Malin Åkerström

Cara har vilat sedan sin tävling i lördags och ska börja ridas imorgon igen. Hon kändes lite trött i kroppen innan tävlingen så nu hoppas jag att hon ska kännas bättre.  Hon strosar runt i hagen med Contendra och tycker livet är toppen utan träning så länge man borstar på henne och inte bara på Contendra. 

Contendra har börjat longeras. En minut i trav denna vecka och vi kommer att hålla på tre gånger i veckan. Nästa vecka är det två minuter i trav osv.. Långsamt långsamt och superförsiktigt ska vi hålla på. Första månaden helt utan inspänningar. Jag beräknar att longera i ca 3 månader innan jag hoppas på att kunna rida lite. Men det får tiden utvisa. Ett bakslag till och inget mer finns att göra för henne. De orden går som på repeat i mitt huvud. Oddsen är små och någonstans långt inom mig känns det lönlöst. Men finns det en pytteliten del av en procents chans att det kommer att gå vägen så är jag beredd att göra vad som helst. Jag har lagt så mycket tid och pengar på hennes tillfrisknad och jag ger inte upp hoppet om den där lilla lilla chansen finns. Contendra är oersättlig på så många olika plan. Hennes rehabilitering har slitit mig mellan hopp och förtvivlan så många gånger. Det är en enda berg och dalbana. Även om fredagens besök hos duktiga Cosima är av en djup dal så vill jag ändå tro och hoppas på att det kommer att gå vägen. Jag måste stöta bort allt det där negativa och se hoppet för att orka hålla på. Just nu är Contendra supernöjd över sina hittills totalt två minuters travande. Precis som Cosima sa ser hon välmående ut och det är de som är det allra viktigaste. Vacker som få är hon också! 

Nu är jag strax i skolan för redovisningar och opponeringar. Nedan kan ni se mina tjejers alla hjärtans dag presenter.