Malin Åkerström

Stegen känns tunga just nu, tårarna bränner bakom ögonlocken i tid och otid men jag försöker att finna motivation ändå. Igår kom dock ännu ett bakslag..

Topanga min prinsessa och allra största kärlek blev dålig igår. Den kloka underbara hästen gick till grinden i sin hage och la sig ned och tittade mot sin mage när hon hörde att det var människor där. Hon ville berätta att det gjorde ont och självklart fick hon hjälp. Hon står på bästa tänkbara ställe med helt fantastiska människor som inte lämnade henne ur sikte innan jag kom. Jag såg direkt att hon inte alls mår bra och åkte in till mälarkliniken med henne där hon fick sova inatt och ska sova ytterligare en natt. Tarmen låg fel men har rättat till sig nu. Det gör ont i hjärtat att hon står där bland främmande människor men jag hoppas innerligt att hon vet att jag alltid kommer att finnas vid hennes sida. Att hon finns i mitt liv gör att allting går att se från en ljusare sida.

I övrigt så har Cara idag varit och hoppat. Hon skötte sig och utvecklas hela tiden. Gör hon fel så gör hon om och gör rätt. Hon är klok, modig och helt perfekt. Att ha henne är en trygghet. Det är en trygghet att äga sina egna hästar. Ingen kan ta de ifrån mig. Jag är hopplös, älskar mina hästar till oändligheten och varje gång ett farväl måste tas går jag i bitar.

Diva hoppade för Arnold i måndags och var fantastisk. Hon är magisk!

Nästa fredag ska Contendra på återbesök hos veterinären. Tänk om hon kunde få positiva besked då skulle livet bli så mycket lättare.