Malin Åkerström

Veckan har precis som de flesta andra veckor varit händelserik. För ett tag sedan fick jag en kommentar i skolan om att jag är bra på multitasking och jag tror faktiskt att det stämmer. Det finns dagar då jag jobbat som arbetsterapeut på rehabiliteringshemmet fram till lunch, pluggat på campus i Solna efter det för att sedan åka till mitt andra jobb hos galopphästarna och sedan avslutat dagen hos mina hästar. Det gäller att ta vara på tiden. 

Veckans tråkigaste händelse är att min mamma har skadat sig. Jag fick ett samtal i tisdags om att hon hade varit med om en olycka i stallet och var i ambulansen påväg till sjukhuset. Jag blev livrädd såklart och anlände på Danderyd före mamma och ambulansen. Några frakturer fördelat över kroppen blev resultatet. Stackars mamma, hon är den viktigaste människan i mitt liv så att se henne ha så ont gör ont i mig. 

Veckans bästa händelse är Lotta träningen där jag red Cara. Planen var dock att rida Vera men hon har varit så känslig i veckan så jag kunde inte fånga henne i hagen. Men träningen var verkligen super för Cara och tog oss igenom i princip allt det vi behöver träna på. Hoppade det gjorde hon helt fantastiskt. 

Amy och Topanga har tvingats ha lite boxvila vilket inte har varit så uppskattat. Men Topanga har behövt vila sina fötter som har gjort att hon har svårt att röra sig. Jag har tagit ut och sprungit med Amy och stimulerat henne på alla möjliga sätt. Hon brukar få gå lös i stallet och följer då efter mig in i sadelkammaren, foderkammaren och vart jag än går. Hon är som en hund. Hon kan bli borstad och kratsa sina hovar uppbunden i stallgången. Hon har haft täcken på sig, höpåsar, sin maskot Holly mm. Hon kan stanna när jag stannar och gå när jag går när jag leder henne. Hon är världens bästa lilla häst. Många kvällar sitter jag med tårar i ögonen över att Topanga ska behöva ha det såhär. Jag väntar och hoppas innerligt att det ska vända snart. Hon är den största kärleken i mitt liv och det är så extremt smärtsamt att inte kunna erbjuda henne det liv som jag önskar. 

Imorgon har Isa sitt första återbesök hos Håkan. Jag längtar verkligen och har en positiv känsla över att åka dit. Jag vet att hon är bättre men vågar inte spekulera för mycket i det då rädslan att få ett negativt besked ändå finns närvarande. Hon har vilat i 4,5 månad så det är en lång tid. Igår friserade jag henne och idag ska hon få ett ordentligt bad så hon kanske är mer vit än gul under morgondagen. 

Nu ska jag sätta igång med ridningen. Cara och Vera ska galoppera på fälten!