Malin Åkerström

I måndags började termin 5 på mitt program i skolan. Vetenskaplig design och metod heter kursen som vi nu läser ett tag framöver. Jag hann rida ut och galoppera långt långt på traktorvägen med Isa innan det blev mörkt. Hon blev trött men är så fin,  så okomplicerad och så bra. Cara och Contendra skoddes och jag hann även ut med Cara innan det blev helt mörkt ute. Ett ridpass med Cara kan innebära en känslomässig berg och dalbana. Varv nr 1 på ängen bestod av uppgivenhet, besvikelse och frustration. Cara var mer på två ben än på fyra och for omkring som en oinriden vildhäst. Under varv nr 2 fick jag ändå hopp om ridpasset och kände att besvikelsen gick över till att bli sur på henne istället. Under varv 3 kom glädjen, den fantastiska ridkänslan som bara Cara kan ge och hemåt skrittade jag lycklig. Med Cara har man aldrig långtråkigt och det är aldrig enformigt. Jag rundade av måndagskvällen med att rida två hästar på jobbet. 

Igår var jag först i skolan och åkte sen till foderby och mockade åt Isa medan mamma fixade Dockan för avfärd mot mitt stall. Håkan kom och fixade tänderna på Isa, Dockan, Cara och Contendra och alla hade fina tänder!! Vi passade på att klippa Dockan när hon hade fått lugnande då hon inte går att klippa utan. När mamma åkte tillbaka med Isa och Dockan så fixade jag stallet och red Carola (Sofias häst). Kvällen avrundades ovanligt tidigt vilket var bra för jag var i stallet supertidigt imorse. 

Nu på morgonen har jag mockat åt Sofias ena häst, åt Contendra, ridit Cara, fodrat och släppt ut hästarna. Cara bjöd på ett ganska bra trimpass. Vi jobbar på och allt är såklart inte perfekt men det går ändå framåt och många stunder är hon helt perfekt. Det är så skönt att rida tidigt och att ha ridhuset för sig själv. Nu är jag snart i skolan och åker direkt till jobbet när jag slutar i eftermiddag.