Cara Cara Cara
Efter en joggingrunda i skogen med Cara nu på kvällskvisten så känner jag mig helt lyrisk över henne. Fick en sådan fantastiskt känsla direkt när jag satt upp och den höll i sig hela turen. Då finns det ingen häst som kan mäta sig med henne. Då är hon magisk! Senaste tiden har hon varit på tok för vild och bråkig så det gjorde ju inte glädjen mindre idag direkt när hon skötte sig helt fläckfritt. På söndag ska hon få åka och hoppa för Arnold, vi var iväg i tisdags för första gången på länge och det blev longering i en kvart innan hon ens gick att sitta upp på.. Hon behöver komma bort mer och eftersom årsdebuten närmar sig så passar det perfekt att besöka ett nytt ridhus till och få hjälp av Arnold förstås!
Idag går jag även på helg!! Jag jobbar dock i helgen men det är helg i alla fall. Så skönt och skönt att jag och Anna i min klass hann klart med en uppgift tidigare än beräknat. Vi ska även skriva C-uppsats i höst tillsammans och vi har kommit fram till ett ämne som vi fått bekräftat att det är genomförbart vilket äger!
Livets största kärlek och min andra halva Topanga förgyller mitt liv varje dag jag är hos henne. Finns ingen i hela denna värld som får mitt liv att kännas så komplett som hon. För mig är hon verkligen så oändligt mycket mer än bara en häst, hon är allt! 4,5 månad kvar tills bebis är beräknad att titta ut. Jag hoppas så innerligt att allting kommer att gå vägen denna gång.. Men jag börjar bli nervös när jag tänker på att vi är inne på den andra halvan av dräktigheten.
När man i ett tag har sett ljuset i Contendras rehabiliterings tunnel så har hon varit lite halt till och från. Hon kan vara dålig på morgonen men bra på eftermiddagen.. Det tynger ner vardagsstämningen men jag ger inte upp hoppet. Vi var ju så nära på att få höra det där ordet som kommer få mig att hoppa upp och ner av glädje när/om det kommer, ordet friskförklarad.
