Landet snart inget mer landet
Igår red jag Asta och Princen på vägen hem från Sundbyholm. Båda två var pigga och glada. Princen kom 3a i sitt lopp i onsdags och har alltså fortfarande sprungit hem pris i varje start i år. Han är en stjärna. Asta springer bra och hennes jockeys gillar henne men hon har haft lite otur. Hoppas att hon får visa sina kvalitéer också snart.
Väl på landet blev det en tur på Contendra som var både snäll, fin, dum, pigg och busig. Hon kan mycket hon. Jag har saknat min stora fina tjej och jag saknar henne väldigt mycket på tävlingsbanorna. Hoppas på att komma igång snart.
Idag har jag ridit Contendra med mamma och Topanga och då är hon snäll och skötsam. Vi joggade bara lite lätt. Topanga var pigg och kändes fräsch. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur fantastiskt tapper hon är. Kärleken till den hästen är och kommer alltid vara något speciellt.
Red sen båda ponnysarna. Pysen har vi haft i snart två år och jag red honom en gång för 1,5 år sedan. Nog har han blivit mycket bättre men vi kommer ändå behöva svettas ihop under de kommande 4-6 veckorna. Anledningen till att jag ska rida honom nu är för att min älskade lillasyster har brutit armen och inte kan rida. Jag ska göra mitt bästa för att hålla honom i så god form som jag kan så hon kan tuta och köra när gipset är borta.
Jody skötte sig som vanligt. Han är alltid densamma, pigg och glad och trevlig att rida.
Som jag älskar mitt land. Idag har det dock känts lite deppigt då både min morbrors och mosters familjer har åkt hem. Semestern är över.. Det betyder att mina dagar detta år här ute är på nedräkning.. Snart flyttar familjen Åkerström också hem. Det känns som att jag nyss kom hit och jag vill stanna längre..