Malin Åkerström

Jag är snart i fjällen för att precis som alla andra år fira in det nya året tillsammans med familjen och familjen Bredberg.  Julen har passerat och varit sådär väldigt fin och fantastisk som den alltid är. Mormor som är hjälten och huvudpersonen i hela vår släkt hade fixat allt inför 3 dagars julfirande hemma hos henne. Det var magiskt. Hon gav mig också en stor canvastavla på Topanga. Tårarna kunde inte hålla sig borta. Jag älskar tavlan och blev väldigt rörd över att jag fick den samtidigt som tårarna rann av saknad. Tavlan hänger nu i mitten på min vägg hemma. För hon var mittpunkten i mitt liv. Hon var den viktigaste och högst älskade. 

Året som så gett så många månader av sorg och kämpande är snart förbi. Jag vill lägga det mesta bakom mig men jag vill minnas det som varit bra. Det här året förlorade jag Contendra och Topanga och det är så oändligt mycket mer än vad jag kan beskriva eller förstå. Det är något jag tampas med och bearbetar varje dag. Jag försöker att minnas allt det roliga för det finns så ändligt mycket glädje under åren med dessa tjejer. Jag vill och jag kommer att bära med mig minnena i resten av mitt liv. 

Årets lyckligaste dag är lätt att räkna ut för den 17/6-2017 föddes hon ju, hästen från mina drömmar som visade sig vara så oändligt mycket mer än vad jag vågat tro eller hoppas på. Amy kom och har förändrat hela min värld till en ljusare plats. Hon har verkligen räddat mig och fått mig att skratta och le så många gånger. Hon är ALLT och solstrålen i mitt liv. Hon är en del av Topanga och hon är den finaste jag har mött. Det lycklig är att hon kommer vara hos mig i resten av hennes liv. 

Möjligheten att få bli delägare i fina Vera är också lycka. Hon passar mig så himla bra och jag älskar känslan på hennes rygg varje dag. Jag är så orimligt taggad på nästa säsong tillsammans med henne. Lilla Lisa är ju också ett nytillskott till familjen och hon är verkligen en snäll liten tjej som förgyller Amys dagar och är sådär gosigt härlig så man blir varm i hela hjärtat. Jag ser fram emot att få följa hennes resa genom livet och vill bli hennes allra bästa kompis. 

Att Isa snart ser ut att vara back on track är så roligt och hon är ju verkligen sagohästen. Hästen som jag varje gång när jag kliver av längtar tills nästa gång jag får stiga på igen. Att hon har en så enorm personlighet gör ju att hon är omöjlig att inte finna glädje hos. Just nu travar vi bommar och hoppar små kryss på 30cm och så kommer en månad till framöver att se ut. Hon ska byggas upp ordentligt innan vi tar oss till nästa steg, jag har inte bråttom. Vi har flera år på oss att visa oss på tävlingsbanorna. 

Cara är årets mest problemfria häst och min alldeles egna superstar. Vi har tagit det försiktigt i år men är redo för nya utmaningar under 2018. Efter höstens träningsperiod tycker jag att jag rider henne lite bättre och alla lovord hon får gör att jag känner hopp om en rolig framtid. Med henne sätter jag inga höga mål. Hon kan hoppa till månen och tillbaka men jag kommer att utvecklas tillsammans med henne i den takt det tar. Jag kommer att värna om henne mer än vad championat och annat lockar. Hon är bäst och jag älskar henne. 

Jag vill också hylla årets tävlingshäst Virus som har räddat tävlingssäsongen med många fina rundor och rosetter till samlingen. Men också det fantastiska team som är omkring honom och som sprider så mycket glädje runt omkring mig. Han är kung Virus och utvecklingen tillsammans med honom den senaste tiden har tagit oss till en helt ny level. 

Nu när jag skriver detta är jag även klar med hela arbetsterapeutprogrammet. 3år på Karolinska Institutet har passerat, alla tentor är godkända och jag inväntar endast examensdagen och min legitimation för att sedan börja mitt nya arbete inom psykiatrin. Det är såklart roligt men också skrämmande. Men det öppnar fler dörrar för mig och jag behöver inte jobba så hårt för att få ekonomin att gå ihop. 

Tack 2017 för det bra du bidrog med, jag är mer än redo att gå vidare och börja ett nytt kapitel i livet under 2018.