Malin Åkerström

Ibland när saker känns motigt kan det vara bra att gå igenom sina lyckligaste stunder i livet. Som att ge en extra morot till sig själv att fortsätta kämpa liksom. Varken jag eller de som känner mig tror jag blir speciellt förvånade över att majoriteten av dessa stunder är hästrelaterade. Det går inte att rangordna minnena men ett av mina lyckligaste minnen tror jag att många kan förstå att det väger tyngre än andra så därför börjar jag med det.

 

17 juni 2017 - Fides Spes Amor T eller Amy som hon till vardags kallas kom till världen. För mig var dagen en turbulent sådan och jag grät halva vägen hem från tävlingarna jag varit på hela dagen i Dalarna trots en lyckad tävling omringad av mitt favorit team. När jag stannar för att ge Topanga medicin ganska sent på kvällen innan jag skulle åka vidare till de andra hästarna ligger hon ned och vattnet går. Min ledsna och trötta själ förvandlades till klarvaken och livrädd. När Amy tittar ut och tar sina första andetag  är det så enormt mycket glädje och kärlek. Jag har aldrig tidigare mött någon som jag från första stund älskat så gränslöst mycket. Min livs högsta dröm hade gått i uppfyllelse och det tack vare the love of my Life Topanga. Jag var helt plötsligt hög på livet och lyckligast i världen på samma gång. Jag levde i en fölbubbla hela första veckan och var hos Amy dygnets alla timmar. Åkte endast iväg korta stunder och red på de andra och då fick jag Amyabstinens direkt. Allt som kändes tungt innan hennes födelse blev utom betydelse. Amy och Topanga var allt som spelade någon roll.

 

Juni 2014 - Wicky friskförklarades efter nästan 2års vila och efter en skada som gav henne dåliga chanser att någonsin kunna bli frisk. Jag minns dagen som om det vore igår. Det är få gånger som jag har gråtit av glädje men den här dagen rann tårarna av lycka. Det hade varit en tuff vår för mig och Wicky när hennes föl dog vid förlossningen. En fin liten hingst som fick namnet Weni Widi Wici. Att Wicky mot alla odds blev frisk efter all oro och sorg som hennes viloperiod innebar var verkligen ett otroligt glädjefyllt ögonblick.

 

Maj 2016 - Cara vann 4-års klassen överlägset i Hammarö som var kval till Falsterbo på hennes allra första riktiga tävling. Jag vet att jag satte denna dag som den lyckligaste under hela året 2016. Att få bekräftat av två duktiga och kompententa människor att Cara är en fin häst eftersom klassen innehöll bedömning var så värdefullt. Jag var så stolt över min lilla Cara. Falsterbo var förstås också en upplevelse att glädjas över och minnas i all framtid men känslan att få veta att det fanns framför mig gjorde mig verkligen genuint lycklig. När jag slutade på Runsten trodde jag att Falsterbo var över för mig, att jag aldrig skulle lyckas ta mig dit igen men Cara visade mig så fint vägen tillbaka dit och levererade även fantastisk hoppning i Falsterbo med 0fel i första rundan och 4fel i den andra. Tack Cara för att du alltid tror så gott om dig själv och för att du är så modig och försiktig på samma gång.

 

 

 

Juni 2009 - december 2017 - Alla stunder med Topanga. Men jag vill framförallt lyfta glädjen när vi susat fram i skogen och känslan av att ta med henne på tävling. De 33 gånger vi har galopperat först på ett ärevarv har innehållit så enormt mycket kärlek. Jag kan skriva en bok om alla våra lyckliga stunder samtidigt som jag har svårt att sätta ord på känslorna för det har varit så mycket mer glädje än vad som går att förmedla i både tal och skrift.

 

 

 

April 2016 - Contendras 140 debut. Vi fick rycka in i elitallsvenskan och debuterade då 140cm tillsammans vilket också var Contendras livs första start på denna höjd. Vi rev tre hinder på en lång och svår bana med väldigt få felfria ekipage. Den stoltheten jag kände över henne och det hoppet jag kände över vår framtid var verkligen enorm. Vad gjorde några fjuttiga små nedslag när hästen som inte tog sig över ett kryss när hon kom till mig tog sig an dessa hinder så fint. Hästen som jag tuggade grus ifrån fler gånger än vad jag gjort från någon annan. Hästen som inte vågade hoppa på framhoppningen om det stod människor vid hindren. Älskade Contendra som jag trodde på men ingen annan. Contendra som efter denna start fick lovord från många som tidigare varit skeptiska till henne. Hon var speciell min vackra Contendra men hon var också fantastisk och glädjen efter denna start gav mig verkligen hopp om att det skulle bli något stort av henne. Att hon två veckor senare skadar sig så illa att all rehab eller vila i världen inte kunde rädda henne var en annan femma. Men den här dagen var jag världens lyckligaste ryttare till min helt egna häst.

 

Juli 2014 - Falsterbo och lag-SM brons tillsammans med Ghisela och Årsta Runsten. Vilken fantastisk upplevelse det var. Lagsammanhållningen i Falsterbo var god och vi alla ville verkligen leverera. Att ta medalj var verkligen så häftigt. Att få gå in på en prisutdelning i Falsterbo efter att ha hoppat två klasser felfritt på hinder med ett ynka tidsfel var mäktigt. Att gå i mål och höra så många som jublade tillsammans med en häst och vän som Ghisela är obeskrivligt. Det är ett minne för livet!

 

 

September 2011 - Wicky blev min. Jag tror faktiskt aldrig att jag så gärna har velat ha en häst så mycket som jag ville ha Wicky. När hon inte gick igenom den första besiktningen var jag verkligen ledsen men fast besluten om att vänta två veckor och besiktiga igen. Tack mamma för att du också vågade ge Wicky en andra chans för trots att hon var skadad i 3 av de 4,5 året som hon fanns i vår ägo så ångrar jag inte en dag med henne. Hon var verkligen en unik liten häst och hade en förmåga att genom sin enorma livsglädje fylla mitt liv med så mycket skratt och roliga minnen.

 

Maj 2013 - Min livs första start i svårklass, 145cm tillsammans med Ghisela i Falun. Jag hade endast startat en 140cm på Ghisela innan vi debuterade i svår klass. Jag minns att jag gick banan tillsammans med en kompis som också skulle debutera i svår klass. Vi tyckte att hindren kändes lika höga som John Hickey och ni som känner till honom vet att han är ganska lång. Jag hade inga förväntningar på klassen men Ghisela gjorde mig aldrig besviken. Felfritt susade vi i mål och placerade oss som nr 7 i klassen. Vi kvalade i och med det även till Young Rider SM vilket var en dröm för mig. För mig kändes det väldigt stort och det var det största jag hade gjort. Jag kommer alltid att vara evigt tacksam över att ha fått spendera lite mer än 2 år tillsammans med Ghisela.