När allt vänder
Igår var jag i skolan som vanligt och red bara ut på Wicky när jag kom hem. Min glada lilla älskade Wicky. Hur mysigt som helst att galoppera runt i snön. Hade även träning för min syster på bästa Topanga. Kvällen spenderade jag hemma i min ensamhet. Så satans trött nuförtiden så det var rätt skönt.
Idag är det lördag och jag hade bokat ridhuset för hoppning med mina stjärnor. Contendra var så duktig och fin idag. Lugn, avspänd, lydig och genomförde allt bra. Hoppade en serie och sedan några linjer. Förra veckan hoppade hon serie för första gången och nu gjorde hon det som hon aldrig har gjort annat. Det känns inte alls som 130 är långt borta men vill ge henne mer rutin på tävling innan jag startar det. Skyndar lite långsamt så jag inte ska förstöra något. Men väldigt glad över henne idag!
Wicky däremot var inte alls sig lik... Hon var lite svår i vänster galopp när jag värmde upp. Hoppade dock serien bra men sen gjorde hon inget annat speciellt bra. Faktiskt slutade det med att jag fick sitta av när hon aldrig tog sig ur ett hörn. Hon bara stegrade och ville inte. Försökte locka henne med hinder men hon ville inte hoppa. När jag väl kom till hindren innan vi fastande för gott i hörnan hoppade hon men lite motvilligt och inte med samma glädje som hon brukar. Något stämmer inte, varken jag eller mamma har någonsin sett Wicky istadig. Därför hoppade jag av. Hon försökte ju visa att något inte stämmer. I det ögonblicket gick luften ur mig. Vilken häst som helst men kan inte Wicky få känna sig bra? Hon har haft sin dos av otur i sitt liv. Jag vill att hon ska ha ett lyckligt och frisk liv. Det skär i hjärtat och livet känns helt plötsligt så tungt. Riktigt tungt.. Ska göra allt i min makt för att hjälpa Wicky på bästa sätt. Hon är så betydelsefull för mig, hon är mitt allt och min stora lycka <3