3 år med min älskade Wicky
Idag har min Wicky varit i min ägo i 3 hela år. Det är 1095 dagar vi har spenderat tillsammans.
Hon var min drömhäst, hästen jag redan i två år innan jag köpte henne ville ha. Vår resa började bra. Hon var köpt som tävlingshäst och under det år vi tävlade ihop har hon gett mig en hel del priser upp till 130cm. Hon var mitt framtidshopp, min bästa häst tävlingsmässigt.
Men i september för två år sedan skadade hon sig. Det tog tid och många veterinärbesök innan vi fick besked om skadan som tog 21 månaders väntan innan den läkte. Procenten om att hon skulle bli bra var satt till 50%. Jag vet inte hur många, men det är många tårar som har fallit över rädslan att hon inte skulle bli bra. Eftersom det skulle ta tid inna hon skulle bli frisk betäckte vi henne med Click and Cash. Men den sagan slutade inte lyckligt eftersom det fina lilla fölet hann dö redan innan han fått en ärlig chans.
Trots att hon varit lite av en otursfågel ångrar jag inte en dag att jag köpte henne. Hon har inte bara varit en häst för mig. Hon är min bästa vän och min familj liksom. Det var hon och jag som tog ett stort steg och flyttade hemifrån. Utan hennes trygghet och hals att krama hade livet inte varit lätt. Hon har funnits där när jag än har behövt henne. I alla svåra stunder har hon stöttat mig. Det har hon gjort genom att bara finans, genom att låta sig kramas och vara den glada och positiva individ som hon är. Hon är stark min Wicky då hon också har kämpat sig igenom dessa svåra stunder och egna tragedier. Om jag ens vore hälften så stark som henne skulle det vara bra.
I juni i år friskförklarades hon efter denna eviga vila och väntan. Den lyckan jag kände då vet jag inte om jag någonsin tidigare har känt. Jag kan fortfarande inte förstå det och ändå har det gått 3 månader. Jag sitter upp på hennes rygg och känner mig som hemma. Hennes ständigt spetsade öron och vilja att jobba och glädje smittar av sig på mig. Jag känner mig nästan hög varje gång jag kliver av henne och får nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt.
Nu ska vår resa tillsammans fortsätta och det finns ingen som är lyckligare än jag över det. Jag älskar denna häst gränslöst och vill aldrig leva utan henne. Även om vår saga inte alltid har varit en dans på rosor så har jag aldrig tvivlat på henne eller kärleken vi delar. Hon är bland det absolut bästa som hänt mig och jag är henne evigt tacksam över allt hon gör för mig <3