Nästan levande nästan inte
Ibland är livet intensivt och ibland så är det extremt intensivt. Just nu är det mer åt det sistnämnda hållet. Imorgon är helvetestentan... Det är den mest omfattande tenta jag haft och under kortast tid. Hjärnan vill inte samarbeta och hålla reda på alla olika symtom, behandlingar, resttillstånd, orsaker mm till en lång lista olika sjukdomar. Jag blandar ihop allt och när jag väl kan något så glömmer jag bort det lika fort som jag har lärt mig det. Jag vill inte få omtenta men det känns tufft att klara denna..
Nog om det hästarna är ändå bättre än skolan alla dagar i veckan. Asta och Princen trimmar på. Diva hoppade idag helt magiskt fint och gjorde mig lycklig i hela själen. Contendra tränade för Lotta idag och gjorde helt klart en dålig träning men med bra utgång. Aldrig kul när det går dåligt och problem kommer fram men desto bättre det kanske blir när man får träna på de allra svåraste. Hon hoppade många bra språng också och fick sig en ordentlig genomkörare idag. Cara red jag ganska mycket på igår och inser att jag nog är lite mesig med henne. Hon orkade ju utan problem ett lite längre pass och hon behöver ju så mycket träning och utbildning så det är bra om man kan träna mycket när man väl rider. Snäll och positiv är hon i det mesta mitt lilla framtidshopp. Topanga lagar som vanligt ihop alla mina trasiga bitar och förgyller mina veckor. Hon och mormor känns som de mest viktiga för att man ska fungera på topp.
I övrigt så var jag hos läkaren idag och har redan ångest över ett blodprov jag måste ta nästa vecka... Undrar om de kan spänna fast mig och i bästa fall söva mig inför det.. Mormor har lovat att följa med och hålla fast mig men jag vet inte om hon är tillräckligt stark..