Wicky <3
I torsdags åkte min älskade lilla häst till Dalarna. Hon är hos bästa Åsa och det är nog en av få personer som jag känner att jag litar på kommer ta hand om henne på bästa sätt. Wicky kommer ha det super och de har möjlighet att uppfylla allt som kan göra hennes långa vila så bra som möjligt.
Men satan så tufft livet känns utan henne nära mig. I 3,5 år har vi hängt tillsammans. Jag valde Wicky med hjärtat och hjärtat sa direkt att detta är hästen i mina drömmar. Jag skulle till varje pris ha henne i mitt liv. Även om denna tid inte har varit som jag hade hoppats eller trott så är jag så otroligt glad och tacksam över att hon är min. Hon är min bästa vän och en stor trygghet för mig. Hon har funnits med mig vart jag än har varit och hon har förgyllt mina dagar på hennes rygg men också alla dessa dagar vid hennes sida. Hon har låtit mig gråta i hennes päls, hon har låtit mig sväva fram över ängar, över hinder, på tävlingsbanorna och hon har alltid funnits där och tack vare henne har jag tagit mig igenom så mycket som skulle ha varit så mycket svårare utan henne. Jag kan titta på henne och känna ren lycka i hela själen. Hela hennes uppsyn och livsglädje är inspirerande och så fantastisk. Hon kan få mig att ligga dubbelvikt på marken för att jag skrattar så mycket. Hon är en häst men hon är en häst med det lilla extra och framförallt så är hon min häst.
Att jag har tagit beslutet om att låta henne flytta är ett beslut i hopp och tron om att det är det bästa för henne. Men samtidigt känns det som att jag har svikit henne. Vi har ju kämpat oss igenom alla våra hinder tillsammans. Jag känner mig elak och självisk. Nu tänker ni säkert att det bara är en häst som inget förstår och jag menar inte att Wicky på något sätt är smartare än andra hästar heller. Men Wicky är min dyraste ägodel som jag värderar så otroligt högt, som förtjänar allt det bästa man kan erbjuda en häst och jag hoppas att hon känner sig lycklig. Allt jag vill och jobbar för är att hon ska vara lycklig. Det är allt som har någon betydelse.
Varför jag ska älska så mycket är frågan. Det gör stunder som dessa så svåra och sorgliga. Men stunder då saker rullar på bra är jag en väldigt lycklig människa och jag vill älska. Jag älskar känslan att bli älskad och det är något framförallt min mamma får mig att känna. Att älska och att bli älskad är två viktiga områden här i livet och jag är en människa som älskar djupt och innerligt.
Jag älskar min Wicky gränslöst och jag ska kämpa för att få henne tillbaka. Jag kommer aldrig ge upp hoppet om henne och jag kommer alltid göra allt jag kan för att få hennes liv så bra som hon får mitt.