Min och Topangas 7års dag!
Idag har den där svarta lilla diamanten till häst varit min i exakt 7år. Topanga är min allra bästa kompis och värdefullaste ägodel. Det har varit 7 fantastiska år tillsammans med henne och ännu är vår resa inte slut även om den efter dagens veterinärbesök har fått en annan innerbörd. Topanga har en skada i hoven. Samma skada som Wicky vilade i 21 månader för fast på insidan istället för på utsidan av hoven. Hennes vila kommer att bli lång.. den kommer att bli evighetslång om man frågar mig. Det är en stor pusselbit som fattas i mitt liv när jag inte har mina skogsturer tillsammans med henne inplanerade i veckorna. Det känns så konstigt att jag inte kan ta med henne på en tävling när jag vill och behöver ett pris eller två som hon alltid brukar fixa åt mig när jag behöver det. Det är en tomhet som skrämmer mig. Topanga lagar min själ varje gång den behöver lagas och hon ser till att jag älskar livet mer än allt annat. För ute i skogen när det bara är hon och jag så finns det inga beskymmer i hela världen. Det är Topanga och jag mot världen och ingenting känns omöjligt. Det är där jag fylls på med hopp, glädje och kärlek och det är där jag finner min motivation.
Jag älskar dig <3
Att dagen känns tung är bara förnamnet. Samtidigt som detta så står Contendra skadad för en längre tid framöver. Diva ska åka hem i helgen och det gör mig illamående av sorg mitt i allt annat. Usch säger jag bara till tillvaron just nu. Men trots att det känns som att allt suger så måste man låtsas som att allt är frid och fröjd. Det är inte bara jag som drabbas faktiskt. Mamma finner också mycket glädje i Topanga och står helt utan häst att rida just nu. Jag måste acceptera tillvaron men efter helgen vet jag inte vad jag ska ta mig till. Att jag älskar mina hästar så villkorslöst är en nackdel jag har som tävlingsryttare. Det vet jag men jag styr heller inte över mina känslor och kan inte tränga undan de heller. Jag tror ändå att tillvaron är mycket bättre när jag känner som jag gör större delen av tiden. Jag älskar ju det här hästlivet och allt runtomkring. Om ett tag vet jag att jag kommer glädjas åt tiden jag fick med t.ex. Diva men just nu mitt i upploppet av vår extra tid tillsammans så är det svårt att tro att den dagen kommer. Nu känns det som en stor förlust att förlora en individ som henne i mitt liv. Speciellt när både Contendra och Topanga är borta för en lång tid framöver. Låt mig vara stark snälla!