Onsdag
Idag började jag morgonen i stallet med fodring och utsläpp och nu sitter jag på pendeln påväg till skolan sedan en stund tillbaka. Jag kan stanna här en bra stund till. Känner mig för trött för att gå av och starta igång opponering av metoden på C-uppsatsen. Men det är bara att genomlida.
I förra veckan flyttade en gäst in i stallet. Min vän Tovas häst Flash kom hem oväntat och behövde ett boende. Toppen tycker jag som fått chansen att umgås med Tova nästan varje dag sedan dess. I söndags åkte Tova med mig och Vera till Gävle för tävling. Vera hoppade en 130cm avd b och gjorde det helt fantastiskt. Ett ner efter en ryttarmiss men då det bara var en felfri i klassen så blev det pris till Veran. När jag kommer ut från banan tillsammans med Vera så känner jag mig så himla high on life. Vilken känsla och vilka språng hon tar. Vi flyger verkligen, registret i hennes lilla kropp är något utöver det vanliga. Det är såklart trist med ett nedslag när Vera är 100% felfri från sin sida men när känslan är så himla bra spelar det liksom ingen roll. Hon är den häftigaste jag suttit på.
Isa har haft en tappsko och hennes hovslagare har varit på semester. Vi har lånat en toffel av Topanga för att kunna skritta ändå men vi ligger lite efter i vår tidsplanering. Men vi jobbar på och är uppe i 35 minuter skritt om dagen. Att ha Isa hos mig är jag så glad över. Det känns som att jag har lärt känna henne på ett helt annat plan. Hon har så mycket likheter med min ängel och älskade Wicky. De är faktiskt lite släkt och deras sätt att vara på påminner så mycket om varandra. De har stora och starka personligheter. En stark kärlek för mat, de är yviga och hetsiga i allt från hantering till ridning utan att på något sätt bli svåra att hantera då de på samma gång är känsliga. Wicky hade alltid ett x antal växlar fler i under ridningen men deras mentalitet är så lika. De älskar att arbete och vill göra rätt.
Cara är fortfarande som en berg och dalbana att rida. Ena dagen är hon en dröm medan hon den andra mest är på två ben och gärna i diken eller dylikt. Jag tränade henne förra veckan för Per Dahlgren och hon hoppade helt amazing. Per undrade om vi kunde få henne att hoppa lite lägre då hon även på små hinder levererade försäljningssprång som han kallade det. Men vilken glädje över att hon utvecklas så bra och mer och mer levererar sina fantastiska supersprång.
Annars springer jag stafett med Amy och spenderar många timmar tillsammans med henne och Topanga. Det ger mig så mycket energi att vara tillsammans med de två. Det är stunder jag inte skulle byta bort mot någonting annat. Det är stunder då jag glömmer allt annat för en stund och är lyckligast i världen. Det här året har varit så mycket upp och ner men när jag springer skrattandes genom hagen med en busig Amy bredvid mig i sikte mot Topanga är alla dalar värda att ha gått igenom för att få ha Amy och Topanga i mitt liv. Kärleken är gränslös.
