Min älskade Contendra :( <3
Idag red jag som vanligt men planen var att rida klart till lunch och sen åka hem på lite "terapi" och för att vila en eftermiddag eftersom att jag är sjuk.
Contendra var sist ut och gick superbra. Riktigt bra känsla och trimning ute på terrängbanan. Kom hem och tog in henne i groomen och tog av träns och sadel och så och sen sliter hon sig och skenar iväg. Runt anläggningen springer hon i ren panik. Tillslut vet hon inte vart hon ska ta vägen så hon kastar sig igenom ett staket på 2 meter med 4 träplankor och 4 eltrådar. Hon fastnar i staketet och jag skrek i panik allt vad jag orkade. Trodde att hon skulle slita av sina ben och dö. Men hon lostnar men lättnaden över det varar inte länge då jag insåg att det var in till Summer (hingsten) hon hade tagit sig. De springer som idioter och försöker halvt ta ihjäl varandra. Vi är då 6 stycken som försöker få tag på ngn av dem. Både är helt okontaktbara och hysteriska. Medan de springer ser jag hur Contendras ben blir allt mer täckta av blod och jag ville bara skjuta mig själv. Efter ca 15 min lyckas vi få in Summer i ett hörn och då kunde en av oss fånga Contendra och ta ut henne. Jag vågar inte titta men hon står på benen. Jag börjar ringa runt till veterinärer och bästa Håkan ringer och fixar allt så jag bara kunde lasta in henne och åka till kliniken.
Väl på kliniken rengörs såren och hon sys. Supersnällt står hon där och låter de fixa med henne. Hem åkte vi efter några timmar och nu väntar boxvila med medicinering och sprutor för henne.
Idag har jag varit helt livrädd, jag trodde att hon skulle dö, att hon och Summer skulle ha ihjäl varandra, jag har idag insett hur mycket denna häst betyder för mig. Jag älskar henne. Jag är så stolt över henne och så stolt över att få äga en del i henne.
Nu sitter jag här och tårarna rinner även om det värsta är över. Det var hemskt att se henne så hysterisk och jag mår dåligt över att hon kommer få stå i sin box den kommande tiden. Jag vill att hon ska må bra och vara en lycklig häst. Det är allt som spelar någon roll. Jag bryr mig inte om hur höga hinder hon kommer hoppa eller hur hon kommer prestera så länge hon mår bra och är nöjd med sin vardag. Hon förtjänar det bästa och jag ska göra allt i min makt för att kunna ge henne det. Min stjärna och allra finaste Contendra!