de saker. Jag vill bli deras allra bästa kompis. Amy gillar att träna och få tänka, hon är sprallig och har mycket energi. Lisa uppskattar mest att få mysa eller bli borstad. Hon är lugnare och mjukare i sitt sätt att vara men trots att hon är det så är hon boss över Amy, men hon är ju också storasyster.