Magplask
Gårdagen bjöd på ett magplask men tyvärr inte ett bokstavligt. Men vad lätt det skulle vara då. Stora förändringar uppkom plötsligt i min livssituation och många pusselbitar måste lösas inom kort. Detta år verkar inte bjuda på så mycket tur i mitt eller min familjs liv. Hjärnan går på högvarv = svårt att sova = trött = allt känns värre och tårarna bränner allt lättare bakom ögonlocken.
Men sen finner jag ändå min livsglädje och motivation i de där stora fyrbenta varelsernas närhet. Mina fyra fantastiska tjejer som lyser av liv och glädje. Att titta i Topangas stora fina ögon får mitt hjärta av smälta precis som det också gör när Diva kommer springande och gnäggande varje gång jag ropar på henne i hagen. Kring Cara känner jag mig uppskattad då hon är precis som en hund som älskar bara att man tar på henne eller ger henne en stunds uppmärksamhet. Hon visar så tydligt att hon är nöjd med tillvaron bara man drar en borste genom hennes lugg. Contendra är den som får mig att skratta och den som får mig att känna att jag behövs. Vi behöver varandra och vi kompletterar varandra. Vi är ett team och hon gör mig så oerhört stolt!
När jag tänker på att just de där 4 stona står och väntar på mig varje dag så känns allt lite lättare. De ger mig så mycket styrka och framförallt glädje i tillvaron.
Jag bryter ihop och jag kommer igen! Jag har så mycket att vara glad över trots att det stundtals känns mörkt.
