Malin Åkerström

Lördag

Publicerad 2017-11-11 13:56:26 i Allmänt,

Veckan har gått i ett men jag har hunnit med mycket. Galopptävling, jobb på rehabiliteringshemmet, startboxträning på Bro, hoppträning x2 för Lotta, återbesök med Vera för att plocka bort stygn, mera jobb, många timmars skrivande på C-uppsatsen, många timmar i sadeln och i stallet hos mina prinsessor. 

Förra helgen utökades familjen eller jag kanske ska kalla det för farmen med en ny medlem. Hoppla Lisa född 17 maj i år efter Heartbeat heter den nya lilla prinsessan. Hon har inte flyttat hem ännu men hon tillhör vår ägo och jag längtar såklart hur mycket som helst tills hon anländer. Amy kommer alltså få en kompis och storasyster på samma gång. Jag tror att hon också längtar efter lilla Lisa. 

Veckans höjdpunkt är som vanligt Lottas träningar. Jag hoppade både Cara och Nova i torsdags för henne och älskar och tar till mig av varje minut på dessa träningar. Cara hoppar verkligen som en unicorn at the moment. Hon känns fantastisk i sprången. Jag lär mig mer och mer hur jag ska rida och matcha henne. Hon är den som är svårast för mig att rida på hinder men också den med allra mest potential. Jag vill så gärna bli bäst på att rida henne. Vi får mycket bra hjälp och övningarna är bra för hennes utvecklings skull. Tänk när hon är stark och ridbar, hur kommer hon hoppa då? Nova gjorde en väldigt bra träning. Nyttigt för oss att få tips och råd och träna på riktigt. Hon är ung och oerfaren men med många fina kvalitéer. 

Vera plockade bort sina stygn igår på mälarkliniken. Allt såg fint ut så nu får hon gå i liten sjukhage och skrittas  för hand lite längre stunder. Jag sörjer fortfarande hennes skada och önskar så att jag kunnat förhindra den. Hon är den av alla hästar som passar mig som handen i handsken. Som ger en magisk känsla i sin hoppning och som får mig att sväva på moln.  Låt dessa veckor gå fort så vi snart är back on track igen. 

Isas igångsättning går sakta framåt. Magkänslan har sagt att det ska ta lite extra tid så jag följer den. Men det händer så mycket med henne. Hon har under dessa 6 veckor med ryttare blivit som en helt annan häst. Skrittarbete är verkligen inte att underskatta. Under två veckor med trav har vi kommit upp i 4 minuters travande. Det borde kanske ha varit några minuter till men nu när hon är lydig och på plats ökar jag hellre lite snabbare än när hon var stark och tog sig fram likt ett godståg. Isa har jag verkligen kommit nära den senaste tiden. Som häst ligger hon mig otroligt varmt om hjärtat. 

Topanga och Amy finns inga ord för det är så oändligt mycket glädje och kärlek över de två. Jag känner mig rörd av tacksamhet till Topanga och att de två finns och förgyller mitt liv. När jag är med de två är känslorna så många och så stora. Jag är lycklig med de två. Lyckligast i världen. 

(null)

(null)

(null)

(null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela